Brukar du ofta säga: Jag vågar inte! Det går inte! Det är ingen idé! Rädd för vad som ska hända, eller stum inför det motstånd du föreställer dig. Då kan du ha fastnat i att bekämpa ”onda krafter” utanför dig fast de egentligen inte är annat än väderkvarnar.
Det är inte konstigt att våra sagor, myter och religioner är fulla av demoner, onda andar och andra ondskefulla krafter som försöker förstöra för oss. Varje människa känner igen sig. Alla upplever förr eller senare krafter av det här slaget i sitt liv. Fast då menar jag inte som riktiga demoner med svarta ansikten och glödande ögon, utan som farhågor och tankar som känns lika mäktiga som en demon, och som genom vår blick kan ta gestalt som något ont och verkligt utanför oss själva, som hindrar oss på olika sätt.
Människan har sedan begynnelsen skapat animerade karaktärer; gudar, väsen och andra figurer, för att göra livets svårigheter begripliga för oss. I berättelserna finns också ofta en lösning, eller en motkraft beskriven. Inte sällan knyter vi även hjältar, vägvisare och prövningar till berättelserna för att beskriva den utveckling som vi vet – åtminstone undermedvetet – att vi behöver gå igenom för att bli kvitt demonerna och göra världen bättre.
Att det ”bara” är berättelser gör inte det ondskefulla mindre skrämmande. Enligt Jung är vårt psyke den verklighet vi upplever. Tankarna tar bokstavligen form i det vi ser omkring oss i form av projektioner. Vi kan bara se det vi söker och tror på, det andra missar vi ofta (tänk bara där du ombeds räkna dribblingar; där ditt fokus på detta gör att du missar gorillan som långsamt går rakt över golvet mitt i alltihop).
Att på riktigt förstå att det motstånd och de farhågor vi tror på, bara är projektioner är viktigt för att kunna frigöra dig från den makt de har över dig. Den vetskapen gör det lättare att våga närma dig rädslan som du känner. Den blir enklare att uthärda, trots att det du känner är så outhärdligt påtagligt.
Förmågan att kunna gå in i rädsla trots att du är rädd är avgörande för att tämja den. Det är bara genom att våga gå nära du kan se att det är väderkvarnar du slagits mot. Det är bara så kan du inse att det motstånd eller hot du upplevt var något du själv tänkte, och alltså inte mer verkligt än så (och det här är såklart inte relevant för de som utsätts för fysiskt eller psykiskt våld – sådant hot är alltid något som man ska avlägsna sig från – däremot kan det finnas inre demoner i annan form som säger att du bör stanna kvar, att du förtjänar det du utsätts för och liknande och de bör ses för vad de är).
Så identifierar du en väderkvarn
Väderkvarnar kan komma i olika form. Den gemensamma nämnaren är att de på något sätt begränsar din frihet i tanke och handling. De hindrar din autenticitet.
Det kan ta form som en reaktion som du tror någon annan eller en hel grupp kommer att utsätta dig för. De kan även utmejslas som en värdelöshetsförbannelse du drabbats av, som du tror du förtjänar eftersom du ju är värdelös.
En annan vanlig väderkvarn är normer av olika slag. De kan ges sådan makt att de ikläds gestalten av en ond ande som hindrar en från allt möjligt som man egentligen skulle vilja göra. Ibland är det till och med hela livet självt som är demonen som måste bekämpas och motarbetas eftersom det är en kraft som inte gör annat än utsätter en för elände.
För att slå hål på illusionen och klarna blicken behöver du ställa frågor. Ingen demon eller annan ond kraft gillar att bli synad i sömmarna. Då går det för dem som med trollen: när de dras ut i solen spricker de.
Därför. När du känner rädsla inför något som du vill eller behöver göra, ska du sätta tydliga ord på rädslan. Vad är det för scenario dina tankar målar upp? Vad är det värsta som du tänker ska hända?
Det du tror ska hända är din demon. Det är den du ska närma dig intresserat och fråga:
- Hur vet jag det jag tänker mig veta? (beskriv detaljerat)
- Har någon sagt detta?
- Vet du att det är sant?
- Hur reagerar du inför din tanke/känsla?
- Är din reaktion rimlig?
- Vill du att det du är rädd för ska ha den påverkan och makt det har?
Nästa steg
Om du kommit fram till att din rädsla egentligen bara är en tanke om något som du tror ska hända är det dags att börja bygga bilden av det som väntar på andra sidan. Det går sällan att sluta med något om du inte vill något annat tillräckligt mycket. ”Pain pushes until vision pulls” sa Michael Beckwith.
Därför behövs nya frågor nu som lyfter blicken bortanför det skrämmande:
- Hur skulle livet kunna bli utan tanken? (beskriv så detaljerat du kan)
- Vad skulle du åstadkomma då?
- Hur skulle det kännas?
- Vilken effekt skulle det ha på ditt liv?
I takt med att du ställer de här frågorna brukar demonerna och trollen blekna något och det är då du tar nästa steg.
Gör´ t och ha medkänsla med dig själv
Som i alla berättelser hjälper det aldrig att hjälten sitter hemma vid brasan och tänker ut en plan för att lösa problemet. Lösningen måste genomföras också. Krasst men ganska självklart. Ändå tvekar vi för resan känns så ensam och utsatt.
Men hjältarna i sagorna får ofta med sig något eller någon som ska hjälpa dem på vägen. Så vad kan du ta med dig som kan påminna dig och stärka dig i tron på det goda som din utmaning ska leda till? Eller finns någon som kan hjälpa dig, i vardagen, att komma ihåg att det du slåss mot bara är väderkvarnar?
Sist men inte minst behöver du också kunna peppa dig själv att inte tappa tron på det viktiga uppdrag du har att befria världen från det mörka och ersätta den med nya som du målat upp. Och du behöver massor av medkänsla med dig själv för att du är rädd. För din rädsla är konkret och verklig – den är verkligen något att vara rädd för – det är vad du tror ska hända som inte är verkligt.
Foto: Rebecca Campbell/Unsplash