”Hela universum ryms i en enda människa – i dig. Allt du ser runtomkring dig, även det som du inte uppskattar, till och med människor som du föraktar och avskyr, avspeglas i dig i olika grader. Därför, sök inte heller djävulen utanför dig själv. Djävulen är inte en speciell kraft som försöker attackera dig utifrån. Det är en vardaglig röst inom dig. Om du verkligen vill lära känna dig själv, möt dig med uppriktighet och rättframhet.”
Det här är en text i en serie av fyrtio texter om Kärlekens fyrtio regler som skrevs av Shams från Tabrizi som var Rumis andliga lärare. Du hittar de andra reglerna här>>
I urminnes tider har människan vetat om att hon har en destruktiv röst inom sig. Religionerna har ofta benämnt rösten som en ond kraft, i strid med det goda, som ansätter oss och försöker vinna vår själ. I den kristna delen av världen känner vi till den här kraften som Djävulen eller demoner. Psykologin har förflyttat kraften till något inom oss och kallar den för sådant som superegot eller den inre kritikern. Grunden är densamma.
Sufismen ser den här kraften som en syntes av både och. Djävulen är en tanke om egenmakt, men den finns inte bara på individnivå utan lever också ett eget liv i form av en tankeväv som vi människor kan fastna i. Allah – Gud – skapade världen för att nå kunskap om sig själv. Eftersom Gud är den ultimata friheten och öppenheten, och möjligheten till allt, måste det också finnas utrymme för att vara anti-gud, det vill säga raka motsatsen. Men det räcker med att anti-sidan förblir en tanke. Den behöver inte förverkligas. Tanken på det onda räcker för att det goda ska träda fram tydligt – lite som skuggorna och mörkret ger en möjlighet att låta något träda fram i ljuset. Kontrasten gör att det går att bli medveten om något överhuvudtaget.
Det sufiska synsättet fokuserar därför inte på att vara emot och försöka utrota Djävulen, det vore att förverkliga det som bara är en förirrad rädsla. Det onda ses istället som irrvägar och illusioner – hägringar i öknen – men väldigt påtagliga sådana som orsakar skada om vi agerar utifrån dem och följer dem.
”Djävulen” behöver därför mötas och tas på allvar om vi vill komma någonstans i den egna frågan om vad vi är och vad som är vår plats i livet. Att ignorera mörkret inom oss för att det är skamliga sidor ger bara de destruktiva krafterna en chans att utöva sin makt över oss men utan att vi är medvetna om det.
”Djävulen” kan bara försvinna genom att vi lyser upp de här mörka hörnen i oss själva med kärlek, omsorg och uppmärksamhet. Det är därför Shams säger att Djävulen är en vardaglig röst inom dig, som viskar om begär som makt, ära och rikedom på alla plan i livet i stort och smått. Det onda vill också hindra dig från att inse din storhet.
Alla är alltså en mini-variant av den här sufiska skapelsemodellen och bär därför också samtidigt lösningen inom oss. Vi har därför allt att vinna på bekanta oss med den där inre rösten som ställer upp hinder mellan oss själva och den kärlek, frihet och gemenskap som du längtar efter. Den pekar ut en väg. Våga närma dig dina jobbiga sidor som du inte vill kännas vid.
I förlängningen finns också en större tankeväv som kan vara färgad av mörkrets avsikter att vilseleda oss bort från sanningen. Vi kan därför bokstavligen ansättas av detta utanför oss själva i form av lockelser om positioner och relationer som inte är bra för oss. Berättelsen om att sälja sin själ till Djävulen är en bra bild för hur vi behöver vara på vår vakt även gentemot mörkret utanför oss själva.
Foto: El Guseinov/Unsplash
Övning – Steg 1:
Skriv ner det du längtar efter mest. Om det första du kommer att tänka på är en semesterresa. Tänk då ett varv till på varför du vill ha semester? Är det för att känna lugn? Stryk då det första och skriv l u g n. Skriv ned så många saker du vill, men se till att gå till botten med vad det är som du verkligen längtar efter, så att du inte skriver ”medlet”, alltså verktyget för att få det du vill.
Övning – Steg 2:
Tänk nu på vad brukar andra beskylla dig för att göra? Vad säger de till dig när de är irriterade på dig? Skriv ner och umgås en stund med tanken på att det din omgivning påstår faktiskt stämmer. Är det spår av den ”vardagliga rösten” som Shams pratar om? Hur vilseleder den i så fall dig bort från det du egentligen vill? Jämför med det du skrev i steg 1.
Övning – Steg 3:
Den vardagliga rösten drivs oftast av rädsla för något. Hur kan du med kärlek och omsorg lugna den rädslan? Det är dörren som leder vidare mot det du verkligen längtar efter.