Det går knappt att göra något nuförtiden utan att efteråt få frågan om att lämna en synpunkt. Samtidigt känns det också som att svaren inte tas på allvar och att det är ett frågande för frågandets skull. Men jag vill föreslå en ny syn på synpunkter som beskriver varför vi ska lyssna på dem – även om vi inte förstår dem och även om de inte framförs på ett bra sätt.
Tänk dig att du lägger fram ett förslag. Det kan vara på jobbet eller i familjen. Om då någon låter tveksam och påpekar något som inte är bra med ditt förslag, är det lätt hänt att du går i försvarsställning eller tycker att den andra är onödigt negativ.
Men om vi översätter förslaget till ett flygplan, alltså som en idé som är redo att lyfta, och en av flygmekanikerna säger: Det här kommer inte att gå bra, en del av vingen har tappat en skruv. Flygplanet är inte redo. I den här liknelsen motsvarar skruven något ogenomtänkt i idén.
Vi kan också säga att det är en flygledare som påpekar att din föreslagna resväg är olämplig för den innebär att du kommer att krocka med ett annat objekt på väg? Och i det här fallen kan den synpunkten liknas med att någon påpekar att ni har ett annat intresse som krockar med den föreslagna idén.
Är det då klokt att avfärda flygmekanikern, eller flygledaren, för att de är negativa eller ens för att de lade fram sin synpunkt på ett otrevligt sätt?
Det jag vill komma till är att jag under mitt hittills korta experimenterande med att flyta med i det livet lägger framför mig, har upptäckt att det tjatter av respons jag har haft inför otrevliga människor har skymt vägen för att verkligen lyssna på vad de har att säga. Och när jag lyckats dämpa mina självcentrerade tankar, känslor och impulser, har jag sett på situationer med en helt ny klarhet. Synpunkter eller kommentarer som jag tidigare avfärdat har istället visat sig ALLTID, utan undantag, ha berikat det som är på väga att hända eller göras.
Och egentligen säger det sig självt när man tänker efter. En hjärna kan omöjligt ha koll på helheten i någon situation. Med flera hjärnor tillsammans får vi plötsligt en större chans.
Finurligt nog ligger detta också dolt, eller i öppen dager snarare, i själva ordet syn-punkt. För vad säger det egentligen? Jo, att var och en av oss är en unik sammansättning av erfarenheter som gör att vår blick alltid skiljer sig från alla andras. Och med den olikheten har vi också en förmåga att se olika saker.
Men klarheten i en synpunkt kan grumlas antingen av att den som lämnar den är uppfylld av att framhäva förträffligheten i sig själv och sin smarthet, eller i den som tar emot synpunkten som istället för att höra den viktiga information som lämnas, ser ett hot mot sin egen förträfflighet.
Därför. Om du verkligen önskar det bästa av din verksamhet, eller ditt liv: LYSSNA! Lyssna bortom dina egna små begränsade tankar, känslor och impulser. Och öppna dig för den rikedom i perspektiv som världen omkring dig erbjuder.
Foto: Paul Skorupskas/Unsplash