Många av oss tycker nog att vi är fast i en grå vardag. Arbetsdagarna är långa och hemma finns så mycket som måste göras. Och är det inte alltid måndag? Men hur lyser man upp den tid vi har på jorden? Och hur bryter man den vanan att leva för tiden ”därframme”.
Ibland känns livet som en enda lång upprepning. Vi kliver upp, äter frukost, borstar tänder och åker till jobbet. Vecka ut och vecka in över året. Disken växer och dammtussarna kommer envist tillbaka när man vänt ryggen till. Det är inte konstigt att vi kallar det för en grå vardag.
Att det känns grått kan bero på några olika saker, och ibland alla sakerna på en och samma gång.
Vi lever för undantagen
Det största problemet är att vi lever för undantagen. Det här vet alla att man inte borde göra. Ändå trillar vi i fällan om och om igen. Vi tänker att livet handlar om de stora sakerna, de som är värda att fånga på bild. Vi harvar oss igenom dagarna och ser fram emot semestrar, helger och ljuspunkter vissa kvällar.
Men det mesta av livet sker i mellanrummen; mellan åtta och sjutton på vardagar, mellan tillfällena då vi träffar vänner och familj och på väg mellan olika platser. Om vi då alltid är därframme i tanken, förlorar vi stora delar av livet, som redan är ganska kort till att börja med.
Vi vet som sagt oftast detta om oss själva. Men vanans makt är stark, så hur bryter man ett sådant sätt att vara?
Skaka om dig
Min gode vän Mats upptäckte ett enkelt sätt som fungerade väl på honom. Det gick ut på att anta inställningen att du inte har en aning om vad du tittar på. Om du höll i en kaffekopp på morgonen tänkte han: ”Det här är inte en kopp, men vad är det då?”.
Den enkla förändringen fick honom att titta närmare på sin omgivning med nya ögon. Utan de gamla vanliga orden vi beskriver saker och ting med framträdde allt på ett nytt sätt och det mest vardagliga kändes plötsligt nytt och mer spännande. Det var som om han ”formaterade” ögonen till att återigen ha barnets blick och nyfikenhet.
Det här är såklart svårt att använda när du har bråttom. Men livet är fullt av väntetid där du kan experimentera och se vad som händer.
Ett annat liknande sätt som Hakomi-institutet lär ut i sin kroppsbetonade terapi är att låta blicken vandra i sin omgivning som om du ritar en linje mellan alla saker och verkligen notera detaljer som du ser och säga högt för dig själv vad du ser. Jag lovar, din tapet kommer plötsligt att synas och brödet kan bli en ny bekantskap, där finns mönster och linjer du aldrig har sett.
Båda de här sätten kan skaka om dig i vardagstrancen och göra det grå mer lysande.
Fördjupa din mening med livet
Ett annat sätt att lysa upp en grå vardag är att fylla mellanrummen med mening. Och det kan man göra antingen på det buddhistiska sättet och tänka in varje sak du ser och tar i i sitt sammanhang. Om du exempelvis ser ett bord i trä framför dig så se hela kedjan som ligger bakom att bordet nu står som ett bord framför dig; trädet som släpper ett frö, solen som skiner, regnet som faller som får fröet att växa till ett nytt trä, som sedan har fällts av någon och bearbetats till brädor som sedan tänkts ut av någon annan och tillverkats av en tredje.
Övningen kan få dig att känna hur du är en del i en kedja, en rörelse som nått dig och som bidrar till att föra vidare över jorden. Även om ditt bidrag är litet så är det en pusselbit i livsvägen för vad det nu än är du mediterat över på det här viset.
Om du är andlig kan du testa att vidga de tillfällen då du brukar tänka i de banorna. Försök se allt du gör som en del av det andliga sammanhang som du känner är verkligt. Om du kan koppla ett syfte, en etisk mening eller se en kärleksfull handling i det du gör kan till och med tiden med disken kännas meningsfull.
Tid
Ofta kokar vårt problem ner till att vi tycker att vi har för ont om tid för att göra det som krävs för att lysa upp vardagen. Men är det sant? Gör vi inte en tankevurpa då?
För hur långt blir ditt liv om du bara skulle räkna dina stunder med guldkant? Och hur långt skulle det bli om du slösade tid på att lysa upp även mellanrummen så att de också känns lika meningsfulla som semestrar och utekvällar?
Är det inte exakt med den tankevurpan vi skapar känslan av ”för ont om tid”? Hur roligare och mer minnesvärt skulle inte ett jobbmöte bli om vi underhöll oss med att ifrågasätta att vi vet vad power-pointpresentationen är? Eller om vi kunde se den långa kedja av händelser som fört oss till mötesrummet och undra vad vårt livsuppdrag är just där?
Och, nej, jag tror inte att mirakler sker på en gång. Vanor är svåra att bryta. Men medans vi är skeptiska och grymtar över att det är jobbigt att göra annorlunda, rinner livet förbi. Vad har du att förlora på att prova?
Foto: Engin Akyurt/Unsplash