Underlätta varandras resa

Livet är en lång och bitvis rörig resa hem. Ibland går vi vilse. Men vi är alla inne på samma resa, så varför inte använda tiden till att göra varandra sällskap på den resan hem?

Ett av mina favoritcitat är från Ram Dass där han säger ”We are all just walking each other home”. Det är en fin påminnelse att höja blicken och se varandras våndor och kamp för att må bra i livet och minska vår existentiella ensamhet.

För vi sitter i samma båt. Från den dag vi föds är vi bokstavligen på väg hem igen från det där mystiska vi uppstod ur. Och som jag ser det är vi på väg hem på två olika sätt.

Det första hemmet handlar om vår person. Vi går alla vilse bort från vår autenticitet när vi socialiseras in de traditioner, vanor och tänkesätt som vi fötts in i. Här kan vi hjälpa varandra när det börjar skava och en längtan efter att göra oss fria uppstår. Vi kan påminna varandra om att det är möjligt att leva och tänka annorlunda och vi kan finnas där när var och en ger sig ut på den skakiga resa som en förändring av sig själv innebär.

Det andra hemmet är där vi kom ifrån vare sig vi tror att det är intet eller något större än oss själva. Ingen av oss vet vad som händer. Men vi vet alla att vår tid är utmätt och vi behöver hantera det på något sätt. På vägen har vi varandra.

Så en liten påminnelse idag alltså; livet är inget annat än en möjlighet att göra varandra sällskap hem som Ram Dass säger. Så kan vi inte bara göra det? Varför inte anstränga oss att göra vägen hem relevant och möjlig istället för att låta våra egon upptas av positionering, kränkthet och småstrider.

Det är lätt att förlora sig i praktikaliteter och protokollförande av gamla oförätter och orättvisor. Och ännu lättare att slukas av de sociala medierna, butikernas och teveseriernas ändlösa värld.

Men se dig omkring! Se andras umbäranden i livet. Se deras trauman och jobbiga upplevelser som andra, liksom du, bär med sig och som påverkar dem på samma sätt som de påverkar dig och gör att de också tidvis, liksom du, beter sig illa.

Hur kan du skapa ett klimat där deras rädslor lindras, sär andra vågar sänka garden? Hur kan du finnas där så som du önskar att andra stöttar dig? Att hjälpa varandra med detta är det enda som spelar roll egentligen. Om du börjar kan hända att de gör dig sällskap på samma sätt.

Foto: Jesus Rocha/Unsplash

Lämna ett svar