Alla vill må bättre, bli accepterade, känna gemenskap och bidra till världen. Mitt eget experiment har visat på en oväntad väg som fungerar för mig, och jag tror jag vet hur andra kan tänka om de vill göra samma sak. Idag handlar inlägget om hur du kan påbörja ett eget experiment.
Innan jag påbörjade mitt experiment visste jag inte riktigt hur det skulle gå till. Skulle jag bara säga ja till allt? Hur flyter man annars med?
Men så blev det inte. Att flyta med kom snarare att handla om att vara aktiv på riktigt i situationerna som utspelade sig framför mig.
På ytan låter det som samma gamla vanliga sätt att leva, att allt är ett val, och att det gäller att vara uppmärksam och välja det som gynnar en. Men skillnaden är enorm. Nu ser jag att alla val egentligen är samma val varje gång och att det mest oansenliga kan vara avgörande för om jag får en vilsam tillvaro eller inte.
Koppla varje valsituation till något större
Ytterst handlar allt om valet mellan att sätta sin tillit till till sig själv (i egenskap av Ego) eller till något större (detta kan gestalta sig lite olika från person till person beroende på om man orienterar sig som ateist eller om man är andlig eller troende på något sätt. Det större kan vara existensen, livet självt, ekosystemet som en organism större än en själv. Men det kan såklart också vara det absoluta iförd det namn som känns rätt; Gud, Tao, Brahman, Allah med flera. Poängen är att det ska ses som den yttersta helheten.)
Det som står vägen för att välja tilliten till det större, som verkar ge den vilsamma tillvaro vi alla längtar efter, är den sköld som vi håller upp mot omvärlden för att vi är rädda för den.
I mitt eget fall har rädslan bestått av en rädsla för att vara dum, okunnig och svag. Jag har tänkt att jag måste gömma denna tänkta dumhet för att inte drabbas av hån, nedvärderande, avvisande och ilska. Skölden har därför blivit undvikande, en jakt på att bevisa smarthet, och ett slags kameleontbeteende. Troligtvis också en portion besserwissrande.
Mitt experimentet fick mig att släppa fokus på den här rädslan och istället se situationen, vilket gav mig möjligheten att se lösningen, snarare än att vara fixerad vid att jag redan borde kunna lösningen.
Exempel från mitt eget experiment
För att göra det hela mer konkret kan vi ta ett exempel från mitt eget experiment.
Under en period var jag inplockad att arbeta i en för mig helt ny situation. Där fanns lagstiftning att hålla reda på och rutiner som skulle försäkra att allt gick rätt och riktigt till. Vanligtvis hade jag haft lätt ångestfladder och panik över att jag måste kunna allt och att jag inte får göra fel och verka dum.
När så en person dyker upp som avviker från det vanliga flödet hade jag tidigare reagerat med en slags ”frysreaktion” och stängt ner totalt för att jag inte klarat ångestpåslaget. Och frysreaktionen hade därmed skapat det jag var mest rädd för; ett tafatt, vimsigt och korkat försök att söka efter det smartaste att göra, som jag såklart menade att jag ”borde ha fattat” för längesedan. Fokuset på att inte göra fel, skulle ha fått mig att göra fel, eftersom jag var uppmärksam på fel sak.
Men när jag nu vände mig mot personen och överlät mig till det som hände, snarare än att fastna i tankar om att jag måste kunna allt, framstod saken i en för mig ny klarhet. Ur det personen sa kunde jag nu höra korn av fakta och samtidigt utifrån dem se vilka möjligheter jag hade att följa upp dem, som om de vore en röd tråd att fatta tag i och följa.
Jag försökte inte heller lösa saken själv, så som jag kanske envisats med tidigare för att inte framstå som dum (vilket såklart fick mig att framstå som dum – det är ju ganska korkat att ge sig på att göra något man inte har en aning om hur man gör). Istället blandade jag in alla närvarande i den situation som dykt upp och tillsammans lyckades vi inom loppet av någon timme lösa hela den märkliga situationen som uppstått.
Genom att följa den röda tråden – vilket är samma sak som att flyta med – väcks en livskänsla och frihetskänsla. Det känns lätt och enkelt. Och jag känner en stark samhörighet. Och allt detta bara för att jag inte sluter mig inåt i en högmodig tanke om att jag måste vara smart, och att det vara jag som måste lösa uppgiften ensam.
Så gör du om du också vill förändra ditt liv
Det är främst tre saker du behöver göra om du själv har lust att skapa ditt eget experiment:
- Fundera över vad som är dina rädslor och vad som är din sköld? Skapa en beredskap på att de reaktioner som ständigt är igång inom dig. Hur känns de i kroppen? Vilka är dina go-to-lösningar? Det kan vara vrede, mat, alkohol, smicker, bekräftelsebehov, avstängdhet och liknande. Fundera ett tag på vad du är ute efter? Vad vill du uppnå och hur tänker du att du tjänar på det? Med andra ord: lär känna dit Egos väg och hur den ser ut hos just dig.
- Börja. Nu. Försök inte tänka ut allt i förväg. Vänd dig mot det som händer utan att avvisa det eller hänge dig åt dina vanliga reaktioner. Rikta dig mot situationen. Försök skjuta dina egna hojtande tankar och reaktioner åt sidan. Vad efterfrågas? Vad är uppgiften som du kan bidra med?
Börja morgonen med att rikta in dig på att följa med i det som händer och lova dig själv att vara öppen för det oväntade. En ledtråd är att ditt experiment förmodligen handlar om att göra tvärtom i situationer som brukar bli krångliga för dig – men det kan även handla om andra lättsamma situationer. Och kom ihåg att kroppen också är ”omvärlden”. Om du är hungrig så ät. Om du är trött så sov. Forcera aldrig utan sök den raka, enkla vägen. Ofta handlar den om att följa din ursprungliga respons istället för att maskera den som ilska eller undanflykt. Den ursprungliga responsen är ofta den sakliga på det frågande vis som ett barn brukar visa upp. - Skapa en relation och kommunikation med det större. Om du inte tidigare formulerat vad detta större kan vara för dig är det dags nu. För precis som 12-stegsprogrammet redan listat ut är det bara detta överlämnande som kan hjälpa dig framåt. Inget annat kan lösgöra dig från Egots järngrepp. Och det här är avgörande. Du behöver uppleva klarheten som uppstår om du väljer tilliten som utgångspunkt snarare än rädslan. Det är det enda som kommer att få dig att fortsätta.
Prata med det du kallar det större. Skaffa en morgonritual som påminner dig om ditt experiment. Även om det känns märkligt. För egentligen är väl inte det märkligare än annars när du pratar med dig själv och är nedsättande, berömmande eller dömande eller hur?
Bara gör det på något sätt. Särskilt i situationer som känns svåra. Be om hjälp att se vad du behöver göra härnäst! Erkänn att du inte vet och öppna upp dig för att din intuition kommer att svara.
Inte förrän du börjar prova dig fram kommer du att upptäcka hur det känns inom dig när du valt det som bygger på tillit och när du valt det som bygger på din rädsla. Eller när din reaktion bottnar i tillit eller när den bottnar i rädsla.
Du kommer att märka att det är skillnad på tankar och tankar och känslor och känslor. Vissa tankar och känslor är en egoreflex och de har sin rot i rädslan, andra har sitt ursprung i mellanrummet mellan dig och omvärlden och kommer ur en tillit till det större. De känns annorlunda i kroppen. (Vill du läsa mer kan du klicka på taggen Experimentet).
Hör gärna av dig om du börjat ditt eget experiment, både om det inte fungerar och om det fungerar. Om du har en fråga kan vi hjälpas åt att se om vi kan förstå en situation du varit med om. Skriv mejl, susanna@existensis.se eller facebookmeddelande.
Lycka till!
PS. Framöver ska jag försöka skriva om annat också. Men jag lär mig så mycket av mitt eget experimenterande att det är svårt att inte dela.
Foto: Jackson Hendry/Unsplash