Vi söker och söker. Men vad är det egentligen vi hoppas hitta? Troligtvis är det inte det du föreställt dig. För skatten vid regnbågens slut är den du egentligen är innerst inne. Och din uppgift är att komma på vad det står för och inse vad just du kan bidra med. Sökandet utåt i världen kan ge ledtrådar, men leder ändå alltid hem till dig igen.
Sökandet är ett av människans existentiella villkor. Vi letar ständigt efter det som ska förlösa oss från ett liv höljt i en grå vardag, eller om det vill sig illa, ett liv som skadar. Vi strävar mot en regnbåge som vi tänker ska leda oss fram till något bättre. Men vad är då detta bättre?
I början tror nog många att de vet vad de vill. Det gjorde jag. Det handlade framför allt om att hitta ett jobb som var speciellt, som skulle vara roligt hela tiden och inte kännas så vanligt, någonting som jag kunde briljera i där andra skulle bli tacksamma för mitt arbete. Ganska grandios tanke med andra ord.
Men så för ett år sedan kom jag till en punkt där jag insåg att begäret och sökandet efter det som skulle ge allt detta, aldrig kommer att stillas. Inte utan en ganska uttröttande strävan från min sida i alla fall. Hur väl jag än ordnar mitt liv blir det aldrig det tillstånd av tillfredsställelse jag trott att det skulle bli när allt är rätt.
Jag gav upp och lämnade över till livet att bestämma. Det var startpunkten på en omvälvande förändring. Många intressanta saker hände och händer.
Framför allt har jag mått väldigt bra sedan dess. (Här kan du läsa mer om mitt experiment). Men en av de viktigaste sakerna jag insett är att allt jag behöver finns inuti mig och det är min autenticitet. Jag måste sluta dämpa den!
Och autenticiteten har funnits med mig hela tiden. Jag har bara inte trott att det var något värdefullt. Och jag har trott att det ska vara en kärna, när det snarare visat sig vara en källa. Som jag kämpat för att komma bort från mig själv och bli något annat, något nytt och bättre!
Men du, precis som jag, är skapad så som vi ska vara. Sen har vi på grund av olika omständigheter börjat tro att vi inte duger. Våra sätt att vara har belagts med skam, många gånger nedärvd av tidigare generationer. Den brännande skammen har gjort att vi har sopat oss själva under mattan och vi har gömt oss bakom en fasad av diverse perfekta egenskaper (som vi tror att andra vill ha).
Skatten vid regnbågens slut är alltså insikten om att skatten hela tiden varit du. Den du är, är det största bidraget du kan ge till människor och världen omkring dig. Det är bara då kan förstå att du behöver sluta sträva bort mot något annat som du tror är viktigare. Med den insikten kan den verkliga transformationen börja.
Om det nu finns en pärleport där vårt liv vägs på våg så tror jag frågan vi får där kommer att vara: ”Nå, hur väl har du levt som den du skapades att vara?” snarare än ”Har du levt ett perfekt och dygdigt liv?”. För om det är något skapelsen borde vilja något med oss så är det väl ändå att vi ska tillföra det som just vi kan?
Det skulle se så konstigt ut om elefanter försökte vara nätta och smidiga katter, och det vore bortkastat om myrorna strävade efter att vara vargar, och om träden ville vara buskar.
Det är nog bara vi människor som försöker vara något annat än det vi är. Dessutom helst något icke-levande, perfekt och robotlikt, med egenskaper som ligger långt bortom det som är kriteriet för levande organismer.
Så stanna upp och sök inåt. Skaka av dig lagren av önskan att vara något annat.
När känner du hänförelse och flow? Vad gör dig lycklig? Vad vill du egentligen bidra med till världen om du kunde välja fritt?
Och gör oss alla sen en tjänst – hitta ett sätt att låta det komma till uttryck! Det måste inte vara ditt levebröd. Du måste inte göra det på heltid. Du måste inte ge upp hus och hem. Men gör det!
Sen slutligen när du funnit dig till rätta som Du är det dags att blicka ner i krukan med guld och undra vad som ryms i botten, vad är källan till alltihop; vad är det som lever och tar form som Du?
Det är nästa mysterium.
Foto: Todd Craven/Unsplash