”Öst, väst, syd eller nord spelar ingen roll. Oavsett vilket håll du beger dig, se till att göra varje resa till en inre resa. Om du reser inombords, kommer du att resa över hela vida världen och bortom den.”
Det här är en text i en serie av fyrtio texter om Kärlekens fyrtio regler skrivna av Shams från Tabrizi som var Rumis andliga lärare. Du hittar de andra reglerna här>>
Idag är det vanligt att vi avsätter särskild tid, utanför vardagen, för att vårda hjärtats väg och vår längtan efter kärlek, frid, glädje och mening. Vi åker på retreat för inre utveckling. Vi går på meditationskurser och yogapass. Vi går i terapi.
Men här säger Shams att allt vi företar oss kan bli en del av vägen mot det vi längtar efter. När han räknar upp väderstrecken är det för att tala om för oss att det inte finns något som inte kan bli en del av vår väg. Och varför skulle det finnas undantag? Dygnets alla timmar kan göras till en retreat där vi utforskar vilka vi är och vad Livet är. Städningen, barnens kvällsrutiner eller promenaden till bussen på väg till jobbet kan också göras till en inre resa.
Men hur reser man i det inre när man är i det vardagliga? Vad menar Shams egentligen?
Kanske får vi en ledtråd i hur Shams väljer att använda ordet resa. När vi reser försätts vi ofta i ett tillstånd av förhöjd närvaro. Tänk bara på hur det är att landa i ett nytt land för första gången. Allt är lite förvirrande. Men vi lägger ofta märke till ALLT. Våra sinnen är vidöppna. Nyfiket iakttar vi allt som pågår även om det vi ser verkar obegripligt.
För egen del kan jag roas mycket av den där stunden av vilsenhet. Det är som att besöka ett gränsland mellan att behärska och att vara nybörjare. Till viss del är det som att vara barn på nytt. Jag förstår inte hur jag ska vara. Det kan vara rörigt och frustrerande, men det är aldrig tråkigt. Jag känner mig storögd och närvarande och jag upptäcker alltid något intressant. Jag tror att det går att försätta sig i det där gränslandet även i vardagen.
Om vi är närvarande i allt vi gör, oavsett var vi är, kommer vi dessutom att få syn på allt som pågår inom oss. Då kommer vi att se dem hinder vi sätter upp mellan oss själva och omvärlden. Vi kommer att lägga märke till hur vi beter oss mot människor i vår omvärld. Vi kommer att upptäcka vilka övertygelser som ligger bakom vårt sätt att vara. Kanske får vi för första gången syn på vad vi tycker och tänker när vi jämför, bedömer och ”delar ut vår dom”, vare sig det är mot oss själva eller någon vi möter. Vardagen ger oss bättre information om oss själva än ett retreat på en fin herrgård.
Allt vi upptäcker är inte roligt, men det är ett första steg på vägen att kunna förhålla sig och göra annorlunda. Bit för bit kan det som skymmer hjärtat skingras av allt inre resande. Och i slutändan kan vi nå ”bortom” den vardagliga världen. Den kan öppna sig och avslöja sitt mystika skimmer.
Övning: Välj ut en sak du ska göra idag: en resa till jobbet, en tur till mataffären eller middagen du ska äta med familj eller vänner. Gör det du ska göra till en inre resa. Var helt närvarande hela vägen. Lägg märke till dina rörelser. Omvärldens färger, känslan av det du berör och berörs av. Iaktta vad som händer inom dig. Vad tänker du? Vad känner du? Vilken slags tankar har du? Är de dömande mot dig själv eller någon annan? Hur ofta jämför du något? Hur ofta delar du ut omdömen, positiva eller negativa? Vilka känslor dyker upp? Vilka reaktioner kommer ut ur dem? Anteckna efteråt och funder över vad alltihopa bottnar i? Var det verkligen det som ägde rum eller kommer dina tankar, känslor och reaktioner ur ett minne? Hur mycket kärlek, välvilja och givmildhet fanns med under ”resan”?
Foto: Pau Casals/Unsplash