Känns livet tomt och meningslöst? Det kan vara något positivt. Känslan av meningslöshet kan vara en öppning ur den loop som alltid tar dig tillbaka till en känsla av tomhet igen. Kanske har du bara en ohållbar syn på vad mening är och behöver tänka om.
När vi är unga vill de flesta snabbt etablera oss som vuxna. Det kan betyda olika saker. Men i grova drag brukar etablering betyda utbildning, yrke, bostad, pengar att använda till resor och nöjen, en bra relation och kanske så småningom familj. Vi vill etablera oss eftersom vi föreställer oss att det är receptet för ett lyckligt liv. Det är så det ska vara. Och om vi är ärliga med oss själva följer en hel serie bilder med på köpet. Bilder som skulle kunna postas på Facebook, där vi är omgivna av vänner eller familj, och alla har roligt.
Men så kommer en gnagande känsla. Vi vaknar en dag och inget känns längre roligt. Vi går till jobbet, gör det vi ska, men undrar hela tiden: ska det inte vara mer än såhär? Allt som tidigare kändes viktigt, känns nu meningslöst.
Vi tänker att vi tappat meningen i vårt liv. Men har vi tappat den, eller har vi helt enkelt gett ordet mening en innebörd som inte är hållbar? Om vi tittar på framgångsreceptet ovan kan vi ställa oss frågan vari meningen ligger där? Det är lätt att tro att meningen finns i målen – i bostaden, yrket eller relationerna – men troligare är att vi förlagt meningen i själva ”strävan”. Och så länge det funnits något att sträva efter, har också meningen funnits där. På så vis är det inte konstigt att vi upplever tomhet när vi fått vår bostad. Då har vi inte längre har något att sträva efter och meningen är borta.
Risken i det här läget är att vi tror att det är själva bostaden, partnern eller yrket det är fel på. Och vi skaffar oss ett nytt objekt att sträva efter. För en stund kan vi alltså på nytt känna mening: vi har fyllt vårt liv med ny strävan.
Och förstå mig rätt här. Strävan i sig är inte dåligt. Det är djupt mänskligt. Men här gömmer sig också en viktig insikt. För visar inte vår benägenhet till tomhet när vi uppnår mål att det inte är objektet som är meningen utan själva ”sträckandet efter”? Frågan blir då istället om vi kan skapa en mer hållbar strävan. En som inte har inbyggt i sig att den tar slut. Och som dessutom inte riskerar att göra att vi samlar saker på hög och sliter på moder natur.
Kanske är själva sökandet efter mening den mest hållbara meningen med livet. För tar ett sådant sökande någonsin slut? Lite grann var det något i den stilen Friedrich Nietzsche försökte säga. Han menade att människan egentligen inte strävar efter att bli ingenjör, sjuksköterska eller få en särskild bostad, utan att det vi strävar efter är att bli oss själva.
Om vi tänker så blir känslan av meningslöshet en inbjudan att söka efter det som DU känner kan ge JUST DIG mening. Och i slutändan efter det som gör JUST DIG TILL DU. Det kan i slutändan visa sig vara samma sak som i framgångsreceptet, men med skillnaden att du nu VET att det är något du valt för att du vill inte för att det förväntats av dig för att det ingår i en samhällsnorm där alla förväntas leva en och samma typ av liv.
Men var ska man börja sitt sökande? Hur söker man?
Den fenomenologiske filosofen Maurice Merlau-Ponty menade att vi först och främst är kroppsliga varelser och att kroppen är lika inblandad i att finna vår mening som vår teoretiserande hjärna:
”… (being an embodied being means that we) are open too moods that can direct us and reveal the world as meaningful… the project, then, is not to DECIDE what to care about, but to DISCOVER what it is that one already cares about.”
Maurice Merlau-Ponty
Ett bra sätt är alltså att börja utforskandet med att känna efter i kroppen istället för att tänka på mening. Hjärnan är alltför inställd på att söka nyttan i saker. Den vill ha logiska kopplingar och ”vettiga” argument och kan alltför snabbt utesluta sådant som är viktigt för dig. Sök istället efter stunder när du känner dig som mest levande – när du spelar musik, lagar mat eller pratar om ett särskilt ämne – sen kan du ta hjärnan till hjälp för att lösa hur du ska kunna få mer av de aktiviteterna i ditt liv, på ett tidsmässigt och ekonomiskt hållbart sätt.
Kanske behöver vi alltså skifta från målet att HITTA mening till att SÖKA mening. Det betyder att fixen som får oss att må bra alltid är tillgänglig. Vi kan fråga oss i evighet vilka vi själva är. Får vi någonsin ett tillfredsställande svar? Går det då ens att tappa meningen med livet om sökandet aldrig ta slut?
Sen kan vi såklart hamna i en situation där vi inte tycker om den vi tror oss vara. Men då är vi framme vid en ny fråga. Här hittar du inlägg som berör sidor hos dig själv som du tycker mindre om>>.