Ett trekvarts år in i mitt experiment inser jag att mitt val att flyta med i livet, ytterst blev ett val mellan att leva i rädsla eller att leva i lugn. Utan att jag tänkt så har det också kommit att bli ett förverkligande av både amor fati och paktivitet, båda begrepp som beskriver samverkan med livet. Det bästa är att jag tror att fler kan göra det här valet – alla har ett experiment de kan göra – om de bara hittar sin akilleshäl.
Större delen av mitt liv har jag trott att det kommer an på mig om jag har det bra. Att det är jag som behöver anstränga mig för att bli bättre på olika sätt, att det är jag som måste ta sikte mot bestämda mål och sen jobba hårt för att nå dit om jag ska få ut något av livet över huvud taget.
Jag har trott att ett gott liv har handlat om att skaffa mig det jag vill ha, och att undvika det jag inte vill ha. Nästan allt jag gjort har syftat till att parera en rädsla som sprungit ur en tro på att livet konstant är ute efter att sätta dit mig eller att det vill undanhålla mig saker.
Men ett trekvartsår in i mitt experminent, där jag istället testat att bara flyta med i det som blir, inser jag att min tidigare upptagenhet av att parera en rädsla, har gjort att jag levt i en suddig dimma. Och mitt i detta har jag glömt att leva i det liv som är mitt och som pågår oavbrutet.
Istället har jag har levt i bilden av mina mål och hela tiden jämfört mitt liv med målet. Därmed har jag levt i ett konstant missnöje och en känsla av att jag måste göra mer. Och att jag kommer att råka ut för en massa om jag slappnar av.
Det är den här strävan som är det verkliga hamsterhjulet, inte så som oftast missförstås, att det skulle vara ett nio- till femjobb. Springandet i ett hjul är att hela tiden sträva mot något annat än det vi har eller att undvika hot som vi förställer oss finns omkring oss. Och det tar en massa kraft och är ett jobb utan slut. Dessutom får vi aldrig den livskänsla vi längtar efter.
Amor fati och paktivitet
Genom mitt experiment stannade det verkliga hamsterhjulet upp tvärt och jag trillade ur. Det var inte planerat, men blev resultatet. Att överlåta sig till livet och det som utvecklar sig blev en tvärvändning i min riktning.
På ytan syntes ingen förändring. Jag gick till mitt vanliga jobb och jag fortlevde mina dagar som tidigare. Men inombords var allt förändrat. Där uppstod ett lugn och en klarhet som kändes fantastiskt.
Jag tror att jag där i stillheten fick uppleva vad paktivitet innebär; detta ord som Jonna Bornemark uppfunnit, som är en korsning mellan passivitet och aktivitet och som fångar det som taoismen kallar Wu Wei som är ett sätt att samverka med det som händer, snarare än att ”göra” det som händer. Där i samverkan uppstod det som händer under en luftballongsfärd; när farkosten glider med vindens hastighet slutar det blåsa.
Jag tror också att det jag kallar experimentet kan vara en praktisk omsättning av begreppet amor fati.
Amor fati betyder ”att älska sitt öde”. Men i och med experimentet har det kommit att betyda ett annat slags öde än det jag tänkt tidigare. Förr har jag uppfattat ordet öde som ett förutbestämt förlopp som är hugget i sten en gång för alla.
Men nu upplever jag snarare ödet som något levande. Ödet huggs in i stenen NU. Och jag har en möjlighet att fullborda mitt öde om jag bara inte är fixerad vid min rädsla och vid tankar på dåtiden eller framtiden. Och egentligen är det inte mitt öde det någonsin handlar om, utan en pusselbit i något större.
Med den synen på ödet får du alltså ett stort ansvar. Vad är det du fullbordar egentligen? Vilket mål har du i siktet: att skaffa och undvika eller att bli det du har möjlighet att bli?
I grunden blir livet då ett val mellan att leva i en rädslostyrd tillvaro eller en tillvaro i tillhörighet, autenticitet och frihet.
Kruxet
Det jag beskriver kan låta både enkelt och svårt samtidigt. Och exakt så är det. Det handlar det om det enklaste: sluta tänka som du gör och göra annorlunda, och samtidigt om det svåraste: förändra alla begränsande föreställningar och känslomässiga hinder.
För du är inte dum. Du får såklart ut något av att leva rädslostyrt. Det gäller bara att lista ut vad och dra fram det i ljuset.
Där i solen, under granskningsluppen, blir det ofta tydligt att det du hållit så hårt i under hela ditt liv egentligen inte fungerar. Det gör dig gör dig inte trygg. Det gör dig olycklig och skapar motsatsen till det du egentligen längtar efter.
När detta blir tydligt blir det lättare att släppa taget om din urgamla strategi och börja göra annorlunda. Nästa inlägg kommer att handla om just det och om hur kan du själv påbörja ett experiment.
Foto: Danita Tantjuco/Unsplash