När livet snurrar i rasande fart är det lätt att glömma att stillheten bara är några andetag bort. Det är också lätt att glömma att det inte går att anstränga sig fram till lugnet, utan att det handlar om att slappna av in i det.
Meditation är ett fantastiskt sätt att stilla sinnet och mjuka upp stresskänsla. Men för en person som jag, som lätt gör ett projekt av allt, kan även meditation bli en prestation och något som ska göras ”rätt” och ”bra”.
När jag började meditera gjorde jag som många instruktioner sa och fokuserade ordentligt på andningen eller på en mening som skulle upprepas. Ibland försökte jag mig på särskilda sätt att andas som skulle vara bra. Oavsett var mitt fokus att stänga omvärlden ute och gå inåt i mig själv.
Visst blev jag lugnad men ofta störde mina tankar mig eller ljud som kom från barnen eller utifrån. ”Det går för helvete inte att lugna sig mitt i allt liv!”. Jag blev irriterad på familjen och försökte att anstränga mig ännu mer. Meditation blev därför ganska utmattande ibland och det började kännas motsträvigt att sätta sig på kudden.
Men så hörde jag en meditationsinstruktör som sa motsatsen: ”gör ingenting, hindra ingenting, fokusera inte inåt utan flyt ut även utanför dig själv och notera allt som också händer där – och framför allt: slappna av!”
Och för första gången blev meditation en njutning. Jag hittade en stillhet som inte bara fanns inombords utan som var som ett vidsträckt fält som genomsyrade allt och där allt hände. Så jag slutade fokusera på andning eller någonting särskilt alls. Meditation blev att sätta mig ner och luta mig in i stillheten för att förutsättningslöst notera vad som hände där. Ibland knorrade min mage. Ibland sjöng en fågel eller så skrattade tonårstjejerna på tåget högt. Eller så dök en impuls upp att kolla upp något på telefonen eller ett sting av oro över något jag glömt. Men stillheten var kvar. Orubblig.
”Rest in natural great peace this exhausted mind,
* vågor av verkan från tidigare handlingar och intentioner.
beaten helplessly by karma* and neurotic thoughts.
Like the relentless fury of the pounding waves,
in the infinite ocean of samsara**.
Rest in natural great peace.”
— Nyoshul Khen Rinpoche, tibetansk lama (1932–1999)
** livets nät, vardagen
Det var då jag började begripa storheten i det som är ingenting. Eller med andra ord: det som är stillhet. Saker kan inte existera utan den tomma stillheten. Saker är ingenting utan ingenting. Men med ingenting i sig kan de bli vad som helst.
Tomheten, intigheten, eller nollan är det outtalade antagandet i varje formel, och därför närvarande i allt. Talen 1, 5 or 11 existerar inte utan nollans existens. Nollan går inte att särskilja från talet. Den är inte siffrans motsats utan dess förutsättning.
Nollan är stillheten, den odelbara oändliga rymden, varur allt tar form. Den rymd där allt händer. Så allt bär alltid stillheten med sig, som en osynlig, ansiktslös, medvandrare. Det gäller bara att slappna av och lyssna. Mitt i vardagsrusningen, som en vibrerande ton, finns lugnet inombords.
Så nästa gång du är stressad. Slut ögonen och sätt dig ner. Andas in, och sedan ut. Där i änden på utandningen, i den stilla stunden strax innan du tar nästa andetag, där finns en dörr till stillheten.