Om vi nu förväntar oss ett gott omdöme av varandra, varför pratar vi så lite om vad det är? Och kan man förbättra sitt omdöme? I så fall hur? Under ett filosoficafé med tema OMDÖME kom deltagarna en bit närmare frågan om vad ett omdöme är.
Vid filosoficafeet igår, med tema omdöme, återkom deltagarna ofta till Dan Eliasson, tidigare generaldirektör vid myndigheten för samhällsskydd och beredskap som ett tydligt exempel på sällsynt dåligt omdöme.
Utifrån hans exempel, att han rest till Kanarieöarna trots att han som myndighetsperson avråder alla andra, kom deltagarna fram till att omdöme är något komplext. Omdöme är rent av ett paraplyord för en rad förmågor och både individuella och situationsknutna faktorer.
För att omdömet ska komma ifråga var alla överens om att det måste handla om ett aktivt medvetet val. Först då kan någon annan bedöma om det var gott eller dåligt. Annars har vi att göra med ett tillstånd av omdömeslöshet eller att någon ”tappat omdömet”, exempelvis efter intag av alkohol.
Intressant nog slog deltagarna också fast att vi ofta förväntar oss gott omdöme av varandra men att vi sällan pratar om vad det är. En deltagare liknande det vid uttrycket ”hälsan tiger still”, och menade att omdömet också ”tiger still”. Så länge allt är gott och bra, då pratar vi inte om det. På sin höjd säger vi att någon fattat ett bra beslut. Och att vi snarare, om konsekvensen av det vi gjort är bra, kallar det för något annat.
Under samtalets gång växte en del insikter om vad som spelar roll i en omdömessituation fram. Det blev bland annat tydligt att själva omdömet i sig ligger i våra händer, men själva bedömningen om det var gott eller dåligt ligger främst hos andra. Vi kom också fram till att omdöme är något föränderligt över tid. Det som var gott omdöme igår, kan vara dåligt idag.
Omdömet är alltså en förmåga som måste hållas i trim. Och viktigt för ett omdöme i god form är mängden information och kunskap liksom mängden och arten av erfarenheter. Annat som spelar roll är vilken roll jag agerar utifrån: är jag pappa eller är jag generaldirektör? Det spelar också roll vilken ideologi jag har, riskbenägenhet, vilka värderingar och vilken personlig historia jag bär på. En viktig komponent är också drivkrafter, syfte och mål i livet – allt det ger sammantaget en riktning för oss som hjälper oss fatta beslut. Omdömet består alltså av ett nätverk av olika förmågor och faktorer.
Men om man måste hålla omdömet i trim, varför pratar vi så lite om det? Och hur kan man göra som vuxen för att förbättra sitt omdöme?
Deltagarna började med att utforska hur barn gör när de bygger sitt omdöme: de iakttar, provar och agerar förutsättningslöst; de vet ännu inte konsekvensen eller resultatet. Men som vuxna vill vi ju inte riskera att bli på ett nedsättande vis bli kallade för mindre förstående barn – vi förväntas redan veta bättre. Det viktiga då är att mod att våga agera utanför sin bekvämlighetszon, att gå utanför konventionen, att våga riskera sitt anseende och riskera att känna genans eller skam. På så vis kan vi öka vår erfarenhet.
Vi borde också prata mer om omdöme och om vad som är viktigt för oss. På så vis kan vi ge varandra mer information och öka kunskapsbasen. För att kunna orientera sig med omdömet behöver både kartan, målet och kompassen vara tydliga för oss.
Slutligen pratade vi kring ett citat som vi inte vet källan till:
”Ett bra omdöme kommer av erfarenhet, och erfarenhet får du genom ett dåligt omdöme”.
Okänd källa
Det citatet kanske kan trösta Dan Eliasson. Den läxa han fått lära sig nu, kan han lägga till sina erfarenheter. Kanske gör det hans omdöme bättre i framtiden?
Vill du också vara med på ett filosoficafé. De ordnas både online och i bibliotek. Läs om vilka filosoficaféer som är aktuella här >>.
Foto: Elena Mohvilo/Unsplash