Den första impulsen när något inte känns bra inombords är ofta att ruska av sig känslan och distrahera sig. Men det är sällan det fungerar särskilt snabbt. Men prova att göra tvärtom. Fly inte. Gå istället in i den.
Ibland är de bara där. Dagar som fylls av en tomhetskänsla. Oftast också med en irriterande rastlöshet som svans. Idag är en sån dag. Inget känns roligt. Inte heller lyckas jag samla ihop mig nog för att åstadkomma något. Hunden tycks märka av mitt humör. Han lommar oroligt runt kring mina ben och söker min blick.
Tidigare i livet har jag alltid försökt komma undan känslan. Jag har tvingat mig att göra något nyttigt, slökollat på teve, slösurfat eller gjort något annat som distraherar tills känslan släpper greppet. Men på senaste tiden har jag börjat göra tvärtom. Jag dyker in i känslan.
Jag sätter mig på meditationskudden och letar upp var i kroppen känslan känns mest. Sen andas jag och fokuserar på den punkten, undersöker den med medvetandet. Hur känns det? Vilken känsla är det? Och det här är inget som är lätt. Det handlar om att gå rakt emot instinkten, som är att fly bort ifrån, inte att gå emot.
Ofta dyker det fram en helt annan känsla än den som var uppenbar. Jag kanske lägger märke till ledsenhet eller, som idag, ilska. När känslan framträder tydligare kan jag fråga vad den kommer ifrån. På något märkligt vis tycks mitt undermedvetna inte kunna låta bli att svara i det läget. Och svaret förvånar ofta. Men det känns sant. Det som störde ditt lugn kan alltså säga dig något viktigt. Något som du missar om du försöker fly bort från det.
Den jobbiga känslan försvinner inte. Och det är inte heller mitt mål längre. Men den blir lättare att bära. Den förvandlas från en tjurskallig följeslagare jag vill bli kvitt, till en som jag kan känna medkänsla för.
Att jag slappnar av i känslan minskar också risken att jag agerar ut mot min omgivning. Barnen, hunden, frun slipper irriterade utbrott över småsaker. De slipper också att jag glider runt i huset i tystnad, som nån osalig ande. För oftast klarar jag av att prata om känslan EFTER att jag mediterat kring den.
Är du inte en van mediterare går det också bra att sitta på en stol eller i soffan. Men det är inte så bra att ligga ner i sängen. I alla fall inte om du har lika lätt för att somna som jag.
Det här sättet fungerar bra på andra känslor också, sådana man också kan vilja fly. Tvärtom mot vad man kan tro så lugnas sinnet snabbare om för mig om jag djupdyker in i känslan, än när jag flyr ifrån den.
Så även om det känns motsträvigt, och meditera är det sista på jorden du kan tänka dig att göra, prova. Det kan väl knappast bli värre?