Vardagen är full av omedvetna vägval där vi glömmer eller förnekar oss själva. Det är en ändlös cykel som drivs av sin egen kraft fram till den dag vi inser vad som pågår och kan bryta oss ur den. Valet handlar om att skydda dig eller knyta an.
En av de vanligaste frågor jag möter i enskilda samtal är ’Varför gör jag som jag gör?! Jag vet bättre!’.
Frågan dyker upp då personen ser att de gör något som går tvärtemot vad han eller hon egentligen vill. Och att hen ändå gör det, om och om igen, utan att kunna hejda sig.
Jag tror att de flesta kan känna igen sig i det jag beskriver. Och gör du det kan du nog känna igen dig i frustrationen som följer på det. Tyvärr skadar frustrationen ofta mer än den hjälper och för att inte fastna i en vrede gentemot sig själv och befästa den onda spiralen är det viktigt att inse några viktiga saker om fenomenet:
- Du är inte korkad. En människa gör inget som de inte i grund och botten tror är bra för dem. Du agerar som du gör för att du tror att du gör det bästa för dig. Det finns en begriplig logik bakom alltihop, hur dåligt du än kan förstå att ditt destruktiva val är.
- Det motsägelsefulla valet bottnar i ett splittrat psyke och alla har ett splittrat psyke i större eller mindre grad. Du har med andra ord flera sidor med olika agendor och de är i konflikt med varandra. Läs mer om egot här.
- I grova drag har alla, även du, ett system som vill skydda dig, som är rädslobaserat (egot) och som reagerar instinktivt och snabbt inför vad det tycker är ett hot. Du har även ett system som vill knyta an och som drivs av kärlek. Den sidan längtar intensivt efter att delta fullt ut i livet i form av att ge och få kärlek och gemenskap och att få utlopp för drömmar och kreativa idéer (självet).
- Tyvärr är sidan som vill skydda dig övertygande och dominant. Av gammal vana upplever du den rösten som ett säkert kort. Alla gillar säkra kort. Därför är det mycket svårt att ”köra över” den rösten och välja det nya och obekanta.
- Sidan som vill skydda dig opererar oftast dessutom i det omedvetna. De flesta vill inte se och än mindre acceptera att deras tendenser att shoppa, prokrastinera, klänga sig fast, gå i klinch, att vilja fly till ensamhet, att alltid ställa upp, är ett skydd. Läs gärna mer om inre passivitet här.
- Det du skyddar dig ifrån är att blotta en autentisk sida av dig själv som en gång mötts av tillrättavisande, irritation, tystnad, vrede, skratt (som inte behöver ha varit förlöjligande men du kan ha tolkat det så). Under skyddet gömmer sig alltså en vilja, en längtan, en dröm. Något du vill kommunicera ut, uttrycka och förverkliga och ge till omvärlden.
Det kan verka självklart och enkelt att förändra det här djupt mänskliga problemet trots att vi ser allt gott som skulle komma ut ur det om vi lyckades. Men det är väldigt svårt att gå emot den sida som vill skydda dig. Det är exakt vad mötet med draken i hjältens och hjältinnans resa handlar om. Och det den här tendensen som alla livsåskådningar försöker hjälpa dig med, alla på sitt sätt.
Människan har känt till den här tendensen inom oss i alla tider. Kristendomen kallade den för arvssynden. Din vardagliga svårighet hör alltså till människans livsvillkor. Den är en evig och stor fråga. 1200-talsmystikern Meister Eckart sa redan på sin tid:
”Det finns inga slag och kamper som kräver mer mod än de där vi glömt oss själva eller där vi förnekar oss”
Tendensen att förneka oss själva är samma problematik som Carl Jung försökte tackla med sin psykologi. Ordet individuation – namnet på den psykologiska process som kan lösa problemet – kommer ur latinets indiviʹduum som betyder ’något odelbart’, ’odelbar partikel. Individuationsprocessen är med andra ord en resa mot att neutralisera och förena de två tillsynes motsägelsefulla drifterna. Som en förenad helhet blir du en individ på riktigt, som inte instinktivt följer och rättar sig efter det Martin Heidegger kallade Mannet, utan som förmår vara en individ, det vill säga odelbar och HEL i vardagens alla situationer.
Därför, nästa gång du utbrister: ’Varför gör jag som jag gör?! Jag vet bättre!’ är det alltså dags att stanna upp och bemöta sidan som vill skydda dig. Lyssna in vad den är rädd för. Rannsaka med den vuxnes ögon om den rädslan har relevans här och nu. Om inte så försäkra det oroliga inre barn som bär rädslan att du har koll på situationen och att du ska prova att släppa fram det andra glädjefulla, spontana barnet inom dig, som vill knyta an.
Nyckeln är att ta emot rädslan, lyssna på den – avfärda den inte – utan visa den förståelse och medkänsla. Den inre rösten har tjänat dig väl en gång i tiden. Men hen kan få pensionera sig nu och följa med dig på nya äventyr.
Vad har du att förlora? Att du frustrerat frågar dig varför du inte kan förändra dig visa att du är redo.
(Uppdatering: I samma stund som jag publicerat inlägget inser jag att tiden jag lagt ner på den här texten varit ett skydd från att skriva på boken jag håller på med. Bokprojektet är så skrämmande, stort och långsiktig, helt utan bekräftande kickar på vägen… Well, well. Jag fick i alla fall syn på det på en gång. Och jag kunde le.)
Foto: ghostW1997/Pixabay