”Sökandet efter kärlek förändrar den sökande. Det finns ingen bland de som sökt kärleken som inte har mognat på vägen. I samma stund som du börjar se dig om efter kärlek, har du påbörjat förändringen både inombords och till det yttre.”
Det här är en text i en serie av fyrtio texter om Kärlekens fyrtio regler som skrevs av Shams från Tabrizi som var Rumis andliga lärare. Du hittar de andra reglerna här>>
De flesta börjar inte sina liv med att söka efter den villkorslösa kärleken. Något i oss gör att vi oftast börjar med att söka den kärlek som sätter oss på piedestal, som förklarar att vi är älskade för att vi är så ansvarsfulla, smarta, duktiga, starka, givmilda, ordningssamma, snälla, roliga, snygga, vältränade, populära och så vidare.
Någonstans i senare delen av trettioårsåldern, ibland tidigare, börjar dock den typen av kärlek att kännas otillräcklig. Vi märker också att det slukar energi att leva efter den måttstock som ”vanlig” kärlek är byggd av. Ska livet verkligen vara så här tungt? Vi kan börja känna av den existentiella ensamheten och tycka att livet saknar mening.
Det är då vi kan vakna upp och börja söka den kärlek som Shams talar om, även om vi inte förstår det till en början. Och det är här som regel 11 är så hoppfull. Shams säger att i samma stund som vi börjar sökandet efter den villkorslösa kärleken börjar vi också att mogna och förändras både till det inre och yttre.
Kanske är det så som Shams säger, att den kärleken tålmodigt väntat på oss hela vårt liv och i samma stund som vi efterfrågar den ställs vår kompass om och vi börjar dras till andra saker i livet, sådana som för oss närmare vår längtan? Kanske behöver vi bara ändra den kurs vi riktat in oss på från den kärlek som ställer krav på oss själva och andra till den som kan omfamna oss så som vi är, så kommer något att leda oss vidare mot vårt mål?
Förändringen i det yttre
Ett krux med sökandet efter att bli villkorslöst älskad är att vi ganska snart inser att om vi vill accepteras som vi är, behöver vi också acceptera andra så som de är. Och den resan är en förändring som kräver ett helt nytt sätt att förhålla dig till omvärlden. Jag tror att det är vad Shams menar när han säger att kärleken kommer att förändra oss i även i det yttre. Vill vi bli älskade utan att vara dömda, behöver vi också älska utan att döma. Förlåtelse och överseende behöver ta en helt ny plats i vår vardag.
Troligtvis kommer sökandet efter kärlek av en ny kvalitet att förändra hur vi ordnar vårt liv. Kanske behöver vi se över vårt umgänge, våra vanor och rutiner, vad vi jobbar med och hur vi pratar till våra medmänniskor. Vad stärker det gamla sättet att vara och vad kan få det nya sättet att vara att bli mer stabilt?
Med all säkerhet kommer människor i vår omgivning också att förändras när vi ändrar riktig i livet. Om vi själva slutar jaga en kärlek som ska stärka vårt ego, kommer vi själva att sluta ställa samma krav på vår omgivning, att de ska leva upp till och hylla vårt ego. Alla kan plötsligt slappna av i strävan efter att uppfylla en skev självbild och på så vis drar vi sakta, sakta undan mattan för grogrunden till de flesta konflikter vi upplever.
Att fundera på: Koka en kopp te eller kaffe. Sätt dig bekvämt. Ta fram papper och penna och fundera över vilken kärlek du söker i ditt liv. Vad försöker du leva upp till för att få bekräftelse? Vilka krav ställer du på barn, föräldrar, partner och vänner för att du ska ge kärlek? Hur ser du på Livet självt? Är det en närvaro som ställer krav på dig eller är du okej som du är? Har du påbörjat sökandet efter den kärlek som Shams pratar om? Om inte, vad gör att du känner dig nöjd där du är?
Foto: Alex Jones/Unsplash