Har livet fastnat i en loop som upprepar sig? Kliver du in i samma typ av dåliga relationer eller händelser om och om igen? Det kan vara dags att fundera på om du gått in i en återvändsgränd och det har blivit dags att släppa taget om ”berättelsen-om-ditt-liv”,
Ibland håller vi fast så att det vitnar i knogarna kring uppfattningen att vi har rätt och att någon borde säga förlåt eller åtminstone ändra sig. Vi kan också hålla fast vid övertygelsen om att livet är orättvist och ständigt emot oss, och att allt borde ha blivit annorlunda. Kanske pekar vi ut någon som skyldig; en förälder, en partner, en chef eller någon med annan härkomst.
Vi upprepar vår berättelse för alla som vill höra. År av berättande har finslipat historien till ett ganska slagkraftigt brandtal. Troligtvis med passager som är våra favoriter. Och varje gång vi får chansen att berätta tänds rättfärdighetens eld inombords.
Allt det vi berättar om har säkert hänt. Och ibland kan det röra sig om hemska orättvisor, kanske till och med fysiskt eller psykiskt våld, som ingen ska behöva uppleva. Livet är tyvärr fullt av sådant. Och att bearbeta det som hänt behöver tid och plats. Men det finns en punkt, ett vägskäl, där såret har läkt så gott det kan, där händelsen förvandlats till ett ärr och har blivit en del av ditt livs historia.
Det jag försöker skriva om här är när du tar över förövarens roll och blir den som fortsätter att såra dig. När du blir den som genom arg bitterhet fortsätter att riva upp ärret för att vi börjat identifiera oss så hårt med händelsen. Du kanske till och med håller fast vid att vara en person som någon en gång sagt att du är. Helt enkel handlar den här texten om när du inte längre ser vad som skulle kunna bli för att det som varit skymmer.
För tänk all energi som går åt för att hålla den där elden vid liv. Hjärtat ska pumpa. Rösten bli vass och kanske högljudd. Knogarna ska spännas och huden bli varm. Allt raka motsatsen till det vi längtar efter.
Egentligen vill vi bara vara fria och lätta, gå genom livet med frid inombords och med någon bredvid oss som vi älskar och som älskar oss tillbaka.
Men det är svårt att se att vi egentligen går en omväg för att nå dit vi vill när vi är så arga. Eller att vi går in i en återvändsgränd. Men om vi tänker efter: hur många av oss har upplevt att vi genom vår rättfärdiga ilska fått någon att säga förlåt och ändra på sig? Hur många har upplevt att livet blivit lättare att leva av bittra anklagelser?
Kanske är det dags att släppa taget kring ”det som har varit” och kring ”det som gjorts dig orätt”? Kanske är det dags att säga, okej, allt det där hände, jag har sörjt och det var förfärligt, men vad gör jag nu? Vilka möjligheter finns inom räckhåll precis just nu? Kanske är det dags att tillåta dig att bli något annat?
Sakta, sakta kan energi frigöras när ett finger i taget lossar från sitt krampaktiga grepp. Energi som du nu kan använda till annat.
”Wake up from the dream
That anyone has any power
To take away your inner peace.Drop the need to be right.
Embrace the need to be free.
Come out of the story of ’my life’.
Reclaim the moment.Be here, in your new life.
Show up for this brand new day.This is forgiveness.”
– Jeff Foster