De flesta vill ha snabbverkande lösningar när vi inte mår bra. Vi testar medicin, träning, meditation eller mindfulness. Och allt det är bra. Men ibland behöver man gå till roten av det onda. Annars riskerar sprickor att uppstå när livet blåser hårt. Och sprickorna kan släppa igenom det gamla igen. Då är det lätt att vi ger upp och går tillbaka till det gamla sättet att vara. ”Vi är ändå hopplösa”.
I sin bok Kärlekens gärningar skriver filosofen Sören Kierkegaard om ordet uppbyggligt. Det han vill säga är att vi ofta lurar oss själva. Han liknar förändring vid att bygga ett stabilt hus. Och för att bygga ett starkt hus krävs god kvalitet och hållbarhet ända från grunden. Men han menar att vi gärna genar, och bygger till eller om något redan trasigt och rangligt, istället för att göra det ordentligt. Sören säger också att vi ibland rent av bygger luftslott – utan verklig grund att stå på alls, det vill säga en tillvaro som vilar på rena fantasier utan förankring i verkligheten.
Hur genomför man då en förändring så att den blir stark?
”Vad det än är som är uppbyggligt, så är kärleken med”.
SÖREN KIERKEGAARD, ur Kärlekens gärningar
Sören menade att allt som syftar till att stärka och förbättra, bör komma ifrån och göras med kärlek. Men hur kan kärlek spela en roll i en förändring?
Troligtvis består grunden till våra problem av gamla oläkta sår som härrör från vår uppväxt eller ur mer eller mindre traumatiska upplevelser. Utifrån såren har vi sedan gjutit olika föreställningar och beteenden. Det kan vara föreställningar som: Jag är värdelös. Jag är ointressant. Jag är inte värd kärlek. Jag är äcklig. Jag är korkad. Närhet är farligt. Glädje leder bara till besvikelse. Det kan också vara beteenden som gör att vi inte unnar oss framgång, kärlek eller att vi i ständigt sårar andra omkring oss. Alla dessa föreställningar och beteenden cementerades i en situation där vi kände oss oälskade och/eller hotade. (Ofta har vi också goda, uppbyggliga föreställningar med oss).
Kring de här föreställningarna bygger vi sedan vårt vardagsliv. Bra soliga, vindstilla dagar påverkas vi inte så mycket. Då kan livet kännas fint och allt går bra trots allt. Men så händer något jobbigt. Livet blåser upp till storm och skakar oss i grunden. Har vi då många negativa föreställningar om oss själva och livet är risken stor att föreställningarna ställer till mer problem för oss än själva händelsen vi råkat ut för (dödsfallet, uppsägningen, skilsmässan).
Därför är det värdefullt att undersöka vilken grund som tillvaron vilar på. Och att göra det med självmedkänsla och ömhet. Antidepressiva mediciner, sjukskrivning, KBT-behandlingar och andra kurser är bra. Det hjälper dig förmodligen ut ur den akuta situationen. Men om Sören har rätt kan åtgärderna i sig sakna den kärlek som han menar behövs för att hjälpen ska verka uppbygglig. Troligtvis är det därför som ett gott samtal kan vara så välgörande som det är. För när en partner, vän eller professionell samtalspart verkligen lyssnar så finns kärleken och medkänslan med.
Hur kan utforskandet gå till?
Antingen söker du upp psykolog eller annan samtalspartner för att göra utforskandet. Men du kan också göra det själv med papper och penna och tid att tänka och känna.
Låt säga att ditt problem är att du känner ångest eller olust inför att vara med i sociala sammanhang och att det gör dig ensam och isolerad:
- Börja med att föreställa dig den situation eller det sammanhang där problemet uppstår (middagar med vänner, nätverkande på jobbet).
- Ställ dig frågan: vem eller vad i den tänkta situationen gör dig rädd, arg, förvirrad, sårad, ledsen och varför?
- Skriv ner situationen/sammanhanget.
- Exempel: När jag är bjuden på middag känner jag olust. Jag är rädd för att jag inte ska komma på något att prata om och att jag kommer att uppfattas som konstig och tråkig.
- Vilka föreställningar ryms i det du skrivit?
Utifrån exemplet ovan kan vi säga att föreställningarna är: Vid samtal med människor har jag inget att säga. Jag är konstig. Jag är tråkig. - Ta varje föreställning och ställ dig de här frågorna:
Är det verkligen sant? Är det alltid såhär?
Hur vet jag att det är sant? Är det något jag tänker i mitt eget huvud eller har flera personer sagt det vi många tillfällen? Går det att utesluta helt att situationen kan ha en annan förklaring än den jag ger?
Hur reagerar du/känner du när du säger de här föreställningarna högt? Hur påverkar det dig?
Hur skulle du vara utan tanken/föreställningen? Kanske har du inget svar här till en början. Men tomheten är ett öppet fält av möjligheter som du kan låta vara öppet eller så påbörjar du ett sökande efter mer positiva saker att vara.
Men i grunden är det inte någon som egentligen ÄR någonting. Sanningen är oftast att den egenskap du nämnt ÄR något som du själv eller någon annan tycker. Det är alltså bara en tanke. Utan fast form i verkligheten. - Vilka situationer aktiverar föreställningarna? Finns det ett mönster? Genom att identifiera vad som triggar igång det negativa tänkandet eller de negativa känslorna kan du lättare hejda dig och ta hand om dig på ett kärleksfullt sätt.
Utforskande av det här slaget kan lösa upp gamla känslomässiga knutar. Det är lite som att släpa fram trollen i solen så att de kan spricka. Det är inte lätt och det görs inte in en handvändning. Men den förändring du önskar dig blir starkare att stå på om du vågar gräva ner till grunden och börja på nytt.
Fler sätt att ifrågasätta och utforska egna föreställningar finns på www.thework.com. Klicka på knappen ”DOWNLOADS” på den sidan, uppe i högra hörnet.