Att vi kan må dåligt om vi inte lever autentiskt, de köper de flesta. Men att vi kan uppleva obehag även om vi faktiskt lever ett mer autentiskt liv är de färre som vill tro. Då är det vanligare att vi tänker att vi valt fel trots att vi gjort som vi ville. Men obehaget kan vara bra. Därför är det viktigt att lära sig skilja på bra och dålig ångest.
Autenticitet är ett svårt begrepp. Vissa menar att det bara är trams att vi skulle ha något som vi kan kalla vårt äkta eller sanna jag. Andra vill gärna tro att vi har flera. Jag hör till dem som menar att vi faktiskt har ett tillstånd där vi är fria från begränsningar och strävanden som tar oss längre bort från det som är sant för oss.
Oavsett vilket som har rätt brukar de flesta veta när de känner sig avslappnade och ”som sig själva”. Men detta ”som sig själv” är ´bedrägligt. Många upptäcker en bit in i livet att det liv de lever, som förut kändes bra, nu skaver och känns fel. Det handlar oftast om att vi följt normen för vad samhället sagt är ett bra och gott liv utan att vi förstått det. Det kan också bero på att vi omedvetet försökt göra tvärtemot normen i ett slags trots eller som en flykt bort från något. Resultatet brukar vara en känsla av att ”inte vara sig själv”.
Problemet är att vi, när vi väl upptäcker det, kommit så långt bort från vår autenticitet att vi inte längre minns vad som är vårt sanna jag och vägen tillbaka dit verkar höljd i en dimma.
De flesta måste därför ge sig ut på ett sökande efter sin autenticitet. Och det sökandet kan på många sätt liknas vid sagornas berättelser, ni vet de där huvudpersonen får ett uppdrag och måste ge sig in i mörka skogen och möta faror för att hitta något viktigt eller rädda någon som är i fara.
Det fina är att vi har en medhjälpare med oss i sökandet. Och den fungerar lite som hjälparen i barndomens lek Fågel, Fisk eller Mitt emellan. Det är en röst som berättar för oss om vi närmar oss eller kommer längre bort från det som är sant för oss. De säger till oss om det bränns eller blir kallare.
Tyvärr kan inte vår medhjälpare stötta oss med ord utan den signalerar till oss genom obehagskänslor. Och det finns två olika, båda känns obehagliga men en är positiv och en är negativ.
Det positiva obehaget
Den positiva obehagskänslan uppstår om vi går emot en försvarsmekanism. Den negativa uppstår när man följer försvarsmekanismen och struntar i sina innersta värderingar.
Vi mår dåligt av båda. Ofta akut dåligt. Men det är en stor skillnad dem emellan. Den ena berättar att du är på rätt väg mot att leva mer autentiskt. Den andra att du håller på att bedra din egen autenticitet.
Autenticitet döljer sig ofta bakom ett skal av försvarsmekanismer. Under skalet finns alltså potentialen till vad våra liv kan bli om vi börjar leva ”som oss själva”. Så för att utvecklas måste vi börja utmana de försvarsmekanismer – skalet – som hittills hindrat oss från att vara autentiska. Och när vi gör det känns det inget vidare. Men det är ett positivt obehag.
Den typen av obehag har inslag av larm för att man anar en fara. I botten finns en rädsla som tar sig uttryck i ångest och oro. Något känns fel, ofta som om du har gjort något fel, och det vill du återställa så snart det går. Du måste bara klurat ut vad du gjort för fel först.
Att obehaget uppstår är inte konstigt. Du utmanar decennier av gamla vanor att hålla dig i schack för att du inte ska släppa ut det som känns autentiskt: vrede, glädje, kreativitet, kunskap, kärlek och så vidare. Men obehaget är bra. Du har inte gjort fel. Du har gjort rätt. Och obehaget talar om för dig att du stått upp för en egenskap eller värdering som hör till din autenticitet.
Kännetecknen för det positiva obehaget är alltså rädsla, du anar en fara och det känns som om du gjort något fel. De tre var för sig eller tillsammans betyder att det bränns – du närmar dig det du söker.
Det negativa obehaget
Det negativa behaget, det som uppstår när man inte lever efter sin autenticitet karaktäriseras istället främst av en känsla av meningslöshet, hopplöshet och livsleda. Livet blir grått och mörkt och det som om du är fel. Du passar inte in i världen. Känslan gör dig passiv och det känns som om inget spelar någon roll.
Det här obehaget talar om för dig att att ditt liv har blivit kallare. Du har gjort avkall på något som är viktigt för dig. Du har tackat nej till en möjlighet, eller du stannar kvar i en relation som i grunden inte är bra. Det kan också vara så att du ignorerar en passion, något som du älskar att göra, för att det är opraktiskt eller tar för mycket tid. Kanske har du också börjat tvivla på om du är bra på det du älskar.
När den här typen av känsla dyker upp är det extra svårt. För kring känslan vilar en stark uppfattning av att det faktiskt är du som är fel, det vill säga din autenticitet. Men det är tvärtom. Du tar inte hand om, hedrar och vårdar den och det är därför du mår dåligt.
Men om du lär dig att umgås lite med de här känslorna kommer du att bli bättre på att märka skillnaden och det kan bli din bästa hjälpen du kan få till vad du behöver göra.
(Ingen av de här två ångestkänslorna har såklart något att göra med klinisk ångest som behöver hjälp av vården – det jag skriver om är de dalar som hör till livet och som alla möter.)
Foto: Alexei Marashvili/Unsplash