De flesta av oss vill tro våra ögon. Hur skulle vi annars klara av att leva? Men om vi verkligen skulle ta in vad andlighet, vetenskap och psykologi säger, skulle vi ganska snart börja fatta att världen omkring oss inte är vad vi tror den är. Inte ens vi själva är de vi trodde oss vara. Om vi förmår öppna oss mot den ovetskapen, öppnas ett annat vetande.
Problemet är inte i första hand att vi ser världen genom en inlärd tankebox. Jag tror det är tänkt att vi ska börja så. Problemet är att vi är så ovilliga att ta nästa steg. Vi vill inte omfamna och förstå att vi egentligen är förblindade av vårt eget tänkande. Vi är så upptagna av, och förtjusta i, att slipa på det perfekta sättet att vara i den värld vår tankebox ser. Våra egon vill maxa och uppnå ALLT inom den ramen. Allt annat vore galet och att tappa kontrollen. Med vitnande grepp håller vi fast vid vår blindhet. Hur skulle det annars sluta? Vilka blir vi då?
Det vi går miste om när vi är så ovilliga att inse att vi är blinda, är att se storheten i världen vi lever i och i vilka vi själva är. När vi inte vill ta steget utanför tankeboxen kan vi inte heller överskrida begränsningarna vi satt upp, och kan inte omvandla våra liv till Livet med stort L. Vi ser inte att allt vi längtar efter finns utanför vårt comfort zone.
Det positiva med tankeboxen
Som jag sa tror jag inte tankeboxen i sig är problemet. Om inte människan hade sin vänstra hjärnhalva som snabbt skapar ett arkiv av redan upplevda erfarenheter, skulle människan vara som ett litet spädbarn inför varje situation hon möter. På så vis är tankeboxen bra. Den skapar en drivrutin vi kan luta oss tillbaka mot. Den hjälper oss att hålla kroppen vid liv och med hjälp av den kan vi ta oss fram väl i världen. Den innehåller såklart också en massa märkliga normer och destruktiva övertygelser och beteendemönster som vi behöver jobba på, men på det stora hela behöver vi dess grundfunktion.
Möjligheten som väntar utanför tankeboxen
Förr eller senare behöver vi inse att vi inte behöver nöja oss med en finslipad tankebox. I tusentals år har andliga lärare berättat för oss om möjligheten att se världen i ett annat ljus. De har berättat att allt är Ett och att vi kan frigöra oss från tankeboxens begränsande synsätt.
Idag håller vetenskapen med. Genom kvantfysiken vet vi att saker inte är vad vi tror att de är. Allt är moln av möjligheter där inget är bestämt förrän vi mäter något. Och att något är ”bestämt” är bara ett annat sätt att säga att inget existerar utan att vi sett det genom tankeboxen. Med psykologins teorier om projektion vet vi också att vi läser in redan förutfattade saker i situationer vi ser framför oss. Det är också ett annat sätt att beskriva att vi är blinda.
Det som väntar bortom tankeboxen är en möjlighet att se ditt vardagliga liv på ett annat sätt. I situationer där du annars skulle ha blivit irriterad, så som du brukar, kan du plötsligt se andra saker som tidigare varit osynliga. Kanske kan du nu höra frustrationen hos den person du annars blivit irriterad på och du kan fråga om hur den personen mår. Kanske kan du lägga märke till den spänning och sårbarhet inom dig själv som gjorde att kände ett behov av att försvara dig. Bortom blindheten öppnar sig sanningen. Du kan få syn på vad som sker på riktigt.
I en sådan öppenhet blir du också mer mottaglig för intuition och vägledning av något som är större än dig själv. Jag har ingen aning om hur det där fungerar. Men jag vet att när jag själv ”släckt ner mina projektioner” möter mig något som jag kan luta mig mot. Jag behöver inte tänka ut vad som är det rätta att göra. Jag behöver inte anstränga mig och sträva mot något jag själv måste ha tänkt ut. Livet möter mig och jag kan känna vad som är rätt att säga och göra. Det är som att plötsligt se med något annat än de vanliga ögonen, som om ett nytt sinne har vaknat till liv.
Stegen ur blindheten
Att vakna upp ur sin blindhet är ingen möjlighet som kräver att du avsäger dig ditt liv och flyttar till ett ashram eller kloster. Vägen ur väntar i din vardag. I varje vardagsögonblick finns möjligheten att överskrida det du normalt uppfattar där.
Men du behöver göra dig villig. Du behöver försätta sig i ett ödmjukt läge. En bra början är att varje dag, i varje situation, säga till dig själv: Inget av det jag ser är vad jag tror att det är. Ramsan fungerar som en nyckel som aktiverar nyfikenheten. Med den som förstoringsglas har du nu möjligheten att faktiskt se vad som pågår. Den nya blicken kommer att öppna för ett helt nytt sätt att vara. Du kommer att inse att du inte är fast i bilden av den du trodde du var.
Med den nya öppenheten kommer du att kunna höra intuitionens röst som tålmodigt väntat på att du ska upptäcka den. Låt den vägleda dig. Du behöver inte uppfinna en ny tankebox att tänka med. Du kan bara luta dig tillbaka mot öppenheten som ständigt finns där för att hålla dig. Känslan när det händer är fantastisk. Det är en stor lätthet.
Och misströsta inte när du återfaller i blindheten. Det gör vi alla till och från. Varje gång det händer är det bara att återigen vända dig nyfiket mot varje vardagsögonblick och säga till ditt ego, din tankebox, att: Inget av det jag ser är vad jag tror att det är. Då öppnas nyfikenheten igen.
Foto: Manuel Bonadeo/Unsplash