Känns livet ofta motigt och jobbigt? Som en evig dragkamp? Det kan bero på att du lever livet som om det vore en motståndare som ska överlistas snarare än en partner du samarbetar med. För att göra livet enklare behöver du ändra din inställning från manipulation till relation.
De flesta brukar önska att livet inte skulle kännas så stretigt och tungt. Att saker vore annorlunda: att de inte behövde kämpa för att bli bättre, smartare, rikare, lyckligare, mer framgångsrika och slippa jobba så hårt för att att andra människor ska bli snällare, följsammare och mindre idioter och att lönen, vikten, vädret och världens tillstånd vore bättre. Kort sagt brukar vi önska att hela existensen vore på ett annat sätt än den är.
Men problemet är inte världen. Inte heller vår dröm om att något ska bli bättre. Problemet är att vi tror att vi ensidigt kan styra allt till att bli som vi vill. För det som händer då är att du avvisar och förnekar Livet självt så som det ger sig till dig. Situationer dyker upp och istället för att vara lyhörd och samarbeta du försöker du aktivt manipulera allt. Situationen förvandlas till en dragkamp.
Visst kan du lyckas styra vissa saker åt ett håll men väldigt sällan och ibland till ett oönskat pris. Oavsett blir konsekvensen ändå en känsla av livet är motigt och tungt. Just så som en dragkamp är. Syret tar slut i musklerna och det är svårt att få fotfäste.
Det jobbiga är en naturlig följd av din grundinställning som utgår från att livet är motsträvigt. Någonstans som liten slutade du att leka följa John med världen och ditt liv och började istället manipulera det – och dig själv – för att bli accepterad, omtyckt och få mer av det DU vill ha. Att din önskan inte uppfylldes bevisade bara för dig att du måste kämpa ÄNNU mer. En slags självuppfyllande profetia alltså.
Resultatet blir en känsla av existentiell ensamhet. Att känna att livet är fientligt och att det alltid avvisar dig och din vilja är inte skön. Det är en känsla av att vara övergiven, hotad, oälskad och otillräcklig.
Men här finns det hopp. För känslan av existentiell ensamhet motsvarar inte verkligheten. Det är manipulerandet som avvisar världen och klipper relationen. Inte Livet, för det fortsätter att ge och ge. Det är DU som inte tar emot, svarar an och samarbetar med den faktiska verkligheten.
Vi kan ta ett väldig vardagligt exempel. Många tycker inte om att gå upp tidigt på morgonen. De snoozar därför gärna några gånger och ger sig minsta möjliga marginal för frukost, dusch och att hinna med buss eller dylikt för att få sova så mycket som möjligt. Kanske är man kvällsmänniska och är dessutom gärna uppe ganska länge kvällen innan.
Det här är ett ganska oskyldigt exempel, men det visar ganska tydligt hur vi kan försöka manipulera världen istället för att vara i relation till den. För världen ser ju ut på ett visst sätt. Arbetslivet är helt enkelt ordnat så att vi förväntas dyka upp en viss tid på morgonen.
Arbetet är dessutom något vi frivilligt åtagit oss för vi vet att det finns räkningar att betala, som vi också gärna gör frivilligt, eftersom vi vill ha tak över huvudet, bredband, el och så vidare. Ändå väljer många att motarbeta detta enkla faktum och väljer trots det ändå styra in existensen på att ge oss så mycket sömn vi själva vill ha på morgonen. Inte sällan med en känsla av att världen motarbetar oss. Att den bestraffar oss och vill djävlas. Det här förvandlas lätt till en känsla av mot världen och den kampen är inte skön. Den är ensam. Den är icke-relation.
Alternativet är att acceptera situationer så som de är. Att inte tänka att de borde vara annorlunda utan ta in faktum och agera utefter detta. Att gå från ständig manipulation till att flyta med och samarbeta vilket motsvarar att gå in i verklig relation till livet.
Men många känner att en sådan inställning är att ge upp sin egen vilja. Men det stämmer inte. En sådan inställning öppnar upp för hela spektrumet av dina viljor och önskningar som du har i situationen – även dem du ännu inte vet att du har! De öppnar också upp för att du kanske inte vet vad som är bäst, utan att andra kan ha goda poänger med sina viljor.
Om vi fortsätter att utgå från exemplet med snoozandet så finns utöver en vilja att sova så mycket som möjligt, även en vilja att ha tak över huvudet, få lön att betala räkningar med, uppleva mindre stress i ditt liv och kanske också en vilja att fylla ett behov någonstans. Men i det ögonblick då det är dags att gå upp på morgonen har förnekar du alla andra viljor och ser bara denna ENDA vilja att sova och försöker manipulera situationen att bli enligt den.
Att möta livet så som det vecklar ut sig framför dig är att gå in i verklig relation till ditt eget liv, istället för att motarbeta det. Det är att ta bort onödigt lidande. Det fantastiska är också det gensvar livet ger tillbaka. För som mitt experiment har visat visar sig världen också som den är, snarare än att jag ser min egen tro att den är fientlig och emot mig. Och då är den ganska trevlig, mer som en god vän. Och jag känner mig inte ensam och avvisad längre.
Det går alltså välja ett annat sätt att förhålla sig till livet. Men det kräver modet att lägga ner vapnen och våga möta ditt liv som det är. Det är inte att lägga dig passivt, utan det är att gå in i paktivitet som Jonna Bornemark skulle ha sagt.
Det handlar alltså inte om att ge upp din vilja, utan öppna dig för hela spektrumet av viljor, och dessutom vara öppen för att andra kan ha bättre förslag. Det som händer hamnar i samklang med vad du vet att du vill, och du kan välja att agera därefter. Du kommer att märka att saker ordnar sig till det bästa på de mest fantastiska sätt.
Som människor kan vi omöjligt överblicka vad som blir bäst för allt och alla. Men tillsammans kan vi ordna saker till det bästa. Men se upp så att du inte skiftar inställning med baktanken att du på det viset ändå ska få som DU vill. Då är det bara en annan variant av manipulation.
För dina val och din inställning avgör hur ditt liv blir, men de avgör inte vad som händer. Det som händer är upp till livet. Och hur vore det egentligen att leva om allt redan var förutbestämt och du dessutom visste om allt? Då skulle vi få nöja oss med våra egna små förutsägbara drömmar och kan gå miste om att få uppleva det som går bortom det vi ens vågade och förmådde tänka ut. Det som Livet självt kanske har i åtanke för oss.