Varför är det så många på jobbet som inte följer rutiner som de ska? Varför så mycket interna konflikter, revirpinkande och tjafs? Och varför är det så svårt att genomföra förändringar? Och måste det vara så mycket gnäll?
Svaret på alla frågor ovan borde vara: varför skulle det inte vara så? Alla tillkortakommanden som räknas upp hör till det mänskliga och även om vi oftast pratar som om organisationer vore ett eget fristående agerande väsen är det människor som får företag och organisationer att komma till liv.
Men tar vi verkligen med de mänskliga krångligheterna i beräkningen på en arbetsplats? Vi ska ju vara professionella säger vi och menar att vi ska lämna det personliga hemma. Sen förser vi anställda med mål, visioner, policys och riktlinjer och förväntar oss en verksamhet som flyter på utan personligt krångel. Och det fungerar ju, eller hur?
Tre faktorer att acceptera
Åsa Lundqvist Coey, doktor i ledarskap och komplexitet pekar, i sin bok Samspel och rävspel, ut tre centrala faktorer som vi har att ta hänsyn till på arbetsplatser om vi vill sluta låtsas att ingen är fullt ut mänsklig:
1. Människor är sociala
En människa är inte en isolerad individ med permanenta, färdiga egenskaper. Som människor blir vi till i relation till andra. Vi formas av andra och formar i vår tur andra. En av människans starkaste drivkrafter är önskan att höra till, att inte bli utfryst och exkluderad från olika sammanhang. Därför tampas varje människa hela tiden med olika grader av oro, ängslan och ångest för att bli utesluten.
De här känslorna får oss att göra irrationella saker. Vi kan motarbeta förändringar för att vi annars riskerar att uteslutas ur en gemenskap kring fikabordet. Vi kan hålla inne med värdefulla synpunkter av rädsla för att dra på oss någons ogillande. Kanske presterar vi inte heller vårt bästa för att det skulle ogillas av kollegor?
2. Makt finns i varje relation och är oundviklig och nödvändig
Att vi ständigt präglas av makt betyder att i varje relation pågår en dynamik av samarbete och konkurrens hela tiden. Bränslet i dynamiken är att vi underlättar för varandra eller begränsar för varandra. Och i de flesta av fallen pågår detta omedvetet.
Normer, språk och handlingar är några olika sätt som det här tar form. Och den största makten i en grupp sitter oftast hos den som vill minst. Den personen kan sätta standard för andra och påverka samarbetsklimat och vad som är möjligt att göra. Vi är också mer hjälpsamma gentemot dem vi gillar. I det här maktspelet skapas en kultur med egna normer, som är helt frikopplade från de officiella värderingarna.
3. En människa drivs av egna ideal och värderingar
Varje människa är en knutpunkt av egen upplevd erfarenhet, synsätt och meningsbyggande och utifrån dessa tar vilja och olika intentioner form. Drivkraften att leva efter dessa är stark, och på en arbetsplats krävs det mycket av oss för att vi ska underordna våra egna viljor och åsikter och böja oss för organisationens och gruppens.
Även om rädslan att uteslutas är stark, betyder det kanske bara att vi underordnar oss på ytan, men sen fortsätter att göra på vårt eget sätt trots allt.
Så hur mycket människa kan vi vara – och hur borde vi hantera detta?
Var och en inser nog att vi behöver lägga band på det personliga på en arbetsplats. Vi har en gång sagt ja till att arbeta för organisationens mål och syften, och därmed lägga våra egna åt sidan för en stund. Men faktumet är att det personliga ändå tränger igenom. Så borde vi inte också, bland värdeord och policys, prata om vilka ideal som råder, hur vi ser på konflikt, hur vi hanterar vår själviskhet och egna agendor och hur våra relationer och pakter ser ut?
Det finns inte tid, tänker kanske någon. Men all tid vi ändå lägger på att reda ut konflikter, på att reda ut havererade projekt eller på att styra upp arbetsuppgifter som ingen tycks vilja göra – tänk om vi skulle lägga den tiden på samtal om existensen på arbetet?
Och ja, det är förmodligen obekvämt att bjuda in till sådana samtal, men chansen att göra något åt saken ökar åtminstone om vi ser till HUR något är snarare än till att utgå från hur det BORDE vara. Att nå mål är lättare om vi faktiskt läser kartan utifrån var vi startar.