Vår personlighet, Egot, är ett vanskligt psykologiskt väsen vars syfte att skydda oss också kan stjälpa oss. Men lösningen är snarare att utveckla ett rörligt jag än att kasta Egot överbord.
Egot brukar inom psykologin definieras som det upplevda jaget och beskrivas som en strukturerande funktion hos psyket. Det är ett system som organiserar innehållet i det system av tankar, minnen och reaktionsmönster som gör att vi uppfattar oss själva och världen på det sätt som vi gör. Egot ses också som det som ger oss en upplevd autonomi och självständighet som individ. Filosofin och beteendevetenskaperna ser också Egot som en strukturerande aktivitet men även som något som definierar vårt jag.
Enligt psykiatrikern Carl Jung skapas vårt Ego under uppväxten när vi möter omvärldens förväntningar och begränsningar. Trauman spelar roll men också mer harmlösa händelser som tillsägelser eller att vi som barn uppfattat oss avvisade i en situation där föräldern bara gjorde något som var nödvändigt men som ett barn saknar förståelse för.
Jung beskrev Egot som en splittring av vårt psyke in till en medveten del som han kallade Personan som innehåller de egenskaper vi vill att världen – och vi själva ska – ska uppfattas ha. Det kan vara egenskaper som stark, snäll, behaglig, älskvärd, kärleksfull, god men också beslutsam, envis, misslyckad och prestationsinriktad. Här kan alltså rymmas både sådant som kodas som bra och sådant som kan kodas som dåligt. Det som avgör vad som hamnar här är vad du som barn märkte fungerade för dig att hantera den psykologiska och fysiska miljö du växte upp i.
Den andra delen av vårt psyke, dit vi förpassar de egenskaper hos oss som vi uppfattat som oönskade eller rent av farliga för vår acceptans i flocken, kallade Jung det omedvetna eller Skuggan. Där trycker vi undan högljuddhet, stor aptit, äventyrlighet, målmedvetenhet, vrede eller andra saker som vår omgivning kan ha gjort klart att de inte gillade. Eller som vi kanske misstolkat att de inte gillade. Och vi gör det så bra så att vi inte ens är medvetna om att vi själva besitter de här egenskaperna.
En försvarsmekanism och en superhjältedräkt
Egot är alltså främst en försvarsmekanism; ett redskap som ska se till att vi klarar oss i världen och inte blir förvisade bort från gruppen. Processen är nödvändig. Alla går igenom den och lämnar därmed något ursprungligt orört bakom sig. Egot blir lite grann som vår superhjältedräkt som framhäver de krafter vi behöver just där vi fötts och skyddar och döljer det andra.
Men att underhålla superhjältedräkten är ett tungt jobb. Det kräver korrigerande tankar OCH ett superego som vaktar på oss så att vi inte slappnar av – ofta sköts det genom kritiska röster och ångestfladdrande känslor. Med superhjältedräkten följer alltså ett skavande obehagligt underhållssystem. Men vi är beredda att stå ut för livet utan skyddet känns alldeles för läskigt, och dräkten ger oss ju ändå vissa fördelar.
Problemet är dock att vi sällan stannar i den miljö där vi växt upp. Det gör att superhjältedräkten ofta börjar rimma illa med de nya platser där vi landar. Den kan ställa till problem i relationer och situationer på jobbet. Framför allt brukar en känsla vakna i 35 till 40-årsåldern där vi börjar undra vilka vi egentligen är. Något känns inte rätt.
Ett hinder
Till slut kan vår låsta personlighet börja vara i vägen för oss. Om vi exempelvis lockas av en forskarkarriär som kräver undervisning och att man håller föredrag men samtidigt har ett Ego format i en miljö där blygheten var ett skydd från att ta plats och säga något (eftersom de vuxna kanske skrattade åt en för att det vi sa uppfattades som lillgammalt och gulligt), är det oerhört svårt att gå emot den känslan. Pulsen höjs och strupen kanske snörs åt – allt för att du ska dra dig tillbaka i ditt skal.
Men att bryta mot de uppsatta, vattentäta gränserna väcker ångest. Det är alltså en förklaring till varför det är så svårt att gå från att vara blyg på scenen till att bli en bekväm talare, eller att sluta vara svartsjuk. Att plocka bort det vår kropp uppfattar som ett försvar är att blottlägga oss som sårbara och utsatta för katastrofscenarier vi upplevde på riktigt eller som vi inbillade oss som barn. Inget rationellt tänkande i världen brukar hjälpa när det kommer till våra djupaste övertygelser.
Dessutom, för att krångla till det ännu mer så leder ofta vår försvarsmekanism ett beteende som gör att vi ofta skapar de situationer vi gärna ville undvika. Om vi håller tillbaka vårt avslappnade jag av rädsla för att bli uppfattade som tråkiga, blir vi ofta tråkiga. Och om vi är rädda för att misslyckas kan det paralysera oss så pass att vi inte mäktar med en uppgift, och därmed förverkligar vi själva vårt misslyckande.
På så vis kan vi själva och vårt Ego bli vårt största hinder att uppnå det vi längtar efter mest av allt i livet. Det som en gång hjälpt oss, börjar nu stjälpa oss.
Bli rörlig i jaget
Vägen ut är inte att utforma en ny superhjältedräkt utifrån den miljö du vistas i NU. Då hamnar du snart i samma problem igen. Vägen är istället att bli rörlig i jaget.
Genom att observera hur dina tankar och känslor fungerar som ett slags avgränsande stängsel för hur du är som person och synliggöra att det inte är du utan just tankar, kommer du också att upptäcka att det du trodde var hinder som omvärlden satte upp, är hinder som DU sätter upp för dig själv
Med den vuxnes förmåga att analysera och se varifrån tanken kommer ifrån och om den har bäring, ser du snart att dörren till det liv du inte gillar längre som du trodde var stängd aldrig varit låst. Du är fri att omforma vem du är. Det kräver bara lite ansträngning.
Självet är den du är
Den ursprungliga helheten som motsvarar hela spektrumet av möjliga egenskaper kallade Jung för Självet och det är den ocensurerad versionen av oss själva. Självet kan liknas vid ett väsen som är i samklang med sin omgivning och som reagerar och agerar organiskt i situationer utan att göra sig till något det inte är. Om det verkligen behövs vrede, för att avstyra en fara eller för att sätta en gräns, används vreden. Självet håller inte tillbaka den för att det inte är socialt accepterat att inte bli arg.
Men att gå tillbaka till den fullt ut är kanske ingen god idé. Åtminstone inte om vi vill vara en del av en umgängeskrets och samhället. Men det är en väldigt god idé att skapa en rörlighet i jaget, där du är fri att gå in och ut ur Egot så som du önskar. Alltså en situation där Egot fungerar som ett praktiskt redskap i den värld du befinner dig i, men som du kan använda i urval och inte som automatisk instinkt. Och där Självet är fritt att utforska nya sidor av sig själv.
Att ge sig in i arbetet att luckra upp sitt Ego och att söka sitt autentiska Själv kallade Jung för individuationsprocessen. Och den kan pågå en hel livstid.
Men ger du den processen en chans och börjar utforska dig själv på allvar öppnas också ett äventyr som kan bli meningen med ditt liv.
(Skuggterapi är ett sätt att lära sig observera sitt Ego och att hitta möjliga vägar utanför dess gränser)
Foto: TK Hammend/Unsplash