Att känna sig fel

Vi tror för det mesta att alla människor ser samma värld. Men min erfarenhet är att de finns de som ser min värld och de som inte gör det. Och den upplevelsen kan göra en väldigt ensam. Det känns som om man är fel och man blir den fula ankungen. Men någonstans finns svanarna – och de ser världen på samma sätt som du!

I hela mitt liv har jag känt mig lite i osynk med resten av omgivningen. Sådant som intresserat mig har passerat obemärkt för andra. De har tittat frågande på mig och sen sagt: ”Men sånt kan man ju inte gå runt och tänka på – då blir man ju galen!”

Det har känts som om jag lever i en värld som bara jag ser, och de ser en annan. Det har först fått mig att anpassa mig så gott jag kan, för jag har tvivlat på min egen synvinkel, och anpassningen har kommit med ett pris. Jag har behövt sudda ut den här viktiga delen av mig själv – framförallt i tonåren men också som ung vuxen. Jag har gömt den för det har inte känts normalt att tänka så som jag gör. Tyvärr gömde jag den så väl att jag inte ens själv kom ihåg den världen under många decennier.

Inte konstigt då att jag blev gråtmild, när jag idag läste dikten nedanför av Pir Elias Amidon som leder organisationen the Sufi Way. Jag känner att han beskriver mig som lite flicka, en bit utanför alla andras vanliga vardag, förundrad över något som andra inte ser. Så sorgligt och ensamt på något sätt.

Men samtidigt var jag kanske tvungen att gå vilse först för att lära mig hur man hittar vägen tillbaka. Kanske har anpassningen, att jag vet hur det går till och vad det innebär, gett mig kunskap om hur man kan göra för att hitta hem igen om man, precis som jag, känner sig vilse. Kanske kan det vara en tillgång för andra? Det gäller bara hitta platsen, tidpunkten och sättet att göra det på….

Sen kan jag lägga till att ju äldre jag blir börjar jag hitta fler och fler som ser världen som mig. Internet har även positiva sidor. Snart har jag kanske en egen flock med svanar.

(Lyssna gärna på senaste avsnittet av Livspodden: Att spela roll)

”They ´re arguing about
the existence of God
again,

they ´re breaking
windows at the church.

When they ´re finished
they go back to their
houses

to see what ´s next on TV.

A little child picks her
way through the glass,

finds a deep blue one
and lifts it to the light.

Pir Elias Amidon

Foto: Pawel Szvemanski/Unsplash