Att filosofera är att fråga sig hur något egentligen är och att vara öppen för att något man trott vara på ett visst sätt kanske är på ett helt annat.
Att filosofera är att titta på något med förundran, att gå bortom de förutfattade meningarna. Kanske hittar man inga svar utan snarare fler frågor. Men genom att skapa en struktur av de tankar som uppstår skapas ändå en visdom kring det man undersökt. Och att veta att man inte vet, är också viktigt att veta. Men framför allt får vi nya perspektiv på saker och ting. Och det kan hjälpa oss i hur vi ska handla och agera i olika frågor.
De stora frågorna – men också de små
Både västerländska och österländska filosofer har länge ställt sig de stora frågorna om hur vi lever ett gott liv, vad som är livets mening och vad det är att vara människa. Men det filosofiska undersökande sättet kan även användas på mer vardagliga företeelser. Genom att vrida och vända på våra begrepp och undersöka fenomen på våra arbetsplatser, i våra relationer och i naturen blir vårt liv och vår omgivning rikare och mer begriplig.
”Vill man öppna sig för kunskap i sak, krävs att saken bryts upp av frågan.”
Hans-Georg Gadamer
Sokratisk dialog – en samtalsmodell
Den sokratiska dialogen är ett sätt att öka fokus och stimulera tänkande kring en specifik fråga eller tema. Den som frågar förflyttar, den eller de, svarande bit för bit ut mot ett fält av öppenhet, för att utifrån en punkt av icke-vetande klargöra verklig insikt kring det som undersöks. Grundläggande är en övertygelse om att vi alla har svaren inom oss. Sokrates liknade sättet att fråga vid en barnmorskas arbete: att med frågor hjälpa någon att ”föda fram” svaren. Med ett finare ord kallas det majevtik.
”Att börja tänka är detsamma som
att börja bli underminerad.”
– Albert Camus
Recept för ett gott samtal
- Lämna åsikter utanför. Åsikter är ofta en återvändsgränd som effektivt dödar vidare undersökande. Blir lätt debatt istället för samtal.
- Ha mod att våga ompröva en tidigare ståndpunkt. Var ödmjuk! Var generös!
- Provtänk och provprata. Att våga ställa så kallade ”dumma frågor” är viktigt. Det tar med samtalet in i okänd mark.
- Skapa en stämning där alla vågar bidra! Vars och ens syn-punkt (en unik utbilick av just den personens samlade erfarenheter) kan bidra till en ny vinkel eller inspirera någon annan till nya tankar.
- Lyssna! Hoppa inte genast vidare till något du kom att tänka på. Ställ fördjupande frågor till den som pratar. Be denne utveckla ett begrepp eller berätta mer om hur hen tänker.