Hur gör man för att inte ”tappa det”? Hur stannar man kvar i tillit och positiv förändring utan att falla tillbaka in i gamla hjulspår av irritation, oro, rädsla och motstånd? Du behöver hitta sätt att KOMMA IHÅG ihåg för att inte falla i glömska – och FÖRLÅTA och för att komma upp på banan igen om man fallit.
I mitt experiment där jag bestämt mig för att flyta med i tillvaron, snarare än att följa mina egna idéer har jag märkt att samexistens i tillit är ett allt eller inget-projekt. För tillit lämnar inte utrymme för ens en gnutta misstro, för då är det inte längre tillit. Antingen överlämnar jag mig eller inte.
Men det är lätt att glömma bort sig och falla in i motståndet igen och då gäller det att se upp. För om jag börjar klandra mig för att ha tappat det, vilken form mitt motstånd än tagit, stannar jag kvar i missnöjet. Och klander, missnöje, irritation eller agg mot mig själv är bara ytterligare ett sätt att önska att något vore på ett annat sätt än det är – alltså raka motsatsen till tillit.
För som jag skrev inledningsvis. Tillit handlar om allt eller inget. Minsta lilla motstånd bryter den magi som uppstår om jag är i samexistens med helheten och det som händer (och för den som läser detta för första gången; samexistens betyder inte för mig att aldrig säga sin åsikt eller vad man tror vore det bästa att göra, tvärtom vore det inte samexistens om jag inte bidrog med mitt perspektiv, och det är inte samma sak som att jag har fixerat mig vid en särskild utkomst. Det är idén om utkomst det kommer an på).
Till att börja med, hur gör jag för att komma ihåg? Hur kan man minska tillfällena då man glömmer bort sig?
- Ge Egot något att göra
Om jag vet att jag ska gå in i något där jag lätt sveps med i nedsättande, försvarande eller högmodiga tankar om mig själv, eller där jag känner prestationsångest, kan jag mentalt placera Egot på en stol längst bort i rummet, Typ: ”Tack, men nej tack, till dina vanliga knep. Du kan få i uppgift att påminna mig om jag glömmer bort att vara närvarande i det som händer i stället, men inte mer.” - Håll minnet vid liv
Du behöver även hitta ett sätt att hålla tilliten vid liv som fungerar för dig. Jag mediterar. Varje morgon tar jag en stund hemma eller på tåget där jag minns varför jag valt att flyta med i Livet och varför jag väljer tillit till det som händer. Är jag hemma tänder jag ett ljus. Och jag upprepar en mening som på något sätt uppmärksammar att jag ser mig som en del av ett komplext ekosystem av viljor, varelser, naturfenomen, händelser och ting som utvecklats under miljoner år, som reglerar sig självt och upprätthåller liv. Syftet är att minnas det positiva som händer när jag väljer att bli en del av det flödet snarare än att spela ett eget spel vid sidan av som försöker plocka godbitarna ur den stora kakan och sätta utkomsten för mig själv i framför utkomsten för ALLA. - Leta ledtrådarna
En annan aktivitet jag gör, som nu börjar bli mer av vardag än en specifik övning, är att jag letar ledtrådar hela tiden. Jag ser varje situation som en gåta som kan ge mig en ledtråd till vad min roll är just nu. Och min erfarenhet av experimentet har visat mig att varje situation innehåller ett syfte för mig, en inbjudan till medskapande. Men om jag istället är fast i mina tankar om vad jag vill ha ut av stunden missar jag dem. - Ha fokus på faktan
Ett annat sätt att säga samma sak som ovan är att jag försöker ha fokus på faktan. Det underlättar mycket när jag kliver in i en situation där jag själv först irriterar mig på något, eller någon är irriterad på mig. Att då envist ha pejl på faktan i det som uppstått ger en klarsyn som också kommer att leda till att alla inblandade slappnar av. Det kan exempelvis se ut såhär: om jag tycker att den andra har en dålig attityd – säger eller gör något jag reagerar på – då behöver jag fråga om det jag känner och tror jag ser verkligen stämmer, eller är det jag som tänker den tanke jag tror att den andra tänker. Vad är det som sägs och vad är det som händer egentligen?
Och vad gör jag om jag ändå har glömt bort mig?
- Förlåt dig själv
Min bästa rutin för att inte fastna i klander om jag går bort mig i mitt experiment är att jag förlåter mig själv. Jag har börjat se mitt Ego som en välvillig men lite felprogrammerad försvarsmekanism. Det ger mig mer medkänsla med mig själv. Mitt Ego vet inte bättre men det gör jag. Och jag kan förlåta. - Förlåt andra
Det är lätt att se andra, väder eller händelser i omvärlden som fiender som attackerar ens eget bästa. Men jag använder samma sak här. Jag använder förlåtelse. Om känslan dyker upp att något motarbetar mig, är det ett tecken på att jag har fallit tillbaka till idén att det är MITT mål som är syftet och inte HELHETEN. Då hjälper det att säga tyst inombords: ”Det är okej”. Det här kan kännas konstigt först, men fungerar på något märkligt vis.
Tillit handlar alltså om att helt överge de egna idéerna och planerna och för att se vad det stora hela bjuder in dig till. Till en början kan du höra inre röster som säger att du kommer att bli utan det ena eller det andra om du skulle sluta sträva som du brukar. Det kan väcka en stark rädsla. Jag kände också den när jag beslutade mig för att börja.
Punkterna ovan hjälper. Men mest av allt hjälper nog att du själv får uppleva det lugn och den lätthet som kan komma av att ha testat att flyta med. Först då kan du förhoppningsvis märka, precis som jag, att den lycka som vi tror att våra egna mål ska ge oss, inte ger samma varaktig glädje som det som blir när vi valt att flyta med. Vi förlorar inte något vilket vi kan vara rädda för. Snarare tvärtom. Genom att välja tillit och att låta det som sker ske och delta så som stunden bjuder in får jag också svaret på vad som var det bästa för alla. Och därmed har även jag vunnit.
Foto: Raouf Nouari/Unsplash