På de tomma hyllorna i mataffären syns spåren efter lätt panik. På apoteket är kön lång och nummerlappsmaskinen har gått sönder. Sen då? När vi tvättat händerna, bunkrat mat och toalettpapper och oron smyger sig på, vad gör vi då? Hur ska vi leva mitt i allt detta? Vad säger den existentiella filosofin?
Även om coronaviruset ännu smittat få på riktigt, har smittan slagit rot på ett annat sätt – i tanken. Rädsla, oro och ovisshet hörs i var mans och kvinnas mun. Och det är som det ska. Vi behöver prata om det som är ovisst och obehagligt, för det är så lite vi kan göra som är konkret.
Men vi balanserar på en tunn egg. Rädslor gör att vi lätt fastnar i en inre tankesnurra och inte längre hör och ser omvärlden så som den är utan så som vi tänker. Rädslan kan lätt tappa proportioner. Rädslor och oro kan också locka fram våra mindre smickrande sidor och göra oss själviska och aggressiva mot andra som inte tänker och ser världen som vi.
Här finns det skäl att vara uppmärksam på sin egen reaktion: handlar jag så som den människa jag vill vara?
Tyska Martin Heidegger skulle ha sagt att en människa alltid befinner sig kastad in i en situation vars fundament är beslutsamheten. Vi befinner oss alltså utan uppehåll i ett läge där vi måste välja riktning.
Existentialismen och franska filosoferna Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir skulle inte bara ha pekat på hur du alltid måste välja hur du ska handla. De skulle också ha betonat att du är ansvarig för dina handlingar. Det är också genom dem du visar dig som människa.
Den existentielle filosofen Emmanuel Levinas skulle ha lyft armen och bett att få tillägga att vi inte får glömma ansvaret för Den Andre. Och han skulle ha påmint oss att våga möta ansiktet på Den Andre för att ansiktet på en annan människa är en viktig uppmaning till medkänsla och etisk handling.
Den danske filosofen Sören Kierkegaard skulle såklart nämna kärleken, och framhålla att om kärleken är med är också det som ska ske uppbyggligt, alltså är något som gör oss till bättre människor.
Slår vi ihop de fem filosoferna i ett, blir det en fråga vi kan ställa oss när rädslan och oron är stark: vad är en kärleksfull handling i den här situationen för mig själv och för Den Andre?
Kanske är den kärleksfulla handlingen att stanna hemma för att inte riskera att smitta någon. Kanske är den kärleksfulla handlingen att inte tömma hela hyllan med pasta för att också andra ska ha en möjlighet att åtminstone få med ett paket hem. Kanske är det att byta samtalsämne när du märker att en väns oro börjar bli alltför stark. Kanske är det att be någon gå hem om denne kommer till jobbet med glansiga ögon och hosta?
Om omtanken alltid är grunden, kommer paniken och själviskheten ha svårt att få fäste.
Och kom ihåg. Panik är en AVSKÄRMANDE kraft medan omtanken är en SAMGÅENDE kraft. Med omtanke förlorar vi inte varandra ur sikte! Ta hand om er!