När vi kraschat letar vi ofta orsaker i det yttre som blivit för påfrestande. Carl Jung pekade istället på det inre och menade att kraschen snarare kommer från att vi förhåller oss till en situation på ett destruktivt sätt. Ett sätt att undvika utmattning är att söka balans i psyket innan psyket tvingar dig till balans.
Utmattningssyndrom brukar beskrivas som en reaktion på yttre fenomen, på situationer som skapar långvarig stress eller andra svåra påfrestningar och brist på återhämtning. Carl Jung menade istället att du kraschar för att ditt psyke använts ensidigt, och att du under en längre tid trängt undan delar av dig själv i det fördolda och på så vis skapat obalans i ditt inre.
Fenomenet döpte han till enantiodromia. Ett begrepp han lånade från Herakleitos och den klassiska antiken. Enantiodromia beskriver det som händer när den ena sidan av ett motsatspar dragits till sin extrem och den andra sidan bryter igenom för att återställa balansen. I en övergångsperiod råder kaos innan jämnvikt återupprättats igen. Helt enkelt en variant på den dialektiska materialismens pendelrörelse som ni kanske minns från skolan, ni vet: tes, antites, syntes.
I Jungs språkvärld inträffar enantiodromia när en skuggsida trängts undan och en person under en lång tid ansträngt sig för hårt för att vara dess motsats. Som ett exempel kan vi nämna den duktiga eller den felfria som arketyper vi gärna vill framhäva genom vår persona (som betyder mask).
Människan är både-och inte antingen-eller
Men människan är en helhet som i sig bär alla möjligheter samtidigt. Den duktiga blir alltså bara halva sanningen. Samtidigt kläms alltså dess motsats, den slarviga, in i det undermedvetna och blir det Jung kallade skuggan. En person kan såklart också undantränga något som skulle klassas som ett positivt drag i sin skugga, som några exempel kan nämnas äventyrslysten, rolig, levnadsglad, och göra dess motsats till en del av sin persona.
Jung menade att enantiodromia är en slags psykets naturlag. I naturen strävar ekosystemet hela tiden efter balans. Den principen återkommer också på olika sätt inom fysiken och biologin. Om något dominerar på bekostnad av något annat följer en kris som löser upp det rådande tillståndet i ett försök att jämställa balansen.
Med den principen i bakhuvudet kan det vara intressant att titta på sitt eget liv. Finns det sidor vi gärna vill framhålla, trots att det kostar på allt för att bevisa för oss själva eller andra att vi absolut inte är på ett visst sätt (har en skuggsida)? Försöker vi spela rollen av den hjälpsamme, den oberörde, den tuffe, den samlade, den framgångsrike, den viktiga, den rättfärdiga, den känslomässigt starka, den blygsamme eller någon annan arketyp vi gärna vill förknippas vår personlighet med?
Konkret kan det handla om en situation där du hjälper din sjuka åldrande mamma. Du vill göra detta. Man ska stötta sina föräldrar. Men du har svårt att känna att du gör nog. Din mamma ringer allt oftare och vill att du ska komma eller om saker hon behöver hjälp med. Du börjar få dåligt samvete för att du vill strunta i att svara i telefonen när hon ringer för att få en stund för dig själv. Du vill ju inte vara en svikare. Kanske har du också samtidigt ett jobb där du är van att prestera på topp, men situationen med mamman äter upp din energi. Du lägger i en högre växel på jobbet; du vill ju inte vara medioker.
Så kan du undvika en krasch
Enligt Jung kan vi alltså aldrig undvika enantiodromia om vi alltid framhäver oss själva ensidigt; som bara god, bara perfekt, enbart blyg eller en som har koll på allt. Om samvetet gnager eller om vi föraktar oss för att vi tänker ”dåliga” tankar eller inte gör som vi tycker att vi borde göra, då bygger vi alltså upp en ensidighet. Vi måste alltså också försonas med att vi bär potentialen och förmågan till oönskade sidor och på något sätt ge den sidan i utrymme.
I exemplet med mamman handlar det alltså om att personen skulle behöva stänga av telefonen en kväll och göra något som ger energi. Ja visst, på ett plan är hen en svikare, men det gör hen mänsklig. Hen är ingen supermänniska. Samma sak på jobbet. Det är inte hela världen att också tillåta sig att vara medioker, för det ingår i allas potential. På så vis skulle hen kunna neutralisera risken för enantiodromia, eller snarare sköta den utjämnande kraften på egen hand.
Men för att mäkta med detta behöver var och en först lösa upp personan: alltså den vi vill vara och hela tiden strävar efter att vara. Det är ett jobb vi kan göra förebyggande. Vi kan, långt innan vi riskerat utmattning eller annan psykisk krasch, vrida och vända på våra egna ideal och försöka få insikt i vår skugga.
En stor del ligger i att ifrågasätta all strävan att bli bättre som vi ständigt håller på med. Vi lägger oerhört mycket energi på att uppfattas på ett visst sätt – både inför oss själva och andra. Och vi bär på orimligt stora rädslor för att vara dess motsats. Den kombinationen: dränerandet av energi och hämmande rädslor kan till slut bli för mycket. Plötsligt ger sig vår skugga till känna, vare sig vi vill eller inte och vi känner inte igen oss själva i vår reaktion eller beteende.
Om du redan kraschat
Kanske har du redan kraschat och känner igen dig i Jungs beskrivning av enantiodromia. Utjämnandet har kommit över dig i form av en utmattning eller en annan kris. Plötsligt tvingas du in i att vara din motsats: den svaga och hjälplösa, den trötta, den sjuka, den fege, den mediokra, den som inte har koll. Din persona föll i bitar. Där står du nu och ska bygga upp dig själv på nytt. Från det läget finns tre vägar enligt Jung, varav bara en leder dig till harmoni:
- Total upplösning av personan
Att totalt tappa greppet om vem man är, är mycket skrämmande. Vi orienterar oss i världen med hjälp av vår personlighet. Den är som vår drivrutin. Det här skapar förvirring, förtvivlan och vi tappar förmågan att fungera i vardagen. Här behövs hjälp av vården. - Negativt återbyggande av personan
Här inträder en reflex att återställa vårt vanliga jag. Vi försöker alltså fortsätta i gamla vanliga spår. Att exempelvis bli sjukskriven för utmattning och sedan fortsätta på samma arbetsplats kan vara svårt av den anledningen att det är svårt att börja vara en annan personlighet. Det är enkelt fortsätta bära den mask omgivningen vill projicera på en. - Individuation – integrering av de båda motsatserna
Det här är vad Jung menade att livet går ut på, vi behöver våga möta skuggsidorna för att kunna skapa en harmoni, och därmed frigöra krafter till att bli vårt fullkomliga jag, och sluta slösa energi på att framhålla och skydda personan.
Ett enkelt sätt att få en överblick över sin persona är att göra en lista över hur du vill framstå inför dig själv och hur du vill att andra ser dig. Kika även på ditt senaste CV och jobbansökan. Där brukar vi återge den idealbild av oss själva som vi vill vara. En viktig ledtråd hittar du också i allt du brukar klaga på att andra inte är; ordningsamma, punktliga, vettiga i trafiken och så vidare.
Sen kan du fråga dig: i vilket av detta framhärdar du ensidigt? Vilken motsats till allt du listat vill du absolut inte vara? Vi pratar ofta om att vi söker autenticitet – en slags äkthet – men är du redo att då omfamna även negativa sidor? Och slutligen: finns det något tecken på att du knuffar dig själv mot ett kommande Enantiodromia-tillstånd?
OBS! Vill inte på något sätt förringa någon situation i en persons liv och deras bidragande påverkan till utmattning. Menar bara att Jungs begrepp på ett fint sätt lyfter in vår eget deltagande i dansen.
Foto: Sarah Cervantes/Unsplash