Att söka upprättelse kan verka rimligt. Någon har orsakat dig smärta och du vill att de erkänner den, för du tänker att din läkning hänger på detta. Men är det inte att tillåta personen att fortsätta ha makt över dig? Tänk om vägen till ditt välmående ligger i dina händer?
Vi har alla någon sådan person i våra liv, någon som har gjort oss orätt och som påverkar oss på ett sätt vi inte vill. I deras närvaro vaknar starka känslor. Vi kan tappa tron på oss själva, börja förminska oss och fyllas av en stor osäkerhet. I oss väcks en urgammal rädsla för att bli avvisade, hånade eller ignorerade.
Samma sak kan även hända om vi är med om situationer som påminner om om de här personerna eller situationerna. Kroppen har lagrat ord, handlingar och attityder som kan få oss att förflytta oss tillbaka i tid och tappa allt fullständigt.
De starka reaktionerna är en viktig signal. Den är tänkt att väcka en respons i oss som gör att vi attackerar tillbaka, avlägsnar oss eller kamouflerar oss för att slippa återuppleva samma smärta.
Den här dynamiken är jobbig. Oftast förekommer den i våra allra närmaste relationer, där vi egentligen vill kunna känna oss som mest hemma. Inte så konstigt alltså att vi vill komma på ett sätt att befria oss så att vi kan slappna av. Vi vill kunna vara våra autentiska jag i lugn och ro – överallt.
För att förlösas vill vi ofta att den andra människan ska se och förstå vad de utsatt oss för. Så långt begripligt och rimligt. Men är det verkligen vettigt att lägga nyckeln till vår läkning i händerna på den som en gång gjorde oss illa? Borde vi inte snarare ta tillbaka den makten och det ansvaret över vårt liv, och bryta personens ”förtrollning över oss”.
Och här gäller det att hålla flera sanningar igång samtidigt. Det är inget fel att vilja ha en ursäkt. Det hör till hyfs att kunna erkänna att man gjort någon illa. Det borde vi alla bli bättre på. Men om vi är realistiska är det inte alla som förmår se att deras sätt att vara har gått över någons gränser. De flesta människor vill inte ändra på sig. Beteenden som skadar är troligtvis en del av deras skyddsmekanism. Därför, om vi framhärdar i att nå ett erkännande, kan all vår ansträngning, istället för att läka, bli en ond cirkel som håller såret öppet, fast vi egentligen vill det motsatta.
Tänk om förlösningen egentligen främst handlar om att ge dig själv det här erkännandet; att du faktiskt har rätt att vara precis så som du är oavsett hur den här personen eller någon annan tar emot dig. Vi söker kanske efter förlösningen vid fel källa.
Dessutom kan du vara säker på att du, precis som jag, om personen ber om ursäkt, kommer att märka att det inte alls blir någon förlösning. För den nyckeln var aldrig rätt nyckel. Nyckeln var hela tiden din egen acceptans av dig själv.
Vad skulle du behöva förändra för att ta tillbaka hela makten och ansvaret över ditt välbefinnande?
Foto: Clay Banks/Unsplash