Rätt eller fri?

Visst är det skönt att ha rätt. Att få uttala orden: ”vad var det jag sa!”, åtminstone tyst för sig själv. Men som alla rus gäller det att se upp. Jakten på rättfärdighetskänslan kan slå över i en envis stolthet som förgiftar och förstör.

”Vill du ha rätt eller vill du vara fri?”

BYRON KATIE, författare

Nyligen såg jag citat ovan av Byron Katie, amerikansk författare, som fick mig att inse hur jag kan ställa till det för mig själv om jag klamrar mig fast vid att vilja ha rätt till varje pris.

Att vilja ha rätt i en situation eller relation, pekar på att jag har en särskilt utvald övertygelse. Det i sig är inget konstigt. Vi behöver övertygelser och förutfattade meningar för att orientera oss i världen. Det som kan bli ett problem är själva låsningen. För den kan göra mig ofri. Om jag är fast vid ett särskilt sätt att vara, tänka och tycka kan det göra mig oförmögen att anpassa och förändra mig efter verkligheten som pågår omkring mig.

Men hur når man ett tillstånd där man inte låser sig utan befinner sig i frihet?

Jag antar att det handlar om medvetenhet och att våga ifrågasätta och vrida och vända på sitt eget tänk och sitt eget sätt att leva. Här är några exempel:

  • Det kan handla om tolkning av en situation.
    Då menar inte lagsituationer, eller liknande, utan exempelvis att jag käbblar med någon om årtal, eller vad som behöver göras i en särskild situation (där ingen av oss uttalar oss i egenskap av expert på området).
    I de här fallen är det bra att försöka bli mer medveten om känslan att vilja ”ha rätt” ställer dig i ett positionstagandet som skapar konflikt med den andra personen. Att istället fråga varandra hur ni tänker stärker istället er relation, och du kan få perspektiv som ökar dina möjliga tolkningar.
  • Det kan handla om en förväntan kring livet.
    Många lever omedvetna om att de har en bild av livet som ett avtal som slutits med någon. Det finns en idé om att livet ”ska ge” vissa saker: lyckligt kärleksliv, en familj som inte blir sjuk och dör, att jobbiga saker inte händer.
    Att i det här fallet vilja ha ”rätt” handlar om att inte kunna acceptera att livet innehåller saker vi inte kan styra över. Om du ofta känner dig besviken och bitter över att livet är orättvist kan det vara så att du låst dig vid en viss bild av hur det borde vara och därmed gjort dig ofri genom att inte förmå dig att försonas med det som hänt.
  • Det kan handla om levnadssätt.
    De flesta av oss tror på ett visst sätt att leva. Ibland är det en uttalad, färdigformulerad -ism, en religion eller annan livsåskådning. Ibland är det vi lever efter lite vagare och vi kanske kallar det för ”sunt förnuft”. Principer är bra. De gör livet lättare att leva. Men de kan också skapa större eller mindre krig. Plötsligt en dag står vi där med en människa som tänker helt annorlunda och som kanske ifrågasätter ditt sätt att leva. Här är det särskilt viktigt att vara uppmärksam på sin längtan efter att ha rätt. Är det verkligen viktigt att ha rätt? Förändrar det faktum att den andra personen tänker annorlunda hur du tänker?
    Är det värt att gå i konflikt med personen? Ju mer du vet om den andres sätt att tänka, desto bättre kan du förklara ditt eget.

Lämna ett svar