Det kan tyckas som ingenting, men att öppna ögonen på morgonen är något alldeles extra. Fast så brukar vi inte tänka. Att vakna är så välbekant och självklart att vi sällan ägnar det särskilt mycket tanke, och gör vi det brukar det bero på allt motstånd vi känner.
Uppvaknandet på morgonen kan kännas som en förolämpning. Tankar kastar sig över oss så snart vi slagit upp ögonen: Just ja, idag måste jag… Sen följer känslorna. Ibland ett virrvarr av oro och ängslighet. Ibland en pirrig, nervös förväntan. Ibland bara en tung suck när de riktigt grå tankarna dyker upp med sina tunga blysänken. Sådana dagar känns det inte lätt att vakna.
Men vad är det vi vaknar upp till?
Vi vaknar upp till Livet som pågår. När du sätter fötterna mot det kalla golvet, möter du det yttersta största som väntar på att leva livet genom dig. Så stort är det, vare sig vi förmår inse det eller inte. Förväntansfullt vill den här ömsinta rösten – Livets röst – vägleda dig genom dagens situationer för att få utlopp för sin livslust, kreativitet och nyfikenhet. I vardagens alla situationer, utan paus, är DU i Livet och Livet i DIG. Livet vill dig och allt det kan åstadkomma tillsammans med andra.
Varje morgon är en liten minimöjlighet att ha det stora uppvaknandet som alla andliga traditioner pratar om. Att stanna upp en liten stund och ta in storheten i den insikten kan slå an en grundton som följer med dig under dagen. Känn in nyfikenheten. Låt den ta sig an dig. Bli en del av den och känn den tillsammans med Livet. Vad ska bli idag?
Visst, du kanske har en tid bokad för besiktning av bilen och ett jobbmöte du gärna skulle slippa. Men är det bara så bara? Kanske kommer båda sakerna att leda till ett möte med en människa där du spelar en roll? Kanske kommer något du säger att förändra hur en annan människa förmår älska sig själv?
Lika bra att öppna dagen med att vara ödmjuk. Vi vet ingenting om det yttersta största och vad till synes obetydliga händelser under vardagen betyder i en större helhet. Kanske är de avgörande på något sätt? Vi kan aldrig veta. Eller snarare: allt som sker är Livets rörelse. Vad kan vara mer avgörande? Vilka är vi att avgöra vad som betyder något eller inte?
När jag själv möter dagen på det viset, möter dagen mig med lätthet och flyt. När jag överlåter till dagen att lösa sig självt i den takt den vill, så som den vill, förvandlas livet till Livet med stort L. Jag fylls av värme. Allt känns levande och Ett. Människor omkring mig förändras. Min blick ser med större klarhet vad som behöver göras. Jag tror inte att det är något unikt för mig. Jag tror att det är en möjlighet som är öppen för alla. Bara man vågar möta Livet utan motstånd och egen strävan att allt ska bli på ett särskilt sätt. Då uppstår vardagsmystiken.
Och förstå mig rätt. Den här typen av öppenhet hindrar inte att man gör upp planer. Bara man inte låter planerna ha sådan makt över dig att du missar det som verkligen spelar roll. Om något verkar mer angeläget än det du tänkt göra kan det vara klokt att följa med i det Livet lägger framför dig. Gör man det brukar allt lösa sig till det bästa på ett nästan magiskt sätt. De människor som drabbas av ens inställda planer är alltid förvånansvärt beredvilliga att boka om när man med uppriktig och självklar röst beskriver varför.
Så gör en liten paus när du vaknat. Flytta ditt fokus mot känslan av golvet som möter dina fotsulor. Sänd en tanke mot Livet, det är bokstavligen allt du ser omkring dig, och inställ dig i vardagens tjänst: Här är jag. Vad ska vi hitta på idag? Mer behövs inte. Något ändras i din blick och allt som följer resen av dagen kommer att kännas annorlunda.
Foto: Becca Schultz/Unsplash