På alla områden vill människan ha kontroll. Vi vill ha kontroll över hur vi uppfattas. Vi vill styra naturen. Och överlag vill vi förutse och kontrollera utkomsten av alla våra handlingar. Vi mäter, planerar och utvärderar. Men vad är det vi håller på med? Vad är det vi hoppas vinna? Och vad riskerar vi att förlora?
Förra veckan avslutade jag höstens filosoficaféer i Storvreta med temat KONTROLL. Det blev ett intressant samtal om kontroll i relation till makt och om kontroll som trygghetsskapande medel. Men också insikter om att kontroll gör sig bäst som medel och inte som mål, att det är när kontrollen blir målet i sig, som den riskerar att slå över till något ont. Deltagarna berörde också sambandet mellan frihet och kontroll, att det paradoxalt nog behövs ett visst mått av kontroll för att uppnå frihet.
För att inspirera deltagarna i filosoficaféet berättade jag om Friedrich Nietzsches tankar kring de två kreativa principerna han kallade den apolloniska respektive dionysiska principen. Apollon var bland annat måttfullhetens gud och Dionysos vinets och dramats beskyddare. Nietzsche använde principerna i texten Tragediens födelse från 1872.
Deltagarna fick ett antal ord som Nietzsche använde om de olika principerna:
Apolloniska – ordning | Dionysiska – kaos |
Idealvärld – drömvärld | Här och nu, det ännu icke-blivna |
Avbildande, förskönande | Spontan – intuitiv |
Harmoni, ordning, tillrättalagdhet | Kaotisk, icke-tillrättalagd |
Regelbundet: orsak-verkan, tid-rum | Regellöst |
Tydlighet, gränser | Flytande, föränderligt |
Självkontroll | Jag-glömmande |
Måttfullhet, lugn | Saling hänryckning |
En annan tysk filosof som heter Eugene Fink sammanfattade Nietzsches idéer som en filosofi om världen som lek. Att för mycket ordning och kontroll ”stelnar” den rörelse som är livet. Han (liksom Nietzsche) menade att vi riskerar att tappa kontakt med det brusande, levande som är livet när vi ägnar oss åt alltför mycket kontroll.
”Människans existens – som lekande – är som mest öppen för världen just när hon säger farväl till alla mått, genom att hålla ut sig själv i det gränslösa.”
EUGENE FINK, tysk filosof
För egen del har jag upptäckt att jag ägnar mig åt mycket kontroll som också kväver goda sidor hos mig själv. I jakten på trygghet använder jag kontroll som ett medel, men går för långt, och det hela slutar istället med att jag åstadkommer det jag var rädd för.
Kontroll kan därmed absolut bli något som kväser något viktigt och levande. Det är vad som tycks hända på många arbetsplatser där verksamhetens ambition att styra allt i minsta detalj för att ha maximal kontroll över vad som händer, skapar en arbetsmiljö som dödar positiv energi, lust och intiativ.
Men kan vi egentligen kontrollera någonting? Föreläsaren Åsa Lundqvist Coey, som också doktorerat i organisationer och komplexitet, menar att vi i stort sett inte kan det. Alla planer, strategier och policys är drömbilder om den perfekta världen. Men vi har glömt detta och börjat betrakta våra kontrollmedel som verkligheten istället för att se de för vad de är: önskningar. Det som händer i verkligheten betraktar vi därmed som fel om de avviker mot önskningarna.
Drömmen om den perfekta världen kräver perfekta människor. Och perfektion kräver oföränderlighet och förutsägbarhet. Men vi glömmer då att det som präglar världen och människan är just att de aldrig är stillastående eller förutsägbara. Naturen – där vi ingår – är till stora delar dionysisk. Den är föränderlig och och kaotisk, och tar sig bara tidvis an icke-bestående harmoniska tillrättalagda former som snöflingor, blommor, bivax, människor och mänskligt tillverkade föremål.
Samhället har helt enkelt tappat balansen mellan kontroll och frihet. Kanske har också många av oss tappat den kontrollen privat; kanske har vi drabbats av en slags New personal management-effekt? Hur ser det ut för dig? Har du tappat kontrollen över ditt kontrollbehov? Kanske behöver vi se världen mer som en lek som Eugene Fink var inne på. En lek där vi kan bestämma temat och ge ut roller och förutsättningar, men där de som händer alltid händer spontant och i nuet?