Ibland känns det omöjligt att yppa våra allra innersta tankar. Men att inte ta hand om tankarna på något sätt kan göra att du går miste om något viktigt. Det osägbara kan vara frön till en viktig förändring som aldrig får en chans att gro om du inte låter de tankarna prövas någonstans.
Skälen till att låta det mest privata vara osagt kan vara många. Ett av de vanligaste kan vara rädslan att såra någon. Det kan handla om att man tror att man börjat tappat känslor för sin partner. Att man vill söka en utbildning som innebär flytt och stor påverkan på resten av familjen och omgivningen.
Så länge tanken inte är färdigtänkt kan vi uppleva risker med att uttala den. Kanske är du inte ännu säker på om du i slutändan ens vill genomföra eventuella konsekvenser av din ofärdiga tanke. Genom att säga något för tidigt riskerar du att andra kliver in och tänker åt dig. Det kan också vara så att du är rädd för att dina ofärdiga tankar ska starta en lavin av oönskade händelser. Kanske är det du som blir lämnad eller så förlorar du karriärsmöjligheter på jobbet? Den omogna känslan kan då hinna smulas sönder innan den ännu helt tagit form.
Men det kan vara ensamt att bära på tankar som man inte vågar dela. Och det kan vara svårt att få till någon form av längre resonemang med sig själv även om tankarna kan vara ofärdiga och behöva resoneras kring. Livet kommer ofta emellan och pockar på vår uppmärksamhet.
När man hamnar i det här dilemmat kan resten av livet sakta ner och nästan göra halt. Du kan upplevas som frånvarande, grubblande och oengagerad. Omgivningen kan till slut avkräva dig ett svar vad det handlar om innan du är redo att säga något.
Ibland kanske vi inte ens vågar formulera en tanke för oss själva. Vi känner en känsla av missmod, oro, otillfredsställelse, men vågar inte gå in och peta i den. Eller så är det du känner svårt att få fatt i och du vill hålla inne för att känslan är för vag, ny, osäker och skör för att sägas högt. Det du känner och vill kanske går mot normen, tvärtemot vad du och andra anser att du borde önska och vilja?
Oavsett kan hemligheten bli tung att bära. Därför är något av det finaste vi kan göra för en annan människa är att skapa en atmosfär som är tillåtande. Där det osägbara får bli sagt. En atmosfär som inte dömer och rättar. Där du som lyssnare faktiskt lyssnar. Där du hjälper den som vill prova sina tankar, där du utmanar och pekar på motsägelser och sådant som inte sägs. Där du hjälper till att sortera och spegla det som personen säger.
Kanske är det just detta som är det mest helande i ett samtal med en professionell samtalspartner? Att det finns någon neutral som kan vara mottagare. Där det osägbara får bli sagt och prövat tillsammans med någon. Det neutrala gör det lättare att närma sig det som är laddat.
Förhoppningsvis har du vänner, kollegor eller en partner som kan skapa tillräcklig trygghet för att slippa bära på hemligheter. Om inte, eller om tanken rör just dem, kan det vara värt att söka upp professionell hjälp: psykolog, coach, kurator, präst, diakon, imam eller liknande. Det viktiga är att du hittar någon som skapar ett tryggt rum. Idag finns även online-tjänster och telefonjourer om du av någon anledning inte vill lämna hemmet. Att inte låta de här tankarna luftas någonstans gör att knuten som skaver kan växa till en olidlig klump.