Fyller dina samtal dig med energi? Eller lämnar du dem med lätt ångestfladder och en svag oro i magen? Skillnaden kan bero på om du haft ett egostärkande samtal eller ett självstärkande samtal. Ta reda på vilken typ av samtal du har mest av!
Vissa möten lämnar en inspirerad och fylld av energi. Andra ger något som liknar en baksmälla med lätt ångestfladder och en svag oro. Skillnaden kan bero på om du haft ett egostärkande samtal eller ett självstärkande samtal.
Egostärkande samtal
I ett egostärkande samtal har alla parter fokus på att berätta så mycket som möjligt om egna värderingar, tankar och berättelser som stärker idealversionen av dem själva. Vi framhåller särskilt vad vi tycker i olika frågor, utan att gräva djupare i de underliggande värderingar som vi grundar vår åsikt på. I sådana samtal är alla upptagna med att bete sig som påfåglar som breder ut sin prakt för att alla ska se.
De samtalen liknar ett ping-pongsamtal. Ingen inblandad är nyfiken på varför alla tänker som de gör. Därför blir samtalet ”grunt”. Det rör sig fladdrande över ytan på varje ämne. Fokus ligger mest på vad var och en själv vill säga härnäst. Alla turas om att berätta om när vi själva upplevde eller kände samma sak som den andra berättar om. Eller som vi hört berättas om eller läst.
Det är inget fel på egostärkande samtal. Här sätter vi våra gränser i bruk. Vi trimmar in och vänjer oss vid hur vi ska omsätta den person vi valt att vara. Vi behöver den här typen av samtal för att känna stadga och få bekräftelse på att våra värderingar och vår riktning i livet fungerar i de omgivningar där vi befinner oss.
Känslan i egostärkande samtal är en trevlig samstämmig ”puttrighet”. Det smakar gott eftersom det mesta är kontrollerat, säkert och förutsägbart. Men får vi en alltför stor dos av den här typen av samtal, eller om de är de enda vi har, kan det börja kännas olustigt efter ett tag.
Problemet med egostärkande samtal är att de är ett slutet kretslopp som låser oss till en färdigutvecklad persona som ofta tagit form under barndomen eller ungdomsåren utifrån vad andra tycker och tänker. Och Egot gillar det. Nyheter och variationer i sätt att tänka och vara och främmande tankar skrämmer egot. På sin höjd kan det anpassa sig till nya tankar i en grupp – alltså till ett annat slutet kretslopp – om det söker gillande och acceptans.
Att fastna i ett egostärkande kretslopp kan bli som ett stillastående vatten; det blir syrefattigt och växer igen av en och samma art. Slutenheten gör även att vi anpassar oss dåligt till en föränderlig omvärld.
Egot vill också gärna sätta sig själv i centrum. Helst genom att ge exempel på där det varit förträffligt i olika sammanhang. En annan variant att framhäva sig själv är med berättelser om där andra varit hemska (med den underliggande andemeningen att vi själva är bättre).
Självstärkande samtal
De självstärkande samtalen är oftast mindre tvärsäkra och mer trevande. Där vågar alla inblandade ifrågasätta, vrida och vända på det vi tror oss veta. Där delar alla sina sårbara och osäkra stunder. Eller förundras över det vi är osäkra på och försöker sortera i vad vi kan veta om något. Där finns också ett starkt intresse av att ta reda på vad som är sant och vad som är luftslott, det vill säga tankar som grundar sig på antaganden som är rena gissningar.
I de självstärkande samtalen ställs mycket frågor. Och istället för att fladdra fram vid ytan, stannar samtalen upp vid ett ämne och både plockar isär det och sätter ihop det. Men alltsom oftast leder samtalen inte fram till några färdiga svar utan fram till den gräns som filosofer kallar förståelsehorisont; alltså till den rand där vi ser gränsen för vad vi vet och anar vad vi inte vet.
De här samtalen stärker det Carl Jung kallade Självet. Självet är den grundläggande helhet som varje människa är innan hon delar sig i Egots tudelade struktur bestående av personan och skuggan. Självet är vår potential medan Egot är fixerat vid en färdig form. Eftersom alla människor utvecklar ett Ego (så att vi blir socialiserade) är de självstärkande samtalen en möjlighet att återknyta med det bortglömda Självet och de möjligheter vi har att utvecklas.
Återknytningen kan ske om vi vågar ifrågasätta invanda sätt att tänka. Vi öppnar också upp oss för omvärlden genom att på riktigt intressera oss för hur den Andre tänker. Då tänjer vi på Egots kategoriska dömande gränser. I de samtalen kan vi känna en lätthet och frihet när Självet träder fram och utforskar tankar och drar slutsatser som inte enbart vilar på redan färdiga ismer och sanningar.
Självstärkande samtal rör sig mot det allmänmänskliga och naturen och fogar in det personliga i helheten. Sådana samtal ser komplexiteten i interaktionen mellan alla delar. Saker är inte svart och vitt utan fyllt av paradoxer. Och det är i paradoxernas helhetstänk som Självet känner sig hemma, och känner sig Självet hemma blir också självkänslan stärkt. Du står stadigare i det du tänker och i det du önskar av livet när du är förankrad i ett eget tänkande. Då fladdrar du inte ängsligt som en vindflöjel, utan närmar dig det som du inte förstår med medvetenhet och nyfikenhet.
Det här kan låta komplicerat och svårt att åstadkomma. Men självstärkande samtal föder sig självt när du börjat. Det behöver inte styras upp eller planeras utan växer fram organiskt. Det handlar mer om att låta bli att föra samtalet åt ett håll, än att föra in samtalet åt ett håll. Låt själva samtalet föra. Det viktiga kommer att bli sagt. Tricket är att ställa frågor. Och att lyssna mycket!
Så vilken typ brukar du oftast ha? Går du ifrån middagar med vänner och familj och känner dig lätt irriterad, missnöjd och besviken kanske du har mest av de egostärkande. Vill du ha det så?