Det är lätt att se Egot som något negativt som ska bekämpas. Men det är en tanke som går Egots ärenden. Att se Egot som något ont kan motarbeta den frihet och autenticitet vi vill uppnå – utan att vi riktigt förstår det. Därför kommer här en text som försöker reda ut vad Egot är och vilket förhållningssätt som tjänar oss bäst för att lätta på dess grepp om oss.
Carl Jung sa att vi inte skapar Egot, utan att det tilldelas oss. Och för att bäst förstå detta kan vi tänka oss livet som ett korallrev. När vi föds kommer vi in i en ”glänta” i revet. Till en början är vi utan avgränsningar; vi är ännu fria att bli och göra vad vi vill. I det här läget är vi Självet, som Carl Jung kallade den obegränsade helhet som vi i grunden är.
Men gläntan vi fötts in i har en viss form, för omkring oss växer andra koraller som med sina gränser avgör hur långt vi kan bre ut oss. ”Gränserna” är våra föräldrars idéer om hur man ska vara som person. De är också vårt samhälles och vår kulturs idéer och normer.
De här gränserna stöter vi på genom tillsägelser eller genom att vi ser hur personer i vår omgivning agerar, vilka åsikter de uttrycker, vad som belönas liksom vad som bestraffas. Filosofen Martin Heidegger kallade den här kollektiva genomsnittligheten av idéer för Mannet. Vi får alltså genom vår uppfostran reda på precis hur man ska vara för att vara rätt och därmed bli accepterad, i just den glänta vi själva råkar vara födda.
Och det var detta Jung menade när han sa att Egot tilldelas oss, snarare än att vi skapar det själva. Egot är helt enkelt ett tankesystem som vi ärver av vår omgivning och som vi anpassar oss till.
Men vi kan också se Egot som en försvarsmekanism. Vi anpassar oss till gränserna eftersom det ofta har ett alltför kostsamt pris att försöka överträda dem. Och priset är skam och negativa konsekvenser som få barn klarar av att gå emot – de vet ju inget annat än den glänta de fötts in i.
På det det här sättet rotas i oss att det fria, autentiska Själv vi en gång var är fel. Det måste förminska sig till de tilldelade gränserna för att inte lida och för att kunna njuta av den positiva bekräftelse som just den här gläntan belönar.
Egot är alltså dels en uppsättning egenskaper som visat sig funka bra – vår persona, dels en uppsättning egenskaper som är oönskade och som ger negativa konsekvenser i vårt livssammanhang – vår skugga. Egot är alltså sådant som både kodas som gott och ont. Men vi glömmer gärna att de goda egenskaper vi har också är Egot. De hör i alla fall till Egot så länge vi gör dem för att passa in och vinna positiv bekräftelse.
Kring Egot bygger vi sedan ett tankesystem som använder antingen att hylla oss eller döma oss som värdelösa. Båda reaktionerna – både grandiosa och nedsättande känslor – stärker Egot. Egot som sådant är lika nöjd om du tycker att du är jättebra som urdålig. Båda lägena rör sig inom antingen personans godkända egenskaper eller skuggans negativa egenskaper, som är polariteter som Egot vilar på. Det enda Egot som tankesystem inte förstår sig på är att du skulle duga som du är; med både goda och dåliga egenskaper.
Poängen med min liknelsen om korallrevet är att Egot egentligen inte i sig är något verkligt inom oss – vi är inte Egot – utan Egot är mer som en hägrande oas som vi tror finns som ska rädda oss från känslan av att vara fel. Egot är en dröm om att bli accepterad och bekräftad – men för en skapelse som bygger på att vi förställer oss. Egot leder oss alltså bort från oss själva – inte hem. Egots strävan kan därför aldrig ge den beständiga lugn och avslappning i oss själva som vi längtar efter, för Egots oas är alltid beroende av att vi känner oss fel, att vi är på väg bort och inte hem. Vi vilseleder oss själva – men sitter också på lösningen.
Det är det här den persiske poeten Jalal al-din Rumi pekade på när han sa: ”Why do you remain in your prison when the door is always open?”
Hur hittar man hem då?
För att vakna upp behöver vi göra något annat än att säga att Egot är fel. Den strategin blir bara mer av samma grund som Egot blir till av.
Det vi behöver upprätta igen är Självet – den ursprungliga autentiska sidan hos oss som vi begränsat genom ett tankesystem som håller Självets öppna frihet inom snäva ramar. För det är Självet vi är och Självet är inte fel – som Egot vill varna oss för. Självet är vad det är, varken mer eller mindre.
Först steget är en insikt om att Egots ”ljusa sida” – personan – kanske inte stämmer utan att den snarare kan vara förledande än hjälpande. Här ryms sådant som inte bara vi uppskattar hos oss själva utan som omgivningen också brukar uppskatta. Det kan handla om vår hjälpsamhet, vår godhet, vår snällhet, vår flexibilitet, vår smarthet, vår fysiska styrka, vår psykiska styrka o s v.
Och förstå mig rätt här. Jag menar inte att vi borde sluta med dem men vi bör vara uppmärksamma på att vi inte gör dem som en reaktion på att något i oss är fel. Att hela tiden anstränga sig för att vara snäll av rädsla för att uppfattas som elak lurar oss bort från att uppmärksamma situationen sådan den egentligen är; det kan ju vara så att det goda är att säga nej, fast den andre vill ha något av dig.
För att lätta på Egots grepp om dig behöver du alltså syna HELA tankesystemet även de saker du kanske tycker om hos dig.
Ställ frågor till dig själv hela tiden:
- Vad gör att jag tror att jag ”måste” göra på ett visst vis, eller inte göra? Ta en stund och skriv ner hur man ska vara i din familj för att vara en bra människa. Vad hyllas, beundras och bekräftas positivt? Vilka egenskaper har de personer som lyfts fram som förebilder? Skriv det som punkter till vänster på en sida – det här kan vara delar av din Persona. Skriv sedan varje egenskaps motsats på högra sidan – det här kan höra till din Skugga. Båda delar är Egot och hör alltså till tankesystemet som baseras på att ditt ursprung Självet är fel.
- Vad är min allra första magkänsla och tanke i en situation?
Det som dyker upp allra först är oftast Självets autentiska impuls. Sen kan Egots tanke lägga sig över för att leda dig bort från det du tror är fel, mot det du tänker är rätt. Ta därför en stund om det går och fundera över vad du vill egentligen? Finns det en åsikt du inte törs säga? Finns det en handling du inte vågar genomföra?
Självet
Så för att knyta ihop det: Självet är den ännu inte tudelade helheten inom oss. Den vi föddes som. Egot är en anpassning, ett tankesystem som lurar oss bort från vår autenticitet.
Om du märker att du är inne på Egots spår är det därför viktigt att inte klandra dig. Egot är varken gott eller ont. Det är helt enkelt en tom luftmanöver. En hägring. Inget att bekämpa alltså, eller förbanna eller vara arg på.
Istället är det viktigt att gnugga den vilseledande synen ur ögonen och försöka se på det som händer med klarhet. Lägg inte mer tid på Egot. Vänd dig istället in mot hjärtat och magen och få fatt i vad som känns rätt att göra. Där väntar DU. Egot kan istället bli en användbar hantlangare som kan bistå med sina specialutvecklade talanger för att gå DINA ärenden.
Foto: Stefano Ciociola/Unsplash