Om ändå världen var godare, smartare, kärleksfullare och tryggare! Då skulle allt vara bättre. Men tänk om det är du som behöver bli godare, kärleksfullare och tryggare? Och då skulle världen bli bättre? Idag handlar inlägget om vår verklighet.
De flesta av oss har åsikter om omvärlden, om vår familj, partners eller samhället. Vi ser brister. I relationer tas vi inte emot på rätt sätt. Och världen vore så mycket bättre om inte folk var dumma i huvudet, så själviska eller rent farliga.
Men låt oss göra ett tankeexperiment. Ett som vilar på antagandet att projektion inte bara är ett verkligt och alltomfattande psykologiskt fenomen. Utan att det också är ett metafysiskt faktum, d v s att det på riktigt är verklighetens grundläggande natur och avgör hur den träder fram för oss.
De brister, fördelar och bedrövelser vi ser i omvärlden; partners, familjemedlemmar eller i samhället är då inget annat än vår egen inre verklighet. Vi ser bara det vi själva består av. Omvärlden är inget annat än resultatet av det filter som våra tankar består av.
En av effekterna av det experiment jag påbörjade i höstas, då jag lade min egen vilja på hyllan och flöt med i omvärldens skeenden, var just en dramatisk förändring av hur människor och världen tedde sig.
Tvärtemot hur jag tidigare tänkt, började jag ha tillit till det som hände omkring mig, och engagerade mig i det istället för att krampaktigt försöka navigera utifrån mina begränsande tankar. Omvärlden förändrades. Den blev varmare, begripligare och mer inbjudande.
Eftersom jag upplevt den här oväntade förändringen. Vill jag uppmana fler att leka med tanken. Jag har också upplevt det som händer när jag faller tillbaka i samma brist på tillit som tidigare. Då slocknade plötsligt värmen och världen blev lika avvisande som tidigare.
Därför tror jag verkligen att vi behöver börja lyssna på de gamla lärorna som säger att vi inte kan ändra på omvärlden utan att börja med oss själva. För vi kan inte ändra världen, den är en projektion. Den är en effekt; en verkan. Den är inte orsaken.
Om vi däremot ändrar på våra tankar, övertygelser och förutfattade meningar kommer också världen att ändra sig. Där finns orsaken.
Skam, värdelöshet och övergivenhet
Men att börja acceptera att det kan vara våra egna tankar, känslor och impulser som främst hindrar oss från att må bra och inte något fel på världen är inte lätt.
Att djupdyka in i det inre mörkret kantas ofta av skam, rädslor, värdelöshet och övergivenhet. Inte konstigt att vi backar och hellre gör sådant som får oss att må bättre. Ingen vill först må sämre för att kunna må bättre.
Men de jobbiga känslorna är vi själva som barn som kommer och rycker oss i byxbenen och vill ha uppmärksamhet. Och inte förrän vi kan huka oss ner och gå in i de barnets ledsenhet, osäkerhet eller övergivenhet och ge det som den inte fick då, kommer vi heller inte vidare. Vägen ut är igenom.
Svårast är insikterna att vi också agerar som våra föräldrar eller andra som vi har svårt för. Vi gör det kanske inte på samma sätt. Men på ett eller annat vis omsätter vi det i omvärlden. Här göms våra omedvetna skuggsidor. Med olika tankar, känslor och impulser återskapar vi exakt den omvärld vi ville fly från som små.
Det är också jobbigt att ge upp delar av sin persona. Att vara snäll, god, snygg, framgångsrik, mäktigast, smartast , mest kompetent, självständig eller vad du nu byggt upp din person kring, ger en känsla av kontroll och omgivningen gillar dig ofta för just de sakerna. Men genom att upprätthålla de här egenskaperna, av fel orsaker, lever vi våra liv utifrån ett trauma, istället för att tillåta oss att bli det ursprung vi en gång var, Självet, som är våra autentiska verkliga jag.
Frigörandet och läkningen kan komma när du som vuxen ger dig det du hade behövt den gången när övertygelsen formades, det vill säga medkänsla, värde, trygghet och villkorslös kärlek. Då kan det som bildar vårt Ego, personan och de omedvetna skuggsidorna, som projiceras ut i omvärlden förändras till något annat.
Du behöver förlåta det som var och försonas. Bara så kan du bli fri det grepp som skuggsidorna har om dig. Så se på dig själv och din självdestruktivitet för vad den är: en överlevnadsmekanism som tjänat ut sitt syfte.
Bara så kan du förändra världen omkring dig. Bara så kan din blick renas från filtren som formades som liten, som gör att du ser på världen som opålitlig, kärlekslös, avvisande, hotfull, som något som ska ta hand om dig och så vidare.
Om du får koll på orsaken och ändrar tankar, känslor och impulser som kommer ur den, blir det också verkan i världen.
Jag tror verkligen att det funkar så. Och att det är möjligt för alla att ändra sin egen tillvaro. Det gäller att förändra ens idé om omvärlden och frigöra sig från inre normer och övertygelser, och därmed förändra omvärlden. När du träder fram oförvrängd, träder också världen fram oförvrängd. Är du förställd, blir även världen så som du föreställer den.
Elände kommer att finnas, men ett elände som inte sitter intimt ihop med dina inre rädslor och övertygelser, utan ett elände du kan se för vad det är, och först då kan du på riktigt se OM du kan göra något åt det, istället för att reagera på ett sätt som föder mer elände.
”Why do you stay in prison,
RUMI
when the door is so wide open?”
Foto: Alex Litvin/Unsplash