Har du fastnat i ett synsätt där världen ter sig allt mer meningslös och grå? Kanske har du fastnat i den vänstra hjärnhalvans tendens att diskriminera bort stora delar av sanningen? Australiens aboriginer kan ha ett motgift.
Vi lever i en samtid där många ser tillvaron som en kamp där det gäller att ta för sig och skydda sig för att inte bli utan pengar, uppmärksamhet, framgång, kärlek, eller vad det nu är man tänker att man lider brist på. Vi tänker att folk har blivit idioter och vi ser kanske ingen lösning annat än att skydda oss själva.
Attityden bidrar till vår existentiella ensamhet. Den skapar även en självbekräftande övertygelse. Om vi börjar skydda oss själva och försöka styra världen så att vi får det vi är rädda att vi annars inte får, är det stor risk att vi samtidigt bekräftar vår misstanke om andra: att ingen är att lita på. För om vi är avvisande och manipulerande kommer världen att svara med samma mynt. På det viset gör vi oss själva till isolerade öar där vi har svårt att slappna av och vara oss själva helt och fullt.
Men tänk om det finns ett annat sätt?
Australiens aboriginer har ett uttryck för något som kan vara ett motmedel. De kallar det dadirri.
Istället för att förhasta sig i slutsatser praktiserar de ett beteende som saktar ner deras tankar och ger dem en chans att ta in världen så som den är. Dadirri är ett ord för en vaken, medveten närvaro.
Om något omvälvande händer sätter de sig ner i tystnad och stillhet och betraktar omgivningen och situationen. Tiden ger dem en chans att få ett bredare perspektiv på saken. I tystnaden tänker de sig att de knyter an till en djupare källa som kan vägleda dem i det som pågår.
Aboriginerna är inte ensamma att tänka i de här banorna. Dadirri kan också kallas mindfullness (om det görs utan målmedvetenhet). Eller framkallningstid som kväkarna skulle ha sagt. Sufismen skulle i sin tur tyckt att du behöver ta dig tid för Zikr och i den mystika kristna traditionen skulle de ha rekommenderat kontemplativ bön. I företagsrummen hade vi kanske fått genomlida en brainstorming.
En kluven världsuppfattning
Kanske är vi helt enkelt skapta på ett sätt som lätt blir problematiskt för oss? Vår kluvna hjärna ger oss ju en möjlighet att ta in världen på två olika sätt. Och kanske konkurrerar de med varandra?
Den vänstra hjärnhalvan skannar efter sådant som du vill undvika och sådant som du vet att du vill ha. Den tar avstamp i tolkningar byggda på tidigare erfarenheter. Viktigt för överlevnaden. Men om dina tankar alltmer ser en kall ogästvänlig, farlig omgivning kommer ditt fokus att långsamt börja bekräfta sig själv. Om du tänker att världen är egocentrisk och kärlekslös, kommer den vänstra hjärnhalvan att skanna världen efter just detta. Den ser det den redan ”vet”.
Den högra hjärnhalvan har ögonen öppna för det nya och obekanta. Den har utkik efter sådant du ännu inte känner till och som du kanske kan ha användning av. Till skillnad från den vänstra ser den också världen som fylld av subjekt, alltså egna individer och existenser med egna behov. Den högra ser helheter och ömsesidiga relationer genom komplexa system snarare än autonoma bitar som tillsammans kan utgöra något större.
Problemet med vår hjärnskapelse är alltså att om den fått för sig att vara rädd och negativ, kommer den bara att se sådant som bekräftar detta. Vi får en diskriminerande blick som missar den faktiska verkligheten.
Den vänstra hjärnhalvan överskattar också genomgående sin förmåga att se helheten, men vill ändå gärna dominera när ”sanningen” ska slås fast. Den hittar hellre på förklaringar än medger att den inte vet. Dessutom försöker den troligtvis stå i vägen för den röst som står för den högra hjärnhalvans mer nyanserade blick (läs gärna Iain McGilchrists bok The Master and his Emissary: The Divided Brain and The Making of The Western World eller läs mitt inlägg om projektion här>>.)
Daidirri som ett motgift
Brukar du ofta känna dig nedslagen och less på världen kan alltså dadirri funka som ett motgift. Så prova att sätta dig på en parkbänk i stan och iaktta med en vaken blick vad som händer. Eller gå ut i skogen betrakta nog allt som sker. Det öppnar upp för den högra hjärnhalvan att vakna. Det kan sätta stopp för en negativ tankespiral där världen blir allt mer meningslös och grå.
Och även om du inte tror att det finns en ”djupare källa” kan du åtminstone ge dig själv en chans att förflytta tänkandet från den vänstra hjärnhalvans förhastade slutsatser till den högras förmåga att se till helheten i det som händer. Du får en chans att gå från ryggmärgsreflex till en visare klokhet. Och kanske ger det dig mer lugn i tillvaron. Vem vet. Du kanske får syn på nåt nytt du aldrig tänkt på?