Jobbar du hårt för att förändra ditt liv, men tycker att du lika snabbt faller tillbaka i samma hjulspår? Då kan du ha gått i självförbättringsfällan. Troligtvis är dags att ge upp tanken på att bli en god lycklig människa.
Många som intresserar sig för skuggarbete och autenticitet kan efter ett tag uppleva att de går i cirklar. Att de inte kommer någonstans. Ljusa, bra dagar fortsätter att avbrytas av dagar med ängslan, förvirring och nedstämdhet. Det tycks inte komma något ”genombrott”.
De låga perioderna kan då upplevas som ett misslyckande och det leder ofta till självhat följt av skov av binge-scrollande, sötsaker, passivitet, ältande, gnällighet, självupptagenhet, kort sagt sånt som man vid det laget lärt sig är destruktivt. Efter en tid på botten samlar man kanske ihop sig och försöker igen, för att efter ett tag känna sig misslyckad… och på så vis fortsätter det. Känns det igen? Då kan du lida av en tro på självförbättring och att livet kan ”frysas” i ett bestämt läge.
Självförbättring är en tanke som omintetgör det som skuggarbetet vill uppnå, för autenticitet handlar inte om att bli en bättre människa. Autenticitet är bortom gott och ont, bra och dåligt. Autenticitet är att vara sig självt, just så som det innebär i en viss situation. Autenticitet är inte en ”kärna” av något bestämt. Det är en öppenhet för Livet att verka genom dig.
Samma sak med idén om att det går att nå ett liv där allt känns på topp hela tiden. Vi är många som drömmer om en evig fas av kreativitet, aktivitet, glädje, öppenhet, passion. Men Livet är allt och det är cykliskt eftersom förändring är den enda konstanten.
Så om din strävan med skuggarbetet är att bli en bättre människa och en som hela tiden oavbrutet mår bra, då har du också redan där bäddat för ”misslyckandet”. Det ”själv” du vill förbättra är just det trånga skinn du vill ömsa för att nå autenticitetens öppna rum. Och ett liv som aldrig ändras är inte liv, det är dött, och som död är varken lycka eller olycka möjlig.
Men ”misslyckandena” är inte förgäves, för det är bara så du kan få syn på de här föreställningarna som är självsaboterande, och bara så du kan köra dem i botten. Troligtvis måste du komma till den platsen många gånger innan de blir en kroppslig erfarenhet som slår hål på föreställningen en gång för alla*. Sen, när du gör det, då börjar de verkliga äventyret. Då är du framme vid icke-vetandets kant. Först därefter kan du börja gå med öppna sinnen, rensade från idén att du ska bli en god lycklig människa. Istället kan du börja gå mot att bli en HEL människa som lever LIVET och vad det blir är njutbart att upptäcka oavsett vad som händer.
* japp, jag vet vad jag pratar om, jag en djupt rotad idé om att kunna bli perfekt och i bliss hela tiden :).
Foto: Rudy and Peter Skitterians/Pixabay