”Du brukade vara så mycket mer… mycknigare.”, säger den galne hattmakaren till den äldre Alice. Och kanske känner du igen dig. För vuxenheten kräver ofta att vi förlorar vår myckenhet. Tror vi i alla fall.
När vi kliver in i vuxenheten, och kanske till och med tidigare än så, får vi höra av omvärlden att vi är för mycket. Att vi ska lägga band på oss. Vi är för högljudda. För glada. För nyfikna. För pratiga. För risktagande. För arga. För fnittriga. För ledsna. Vi får helt enkelt höra att vi är FÖR MYCKET.
Jag vet inte hur det är med er. Men jag brukade känna det här lagret av ”krympplast” som en rustning som tyngde över axlarna. Det gick åt en massa energi åt att kontrollera och hålla tillbaka. Och visst. Som barn behöver vi lära oss gränser. Vi måste få upp ögonen för att våra ord och handlingar har konsekvenser. Vi måste lära oss hänsyn. Men nog tuktas alltför mycket av vår själ bort i samma ”kalibrering”?
Min misstanke är att tuktandet av ens myckenhet kan bidra till att kväva det den existentiella psykologin kallar LIVSKÄNSLA. Det som ligger väldigt nära livslust. Det handlar om passionen inom oss. Om det som får oss att känna oss levande. Som GER ENERGI snarare än tar.
Så om du känner tomhet i din vardag, eller en känsla av tyngd och stramhet i sällskap av andra människor på arbetsplatsen eller på fester; fundera över om du lägger ett alltför mycket band på dig själv.
Bjuds du in till att göra saker som känns roliga men du säger nej ändå? Känner du dig orolig för att säga ett skämt eller berätta om något? Skulle du vilja klä dig i ett färgstarkt, knasigt plagg men du vågar inte? Håller du tillbaka ett kreativt förslag på jobbet av rädsla för hur det ska tas emot?
Då kan du ha tappat din MYCKENHET. Du må vara väldigt omtyckt för att du är flexibel, behaglig, följsam, lagom och förutsägbar. Men är det värt det?
Efter förra helgens upplevelse har jag lovat mig själv att återupprätta min myckenhet. Jag är vuxen nog att förstå skillnaden mellan agerande som gör andra illa och sådant som jag mår bra av och som tillför något till världen. Därför, från och med nu, tänker jag TA ANSVAR för min MYCKENHET. Och jag tänker sluta ta ansvar för andra människors svårighet att hantera den.
Är du med i min utmaning? Världen behöver mer uppriktig passion. Jag hoppas du hakar på. För jag ser fram emot att möta DIN myckenhet.