Lycka är ett svårdefinierat begrepp. Vissa vill göra den till ett biologiskt tillstånd. Andra till att handla om välstånd och framgång. Tänk om lyckan kommer an på graden av sårbarhet?
Sverige är alltid med i toppen av listan av länder där invånarna skattar sig lyckliga. I senaste undersökningen (som görs av FN) i maj 2019 blev Finland lyckligaste landet och Sverige kom sjua. Och så här resultaten sett ut i många år.
Ändå sägs hälften av alla sjukskrivningar i Sverige härröra från psykisk ohälsa. Vi ser också rapporter i media om unga som mår dåligt och det brukar sägas att många i Sverige upplever ensamhet. Hur går den här motsägelsen ihop?
Psykologen Michael Argyle menade att invånare i de nordiska länderna och andra länder som Canada, Nya Zeeland och Australien, som har välfungerande samhällen med hög levnadsstandard, troligtvis uppfostras till att känna sig nöjda och tillfreds. Vi har helt enkelt fått höra att ”man inte ska klaga, tänk på hur de har i fattiga länder”. Resultatet i undersökningen kan alltså spegla en känsla av att vi borde vara tacksamma för att vi har det så materiellt bra.
Resultatet för lyckligaste länderna kan alltså vara färgade av vilken grad vi tillåtit oss att var öppna om vår eget välmående. Inte om hur samhället fungerar och om vi kan köpa det vi vill, utan hur väl vi egentligen mår och vad vi skulle behöva för att må bra.
En av nycklarna för att släppa ut det som krävs för eget välmående är sårbarhet.
Till att börja med inför oss själva. Det krävs mod att känna efter och erkänna för oss själva vad vi egentligen vill ha för att må bra. Kanske är det inte ett högstatusjobb utan kärlek och gemenskap som behövs, eller att någon ser dig eller tycker att du är okej som du är. Kanske behöver du mer tid för dig själv och kanske ge upp ett beteende du har som omgivningen tycker om: att du alltid fixar, hjälper eller levererar. Kanske har du behov att göra din vilja och röst hörd, men alltid anpassat dig efter andra.
När du vet vad du behöver krävs att du bli ännu lite modigare. Du behöver uttrycka ditt behov. Känner du dig ensam är det viktigt att säga det. Om du länge varit tyst om en persons beteende som gör dig illa, måste den personen få veta det.
Men att säga vad du behöver eller säga ifrån på ett aggressivt sätt är inte vad som menas med sårbart. Det riskerar istället att väcka försvarsinstinkter hos den person du behöver något ifrån.
Att blotta de känslor som behovet väcker är vad som menas med sårbart här. Om du tydligt beskriver vad du känner (ensamhet, sårad) och säger vad du behöver från den andra, och även uttrycker vad det skulle betyda för dig.
Och vet du inte exakt vad du behöver, uttryck då bara vad du känner. Kanske känner du dig så nere att du inte orkar se att något skulle hjälpa dig. Då handlar sårbarheten även om att överlämna sig till vänner, familj eller kanske vården. Sårbarheten handlar också om tillit.
Att våga vara sårbar på det här viset kan göra dig lycklig på två sätt. Det ena är att du faktiskt får det du behöver och att det påverkar ditt liv positivt. Den lycka du upplever då är mer hållbar än vad framgång eller prylar är. Det andra sättet är en stark självkänsla. Att våga sätta gränser och tydliggöra vad du vill stärker dig och ger i sig en tillfredsställelse som liknar lycka.
Kanske skulle FN:s lyckomätningen också mäta hur höga våra sårbarhetsbarriärer är mellan oss själva och andra? För höjden på barriären säger verkligen något om hur mycket spelutrymme det finns för det som är grunderna för att känna lycka: kärlek, närhet, gemenskap och medkänsla.