Jag trodde att detta att ”flyta med” handlade om att sluta bestämma något överhuvudtaget själv och på så vis hänga med i den situation som livet försätter mig i för att genomföra mitt experiment. Men en månad in tycks det vara mer komplicerat än så. Det verkar också handla om att ”flyta med” i vad vissa av de inre rösterna säger – men hur vet man vilken och när? De inre rösterna är ju så många!
Det är svårt att veta hur man lever ett gott liv. Ens inre är ett mish-mash av tankar, känslor och impulser. Utanpå detta tilkommer omvärldens tankar, känslor och impulser som man påverkas av, liksom naturens infall och allt annat som ”bara händer”. Och i denna djungel hoppas du navigera klokt.
Det experiment jag håller på med, att sluta sträva utefter egen vilja och flyta med i det som utvecklas, har jag inriktat mig på att helt sluta lyssna på mitt inre mish-mash och bara hänge mig åt det som utvecklar sig ”därute” i livet.
Men nu, en månad in i experimentet, fattar jag att det är mer komplicerat än så. Det verkar, motsägelsefullt nog, som om vissa av tankarna, känslorna och impulserna inuti en, är lika mycket en del av ett ”därute” som omvärlden. Och alltså därför något som är värt att lyssna på.
Ett motstånd som vändes till förtjusning
Ett tydligt exempel är mitt målande. Allt sedan jag för två år sedan var på Mirómuseet i Barcelona och en stark lust att måla själv vaknade, har jag nu – ganska nyligen efter Experimentets start – kommit till en punkt där jag till och med blivit förälskad i det jag gör.
Det började som en stark impuls och dragning till att måla. För att sedan passera genom olika stadier av motstånd, både för att jag känt att det jag målat blir fult och fel, men också ren lathet. Det har varit kallt och kladdigt att gå ner i källaren att måla. Men hela tiden har samma ursprungliga lust klingat starkt och levande inuti.
Motståndet har alltså hört till tankar, känslor och impulser som inte varit värda att lyssna på. Medan lustkänslan varit avgörande.
När jag ursprungligen följde min lust att måla och köpte målarsaker visste jag inget om vad det skulle innebära. Och jag vägrade lyssna till min hjärnas jämförelser med föreställningar om slutmål, som jag såklart aldrig levde upp till. Istället höll jag mig till nyfikenheten och lusten som kompass och följde den.
Nu, två år senare, ser jag hur målandet på ett fantastiskt sätt börjat höra ihop med resten av mitt existentiella intresse som börjat få ett nytt uttryckssätt genom mina målningar. Till på köpet har jag även fått frågan om jag vill ställa ut. Och vem kunde ha trott det när jag generat såg den första skapelsen efter Barcelonaresan.
Det jag vill komma till med mitt exempel är att jag ändå tror att det finns en viktig röst att lyssna på i det inre – en som inte hör till min personlighet – utan en som verkar höra lika mycket till ”Livet” som allt det yttre. Och som kan leda till att jag ger mig in på sådant jag annars inte hade vågat välja.
Olika kvalitet på tankar, känslor och impulser
Mish-mashet verkar alltså bestå av tankar, känslor och impulser som har olika kvalitet. Allt är inte värt att lyssna på. Där finns dem som springer ur automatiska reflextankar, reflexkänslor och refleximpulser. Sen finns något mer spontant och intuitivt som är mer av en drabbande karaktär, som något oväntat som ”slår ner i en” eller som ”slår en”, och de har jag valt att kalla insikter (tankar), ingivelser (känslor) och infall (impulser).
Skillnaden mellan de båda olika är att den automatiska bygger på historia, dåtid och erfarenhet. Alltså från en lagrad information som säkert är tänkt att hjälpa mig att reagera snabbt i en situation och som har till mål att undvika fysiskt eller psykologiskt lidande. Här gömmer sig alltid ett mått av jämförelse med en liknande situation. Den andra mer spontana delen verkar springa ur något som är i direkt relation till det som faktiskt händer här och nu. Alltså något helt nytt. Något jag inte varit med om tidigare och som jag ännu inte kan se syftet med. Men det känns rätt.
När jag nu lagt märke till detta kan jag också förnimma en kroppslig skillnad mellan kvaliteten på de olika tankarna, känslorna och impulserna. De spontana insikterna, ingivelserna och impulserna karaktäriseras av en tydlig lätthet, klarhet, luftighet och en ren glädje. De automatiska följs ofta av rädsla, ängslighet, skam, stolthet, girighet eller skadeglädje.
De olika typerna av tankar, känslor och impulser verkar dessutom kopplade till graden av medvetenhet och vakenhet inför situationen. Och den tycks sitta i blicken. De automatiska tankarna, känslorna och impulserna är mer som ett tunnelseende som utestänger helheten. De spontana känns som om hela synfältet är öppet.
Egentligen finns mer att säga om tankar, känslor och impulser. Men jag tror jag stannar där.
Så långt har i alla fall experimentet lett till ökad sinnesro, glädje, nyfikenhet, äventyrskänsla, humor, ömhet och kärlek och ett fantastiskt flyt i allt som händer. Det finns även en tydlig skillnad i mitt tänkande. Även om jag tyckte det funkade bra förut är det som att jag kan greppa större sammanhang än jag tidigare.
Men visst har experimentet orsakat orosmoln. Saker har som sagt dykt upp som jag känner motstånd inför men som jag ändå väljer att säga ja till. Vi får se vad som händer. Om det är klokt eller inte. Det hela är i alla fall så intressant och givande att min ambition att flyta med i livet kanske blir permanent. Att må som jag gör nu gör att det är värt det.
Och självklart kommer jag att säga ja till att ställa ut mina målningar, hur läskigt det än känns. Jag har ju hängett mig åt att följa med i det som livet lägger framför mig hittills och tänker fortsätta på det viset…
Foto: eget