Brukar du också anstränga dig ut ur jobbiga situationer? Arbeta hårdare? Göra mer? Skärpa till dig? Tänk om det istället handlar om att slappna av, ”backa in i dig själv” och nå stormens öga för att där hitta den klarsyn som du behöver?
Ibland känns livet som ett stretande motströms. Som att klarheten i vem man är och vad man borde göra går förlorad. Allt blir tungt och jobbigt istället för att det sker med lätthet.
De gångerna har jag upptäckt att problemet sitter i min blick. Jag har satt mitt fokus på fel saker och jag behöver ”backa tillbaka” in i mig själv. Framför allt handlar det om att andas ut och låta det upprivna grumset singla ner till botten för att klarna luften omkring. Jag finns där mitt i alltihop. Det är inte jag som gått vilse, men jag har täckt över mig med tankar på oväsentligheter.
Men hur ”faller man tillbaka” in i sig själv? Hur ska man beskriva en sån subtil skiftning?
Det handlar inte om att lägga ett nytt lager görande ovanpå de andra. Lösningen är inte avslappningsövningar, dans eller yoga. Det är egentligen enklare än så. Det handlar om att upptäcka det enkla faktumet att DU ÄR HÄR NU.
Men det enkla är också ofta det svåra. För det är så bekant och intimt. Det handlar om att bokstavligen upptäcka det själv-klara. Att återfinna det som alltid är med dig; livskänslan. Det som bottnar. Som är alltings utgångspunkt och som är själva essensen i DIG.
Det fina är att det finns öppningar till detta överallt. I daggdropparna. I skrattet. I en stunds tystnad. I tuggan som smakar gott. I ångesten. I värken. För i upplevelsen av allt detta finns en upplevare. Och det är själva livskänslan. Därifrån härstammar känslan av att vara vid liv och iakttagelsen av allt som sker både i kroppen och ikring dig.
Det handlar om att gå inåt för att hitta ända in till känslan av: JAG ÄR HÄR NU. Det är ren närvaro i tillvaron. Det som inte förändras. Från den utgångspunkten vet du vad som är det rätta att göra i varje stund. Det är DU i din renaste form.
Men den är lätt att missa. För den är ingen extatisk upplevelse. Den är en stilla varsevarande som i sig är oberörd av det som händer. Den är som stormens öga; lugn, ohastad, observant och klarsynt.
Det finns två vägar att gå för att klarna blicken. Antingen tar du den aktiva eller så finner du den i de små pauser som uppstår under dagen.
Vill du prova den aktiva så sätt dig ner. Andas ut. Bli observant på det som sker omkring dig. Lägg sedan märke till hur du känner kroppen i förhållande till allt som är omkring dig. Hur tankar ploppar upp som bubblor. Hur känslor ilar genom dig som små elektriska urladdningar. Och notera sinnesförnimmelser i kroppen av kyla, tryck, beröring. Sök sedan efter DET SOM LÄGGER MÄRKE TILL. Det som blir varse alltihop.
Eller så tar du tillfället i akt då de stilla stunderna av klarhet uppstår. Då hjärnan är tom och tjattret upphört. I gapskrattet eller då dina händer är upptagna med matlagning, tvätt eller något kreativt. Stanna till en stund just då och lägg märke till det som lägger märke. Och låt den erfarenheten vidga sig av sig självt.
Oavsett väg: Där är DU som är den SOM ÄR. Och den kärnan är densamma oavsett om det stormar ikring eller inombords som när det är kav lugnt. Den är opåverkad och samma. Och det är den som vet vad du borde göra. Inte de kaotiska tankarna eller känslorna, som kan innehålla viktiga fakta, men som inte har överblicken. För den har DU.
Så slappna av. Fall in i dig själv. Det jobbiga omkring dig kommer inte att försvinna, men du upptäcker åtminstone lugnet längst inne i dig.
PS. Lugnet och det som är DU kan också skrämmas eller uppfattas som tomhet och tristess. Men det är en annan text… en annan dag…
Foto: Marina Vitale/Unsplash