Efter en omvälvande händelse som skakar om oss och ger insikter hoppas vi ofta att vår tillvaro ska ändras radikalt. Men ofta konstaterar vi krasst att det mesta är som vanligt. Det är samma tankar som dyker upp. Samma reaktioner. Samma konflikter. Det verkar som om inget hänt, men det är inte riktigt sant.
Även om tillvaron är densamma är vi aldrig likadana inombords. Det jag som upplever din tillvaro är förändrat. Det bär på en ny erfarenhet och bär därmed med sig en ny blick. Den nya blicken gör att du nu ser på ditt liv och det som händer på ett nytt sätt.
Den danske filosofen Sören Kierkegaard beskrev just detta att hitta sig själv som en rörelse på stället. Alltså att förändringen inte sker i det yttre utan i det inre och bekanta.
Zenbuddhismen säger på ett liknande sätt i sitt talesätt: ”Före upplysningen hugger du ved och bär vatten, efter upplysningen hugger du ved och bär vatten.” Essensen är att det yttre i ens liv i stort sett förblir densamma även om man genomgått en stor förändring.
Förmodligen är vi så präglade av berättelser om dramatiska förändringar att vi tror att vardagen måste ha få ett tillskott av något för att innebära en skillnad. Men kanske är det så att vi snarare blir av med något än lägger till något nytt. ”Vinsten” ligger istället i att slippa något en föreställning, ett tankesätt eller synsätt.
Och det är nu, med den nya blicken, som förändringen kan ta sin början. Det är nu vi kan börja lära känna oss själva på nytt. Tankar som var otänkbara tidigare kan dyka upp. Plötsligt ser vi valmöjligheter som inte framträtt för oss tidigare. Och viktigast av allt, kanske kan vi med hjälp av den nya blicken, skriva om den där gamla historien om oss själva som vi berättat så många gånger. Kanske kan vi i det nya ljuset se vår egen roll i det som tidigare var ett drama med dig själv som enbart offer.
Det är alltså inte i krisen eller den radikala upplevelsen som den stora förändringen inom dig själv sker – den sker efteråt när vi låter något nytt födas i den rykande varma jorden efter att elden falnat. Så ha tålamod. Låt den omvälvande upplevelsen verka. Den nya blicken behöver kanske bara hitta sin skärpa.
Som författaren T.S Eliot sa:
”… the end of all our exploring will be to arrive where we began to know the place for the first time.”
– T.S Eliot