Träget skickar livet samma inbjudan till förändring och lika ofta tackar vi nej. Vi vet vad vi har och vågar inte utforska vad vi kan bli. Förändringen skrämmer oss. Hur bryter vi det? Vad krävs egentligen för att vi ska tacka ja?
Alla bär vi på en längtan efter autenticitet, sinnesro, mening och glädje i vårt liv men ofta vet vi inte hur vi ska ta oss dit eller så prövar vi det ena efter det andra utan resultat; sådant som är lagom utmanande, som sker på trygg mark.
Men livet ger inte upp om oss. Hon fortsätter envist att skicka den gyllene biljetten till den resa vi måste göra för att komma dit vi längtar.
Joseph Campbells namn på den här inre resan var Hjältens resa, något som han såg beskrivet i myter och religioner världen över. Och själva biljetten beskrev han som kallelsen, något som gör att vi väcks upp ur vår vardagliga lunk och ser på vårt liv med nya ögon.
Kallelsen kan vara en person som ställer en avgörande fråga eller som konfronterar något hos oss, som en ovana eller ett personlighetsdrag. Kallelsen kan också komma i en form av en person som ser en gåva i oss som vi trängt bort eller inte sett själva. Det kan också vara någon som har en stark dragningskraft på oss utan att vi alltid begriper varför.
Kallelsen kan också vara en möjlighet, ett oönskat uppbrott eller en situation, exempelvis ett jobberbjudande, en skilsmässa, en sjukdom eller en plats som envisas återkomma i vårt liv.
Det gemensamma, oavsett hur kallelsen till personlig utveckling ser ut, är att den bjuder in eller knuffar oss i en riktning som avviker från det liv vi har nu och att den kräver avsteg från vårt vanliga sätt att vara; både att vi ger upp något OCH att vi utmanar en eller flera rädslor.
Tre sätt att avfärda gyllene biljetten
Men den gyllene biljetten kostar. Vi behöver gå utanför vår komfortzon och ibland är vi inte redo att det betala priset. För förändringen kräver att vi tappar fotfästet för en stund. Men det vågar vi inte alltid. Vi är alltför rädda för det nya och för att göra oss sårbara.
Det gör att vi hellre duckar för kallelsen till förändring. Och det finns i stora drag tre sätt vi gör det på:
- Fight: Vi gör motstånd. På olika sätt sabbar vi erbjudandet. Antingen så ”glömmer” vi att skicka in en ansökan. Vi prokrastinerar och skjuter upp. Ägnar oss åt allt annat än det vi skulle behöva. Eller så ställer vi till med drama och bråk i en relation som skrämmer oss, så att den andre ger upp och drar. Det kan också handla om att vi helt enkelt gör oss blinda för vad livet vill säga oss.
- Flight: Vi bryter upp. Antingen genom att själva göra slut på en relation vi egentligen vill ha för att den är för svår. Eller så säger vi upp oss från ett jobb för att något där kräver för mycket av oss. Men det vanligaste är nog fantasier och drömmar om att vinna pengar, flytta långt bort eller inte behöva jobba.
- Freeze: Vi accepterar vårt liv som det är. Trots att det inte är bra. Vi utvecklar bitterhet, självironi eller en vana att alltid söka syndabockar och orsaker till vår olycka utanför oss själva. Det här kan i sitt yttersta leda till depression och håglöshet.
Vad krävs – och orsaken till att utveckling är svårt
Orsaken till att vi sällan tar klivet och accepterar den gyllene biljetten är att det krävs att du ska ha fått syn på tre saker för att tidpunkten ska vara rätt.
- Avbrottet – Något höjer din blick från vardagen
Något omvälvande måste ha inträffat som får dig att stanna upp och lyfta blicken mot dig själv och ditt liv. På så vis är du mottaglig för att se kallelsen, och inte avfärda den ännu en gång. Det kan vara ÄNNU en motgång av samma slag du redan gått igenom flera gånger. Det kan även vara en stark trötthet – att du inte orkar kämpa så mycket längre. - Speglingen – Du får syn på dig själv
Du måste även ha fått syn på din egen roll i hur du har det i ditt liv, d v s hur olika personlighetsdrag – både positiva och negativa (din persona och skugga) och försvarsmekanismer – orsakar eller förvärrar ditt problem. - Uppenbarelsen – Du får en glimt av det möjliga
Den sista saken, och den viktigaste, är att ha fått en glimt av det du längtar efter. Du behöver ha fått syn på Självet, d v s ha fått smaka på lättnaden i att vara en avslappnad, trygg version av dig själv. Du behöver ha fått känna hur livet kan kännas när du har flow; när allt flyter med en ansträngning som är ansträngningslös. Du behöver ha fått en föraning som visat hur det känns att älska och våga älska utan säkerhetsnät. Ibland räcker det med att ha sett en film eller läst en bok.
Någon sa ”pain pushes until a vision pulls” och det tror jag stämmer för all förändring. Först då vaknar du upp och ser nyckeln i din hand – och att du hållit i den hela tiden. Då förstår du plötsligt att enda vägen ut är igenom. Inte förrän då är du redo att ge dig ut på din egen hjälteresa och söka efter låset som passar med nyckeln, vilket är det som kommer att lyfta bort de sista hindren inom dig.
”Yearning for a new way will not produce it. Only ending the old way can do that. You cannot hold onto the old all the while declaring that you want something new. The old will defy the new; the old will deny the new; the old will decry the new. There is only one way to bring in the new. You must make room for it.”
– Neale Donald Walsh
Tack älskade Emma för vårt frukostsamtal som ledde fram till det här inlägget!