Det finns faror i både gnäll och toxisk positivitet. Men i missnöjet kan gömma sig en dörr till en djupgående personlig utveckling. Har du ork att ta ett existentiellt grepp om gnället kan gruset bli till en pärla. Men bara om både du och omvärlden först kan låta gruset vara grus.
Det är lätt att ramla in i gnäll och klagan. Alla gör vi det till och från. Det kan handla om vädret, en situation som varit tuff eller något som skaver i en relation.
Att ventilera missnöje är ett i grunden sunt behov. Vi delar vår upplevelse och kan mötas av förståelse och medkänsla. Men idag finns en tendens att bemöta det vi kallar för negativitet med en uppmaning att tänka positivt: ”se på det från den ljusa sidan” och ”det kunde ha varit värre”. Eller ”skriv en lista på det som är positivt i ditt liv” och sätt en lapp på spegeln som säger att du är fantastisk.
Toxisk positivitet
Även om intentionen är god med uppmaningen att tänka positivt kallar känsloforskaren Susan David agerandet för toxisk positivitet. Det är ett handlande som förnekar och devalverar vikten i de negativa känslorna hos en person – och som i förlängningen blir ett avvisande av individen och dess upplevelser.
Lidande, stort eller smått, kan vara tungt att bära och kan vara tecken på något djupare i den människa som klagar. Och om vi inte bemöter lidandet och erbjuder ett rum för det, kan det bli ett sår som ingen plockar gruset ur utan som till slut börjar vara. Gnäll och missnöje kan helt enkelt vara en mänsklig vilja att bli hörd och bekräftad.
Att då avfärda någons uttryck för att något inte är bra, kan uppfattas som att personens upplevelse är fel. Men känslor är inte fel. De är signaler på något viktigt, som behöver bli hört. Kanske handlar den toxiska positiviteten ytterst på en reaktion hos den som brukar den; personen orkar inte/vet inte hur de ska bemöta ett känslouttryck. Kanske är det också ren självupptagenhet; ”jag vill inte att din negativitet grumlar min ansträngning för att må bra”.
Det båda parter går miste om – förutom att reda ut vad skavet handlar om – är ett intimt möte mellan två varelser som delar livets villkor. Ett samtal som tar känslan på allvar, som är uppriktigt och som bärs av medkänsla, förstärker relationer och ökar känslan av att vara accepterad och älskad.
Det kroniska missnöjets vinster
Det finns såklart en fara i att missnöjet blir kroniskt. En person kan fastna i problembeskrivningen och inte komma vidare. Att klaga kan bli ens enda sätt att uttrycka sig. Kanske blir det en sån intim del av ens identitet att den som är fast i missnöjet inte ens märker det. Att det blir så kan ha olika förklaringar. En är att det kan finnas en hel del att vinna på ett kroniskt missnöje.
- En vinst kan vara att slippa att faktiskt förändra något. Att lämna något bekant, även om det inte är bra, kan vara läskigare än att stanna kvar i problemet. Missnöjesuttrycken kan bli en håv för att samla in sympatier, och de kan börja smaka så gott att det är svårt att vara utan dem.
- En annan vinst med klagande kan handla om en vedertagen dynamik i en relation, på jobbet eller hemma. Kanske har man inget annat som svetsar en samman än att gadda ihop sig mot varandra eller mot andra. Missnöje med en arbetssituation, ”samhället” eller invandringen kan bli ett kitt som förenar. Att klaga blir då en flykt från att våga visa sig så som man egentligen är. Och kanske vet man inte ens det själv, och detta okända är alltför skrämmande.
- I klagandet på andra vilar även en möjlighet att höja sig själv. Att tala om hur dåligt någon annan sköter en sak är ett sätt att tala om att ”sådär gör minsann inte jag.” Att peka mot någon annan skapar en inre sötma av att vara den dygdiga rättfärdiga som vet vad som är rätt. Och vi vet ju alla hur svårt det är att sluta med sötsaker.
Gnäll som en öppning mot utveckling
Oavsett vilken orsaken är till missnöjet kan det vara givande att stanna upp och fundera ett tag om du märker att du är negativ och gnällig. För under ditt uttryck av missnöje kan det dölja sig en längtan. Och kanske en längtan som inte direkt har att göra med måltavlan för missnöjet.
Gnället kan vara ett rop från Självet (läs om Självet här) och ett tecken på att något viktigt hos dig ignoreras. Så fråga dig: Vad handlar klagan om egentligen? Vilken brist ger den uttryck för och vad kan längtan mitt i alltihopa vara?
Missnöjet med andra kan också vara en projicering av undantryckta omedvetna skuggsidor. Under uppväxten kan vi ha fått lära oss att vissa beteenden hos oss är fel. Och istället för att acceptera dem hos oss själva kan klagomål på andra som gör på det sättet vara ett försök att undkomma ”upptäckt” – även från oss själva. Men att bli medveten om detta är en dörr till självacceptans och en bättre kunskap om ditt autentiska jag.
Det finns alltså goda skäl, både att bemöta andras klagan med medkänsla istället för positiva uppmuntringar, och att lyssna lite extra på sig själv. Gruset som orsakar gnället kan vara en väg till att upptäcka något som så småningom blir en pärla inombords. Men bara om gruset får vara grus och tas emot som det smärtsamma hinder det är. Gruset måste få kännas. För det är i känslan som dörren till erfarenhet och personlig utveckling gömmer sig. Men låt dig inte heller förföras av de fördelar som gruset kan ge, utan våga ställa de svåra frågorna till dig själv; vad vill du egentligen och vad behöver du göra?
Foto: JJ-Jordan/Unsplash