Att bryta invanda mönster av inre kritik och inre passivitet är svårt. Men genom att observera dig själv och kartlägga dina mönster kan du lära dig hur du stoppar ditt självsabotage. Sen är du redo att börja bygga din inre vägledare och auktoritet.
I tidigare inlägg har jag berättat om ett intrikat bevakningssystem bestående av en inre kritiker (superegot/överjaget) och ett beteendemönster – inre passivitet – som genom sin självupprätthållande dynamik håller dig borta från den ”farliga” delen av din personlighet – d v s din skugga.
De negativa känslor som den här rundgången skapar kan liknas vid ett beroende som vi inte kan frigöra oss så lätt ifrån. Enligt psykologen Edmund Bergler utvecklar vi ett slags masochistiskt förtjusning i att uppleva negativa känslor, enbart för att stå ut med dem. Jag menar att känslorna mest syftar till att inte behöva konfronteras med en grundövertygelse du har som du tror ska göra att du blir övergiven och avvisad. Läs mer om detta i del 1 och del 2.
Det du behöver göra för att bryta den här negativa dynamiken och återknyta till ditt HELA jag (den du var innan du trängde bort delar av dig in i skuggorna) kallas för individuationsprocessen av Carl Jung. Populärt brukar den kallas skuggarbete. Skuggarbetet är ett slags uppvaknande till de dolda delarna av dig själv, liksom till det beteendemönster du har för att dölja ditt oönskade beteende som du tror skyddar dig från att bli övergiven och oälskad. Processen består i stora drag av tre steg och de två första är observera/kartlägga dina mönster för att sen kunna stoppa dem innan du agerar utifrån dem.
OBSERVERA OCH KARTLÄGG
Börja bekanta dig med din inre dynamik (rundgången mellan din inre kritiker och din inre passivitet) och bli medveten om mönstren. Det spelar ingen roll om den första tråden du nystar i är en känsla, en återkommande tanke eller ett beteendemönster du har som ofta upprepas. Alla kommer så småningom bilda ett mönster och är lika viktiga för att se dynamiken.
Skaffa en anteckningsbok och börja göra noteringar. Tänk på den som en loggbok som en fältobservatör skulle skapa. Varje sida kan fyllas av ett utvalt beteende-, tanke- eller känslomönster. Anteckningarna kan göras som en så kallad bullet journal där du använder olika pennor och färger när du skriver. Men den kan också vara en bunt skrivarpapper med blyertsanteckningar rakt upp och ner. Du bestämmer ambitionsnivå. Viktigast är att den är hållbar över tid.
Håll räkningen på hur ofta tecknen dyker upp. Vill du kan du anteckna datum och gör streck för räkning. Gör gärna plats för att senare, på samma sida, kunna notera vilken du tror att grundövertygelsen är och så småningom hur din inre vägledare skulle kunna agera i de här situationerna. Och var beredd på att du har många olika varianter av inre passivitet som påverkar dig (se del 2 om du behöver ha exempel på hur det kan se ut).
- Vad säger din inre kritiker?
Observera din inre monolog/dialog. Hur låter din röst som skäller på dig eller eventuellt hyllar dig (ja, även positiva röster kan vara en del av dynamiken kring din inre passivitet). - Vad händer i kroppen, vad känns och hur känns det?
Kan vara en ren känsla, men också fysisk tyngd i kroppen eller trötthet. Känner du sug efter något? Upplever du hyperaktivitet och stark energi? Rastlöshet? Oro eller nedstämdhet? - Vilka återkommande fantasier går på repeat i din hjärna?
Dagdrömmer du om framgångar, hämnd eller andra händelser? Spelar du upp en scen med dig själv och någon annan? Det här är en av varianterna som inre passiviteten kan ta. Ser du ofta olika framtidsscenarion eller spelar du upp något som hänt för länge sedan gång på gång? - Vilka återkommande tankekonstruktioner återupprepar du?
Har du byggt upp olika förklaringar till varför saker blir som de blir i ditt liv? Det kan vara att allt som händer beror på ett yttre hot, dålig uppväxt eller att världen är emot dig på något vis. Ibland tar de här sig formen av politiska förklaringsmodeller eller religiös övertygelse. - Uppstår liknande situationer omkring dig?
Hamnar du ofta i samma situationer; det kan vara gräl, nederlag, missnöje, överätning, dricker för mycket, du startar för många projekt/gör aldrig klart projekt? - Dras du till samma typ av människor?
Dras du till och omger du dig ofta med människor som är kontrollerande, avvisande, dömande, äventyrliga, risktagande, omhändertagande? Märker du att partners, vänner och familj har liknande drag som triggar igång tankar, beteenden eller känslor hos dig? - Irriterar du dig ofta på/dömer ut samma företeelse?
Har du vissa beteenden eller åsikter som du ofta irriterar dig på eller ondgör dig över? Eller har du något du ofta beundrar hos andra men inte tror dig själv besitta? Det här kan vara signaler som pekar på vad hos dig själv du trycker undan, både positiva sidor och negativa. Men genom att projicera dem på andra döljer du dem för dig själv.
Följ spåren som du antecknar till grundövertygelsen: Vad är du EGENTLIGEN rädd för? Vad är det som den inre kritikern och den inre passiviteten försöker dölja från dig? Vilka sidor hos dig är ”farliga”. (se del 2 om du behöver ha exempel på hur det kan se ut)? Här kan det hjälpa dig att tänka lika naivt som det lilla barn du var den gången då din övertygelse och rädsla slogs fast. Se sen om du kan uppmärksamma fler möjliga uttryck för inre passivitet utifrån din idé om vilken som är din grundövertygelse.
STANNA UPP – HEJDA DIG
När du börjar känna igen både din inre kritiker och din inre passivitet uppstår en möjlighet för dig att öva på att bryta mönstret. Om en tanke, känsla eller annat mönster uppstår: ge dig själv en paus. Skapa det oberoende vittnet, det vill säga, börja prata med dig själv i tredje person. Så här kan det låta: ”Nu tänker/gör/känner hon/han/hen såhär. Det här är ett tecken på den inre kritikern/inre passivitet eller min skugga. Det här gör hon för att … Och det här brukar leda till… Så här gör hon för att hon egentligen är rädd för att bli oälskad. Men hon behöver inte. Hon kan stanna upp…”
Använd den här pausen till att fylla på i din loggbok. Notera vad som händer inom dig i den här situationen när du valt att stanna upp istället för att reagera som du brukar.
Med tiden kommer du att hinna hejda dig allt tidigare. Du kommer att märka att du inte längre faller in i samma beteendemönster. Den inre kritiker kan tystna något, kanske helt, och den inre passiviteten kan ge sig till känna allt mer sällan i takt med att du bygger upp en inre vägledare som kan ta över i de här situationerna. Idén är att svälta ut beroendet och ersätta med en sund drivkraft. Jag skriver mer om hur du bygger den inre vägledaren i nästa inlägg.
FALLGROPAR
Skuggarbete kan vara pinsamt och väcka skamkänslor. Att upptäcka att du har för vana att sabotera för dig själv och göda din inre kritiker är en jobbig upptäckt. Det kan leda till en period av nedstämdhet. Det kan bli så att du plötsligt ser att du själv har samma beteende som du brukar irritera dig på hos andra. Här kan den inre kritikern se sin chans och börja ”skamma” dig och kasta in dig i en ny spiral av självfördömande. Använd din inre observatör för att hejda dig. Och kom ihåg att skam och genans är obehagligt, men de är också viktiga komponenter för att göra en erfarenheter som förmår ändra ditt beteende.
Om du inser att mycket av din personlighet vilar på skenmanövrar och ett ”falskt” beteende kan du känna dig förvirrad och vilsen. Om du inte är den du trodde dig vara, om din personlighet är fylld av påhittade beteenden; vem är du då? Här är det viktigt att våga stanna i känslan av oklarhet som uppstår. Risken finns annars att du tar till något ur din vanliga repertoar av inre passivitet eller att du uppfinner en ny för att må bättre en stund.
En annan fallgrop är att tro att symptomet – den inre passiviteten – är huvudproblemet. Exempelvis att du endast försöker banta om du upptäcker att du överäter. Eller att du upphör med att engagera dig i aktivism när du märker att det hjälper dig att undfly din ensamhet. Poängen är inte först och främst att du ska sluta prokrastinera, dricka, förstöra förhållanden – den förändringen kommer troligtvis på köpet när du tagit dig genom processen – men är inte målet i sig. Poängen är att du ska bli hel genom att sluta fred med de delar av dig du gömt undan i ditt undermedvetna OCH upptäcka vem du egentligen är.
Det kan också vara lätt att tro att affirmationer och positiva ord ska hjälpa dig. Men de kan bli en ny inre passivitet. Du kan må bättre en stund, men grundproblemet kvarstår och du missar möjligheten att försonas med dina skuggsidor. Affirmationerna blir då inget annat än en konstgjord åtgärd som kan skapa ännu mer negativa känslor när du återigen mår dåligt för att du misslyckats med något.
I nästa inlägg – del 4 – skriver jag mer om hur du ersätter din inre kritiker med en inre vägledare. Läs också gärna del 1 och del 2.
Texterna om inre passivitet är inspirerade av Edmund Berglers teori om hur vi är beroende av mörka känslor, Carl Jungs idé om skuggan och ennegrammets tanke om hur vi flyr rädslor genom ett beteende som i sig skapar det vi är rädda för.