Möt dina skuggsidor

Är andra omkring dig obegripligt slarviga? Eller gör de inte något annat på rätt sätt? Kanske är det inte dem du skäller på utan dig själv? Kanske håller du på att projicera en av dina skuggor på någon annan? Det finns olika sätt att göra skuggarbete på. Här skriver jag om en enkel meditation.

Enligt Carl Jung bär alla människor på skuggpersonligheter som vi inte vill veta av. Vi förtränger dem och gömmer dem i det undermedvetna. Där tror vi att vi dolt dem väl, men de pyser ändå fram hela tiden, bland annat genom att vi gärna projicerar de avskydda egenskaperna på andra. Vi har också gyllene skuggor som är goda egenskaper vi av olika anledningar inte vågar släppa fram, som vi istället projicerar på dem som vi beundrar.

Vilka skuggor som är ovälkomna avgörs främst i vår barndom. Då lär vi oss i interaktion med föräldrar, släkt, vänner och lärare vilka sidor hos oss som anses okej och inte. Men vilka egenskaper som är ”okej” finns också inbyggt i kulturen och vi blir varse vad som gäller via berättelser, film, konst och musiktexter.

Jung menade att det är avgörande för oss att lära känna våra illa omtyckta avigsidor. De kommer för alltid vara en del av oss, men när de blivit medvetna kan de sluta påverka oss negativt. Vi får då en möjlighet att välja ett annat beteende. Genom att bli medvetna om dem kan vi också bli mindre dömande mot oss själva och kanske för första gången känna att vi är okej, oavsett våra skuggsidor.

Det är populärt att sträva efter att bli ens fulla ”potential”. Sällan menar vi då att vi också ska inkludera vår ”negativa” potential som kan betraktas som oönskad av både oss själva och andra. Men Jung pekade på att just detta ingår i det han kallade individuationsprocessen, som är en psykisk process då individen samordnar motsatta inre motiv och inriktningar till en fungerande individuell helhet.

Individuationsprocessen är helt enkelt en slags pånyttfödelse i livet, där vi omgrupperar vilka vi tror vi är i förhållande till saker och ting i den tid och omvärld vi befinner oss just då. Livet kanske inte är som när vi växte upp och det är dags att renovera JAGET från grunden. Den vi en gång var har gjort sitt, och du kan vara i behov av sidor hos dig själv som du tidigare tryckt undan.

Att acceptera sina skuggsidor betyder inte att du nu måste börja agera ut dåliga sidor. Men alla ens sidor har både positiva och negativa styrkor och genom att bli medveten om vad skuggorna kan tillföra i ditt liv, kan du, istället för att förskjuta den delen av din personlighet, integrera den och få användning av dess positiva egenskaper.

Men hur får man reda på sina skuggor om man inte känner till dem? Hur gör man skuggarbete?

Jag har skrivit om skuggarbete tidigare (Läs tidigare inlägg om skuggarbete >>). Men ett sätt kan vara att sätta sig i meditation och ställa frågor till sig själv. Det kan tyckas konstigt att göra en sådan tankelek på egen hand. Men inom oss har vi alla svaren. Även om du ännu inte är medveten om det har du full koll på hur man absolut inte får vara.

Det som krävs för meditationen är att du avsätter gott om tid och hittar en plats i stillhet. Du behöver kunna vara helt öppen med dig själv. Ha papper och penna till hands. Bli inte frustrerad om något inte framträder för dig. Det här är ett experiment och ibland fungerar det inte:

• Sätt dig bekvämt på en stol eller på en meditationskudde eller pall.
• Andas djupt en stund och sitt till du känner dig lugn och samlad. Har du svårt att komma till ro kan du flytta ditt fokus genom kroppen som om du drog en konturlinje runt hela dig. Börja mitt uppe på hjässan. När du kommit tillbaka till startpunkten brukar tankarna ha stillnat.
• När du känner dig lugn kan du föreställa dig att du står på en gata och ser en stor grön buss komma. Den stannar vid dig och dörren öppnas. När chauffören öppnar säger han: Här på bussen har jag med mig dina underpersonligheter.
• När du ser dig om i bussen ser du att det redan sitter flera passagerare där. Kliv på och gå längs gången. Visualiserar alla personerna där en och en. Notera så mycket detaljer som det bara går om dem: sinnesstämning, kroppsspråk, hur de är klädda, vilken framtoning de har, om de säger något, om personen är barn, ung eller gammal.
• När du noterat alla personer på bussen kan du välja en av dem. Föreställ dig att du ber personen följa med dig av bussen och tänk att ni går av i en park och fram till en parkbänk där ni slår er ner.
• Ta god tid på dig och ta in HELA personen. Notera hur hen luktar, klär sig, rör sig, beter sig och om du kan märka av ett särskilt humör.
• Fråga sen personen vad hen heter. Be också hen berätta vilket drag hen representerar. Tyst för dig själv kan du döpa personen till exempelvis Arga Anna, utifrån vad du noterat om personen. Namnet är inte viktigast, utan egenskapen.
• Fortsätt med att fråga personen: Vilken är din gåva till mig? (det här är personlighetsdragets styrka).
• Fråga sedan: vad behöver du för att bli hel/integreras i mitt psyke?
  (brukar vara vad hur du ska hantera när draget dyker upp hos dig, alltså vad du ska göra istället för att inte låtsas om det).
• Avslutningsvis kan du fråga: Är det något mer du vill säga mig?
  (förvånansvärt ofta kommer ett gott råd fram, alltså ett gott råd från dig själv till dig själv.)
• Därefter ska du följa med personlighetsdraget tillbaka till bussen och tacka den.
• Sen kan du öppna ögonen och skriva ner allt

Om inte den gyllene skuggan dyker upp första gången, kan du alltid upprepa övningen och fråga busschauffören var den finns. Kanske visar hen dig, eller så får du en vink.

Jag har själv testat den här meditationen och mötte nio personligheter. Jag förvånades över hur klart det mesta framträdde och undrade hur jag kunnat hitta på deras utseende. Bland annat mötte jag en slarvig skräpig man som var han än gick strödde saker omkring sig. Hans sista ord till mig var: Var inte så jäkla 4-kantig! Det sista sa han inte utan han ritade fyrkanten med fingrarna i luften. När jag frågade honom vilken gåva han har till mig tvivlade jag på att han skulle kunna säga något sådant. Men han sa: Jag kan ge dig frid. Sen spottade han på marken.

Nuförtiden finns han med mig i allt jag gör. Han hjälper mig att sänka kraven på mig själv och påminner mig om att det blir skräpigt när man pysslar med något – och det är helt i sin ordning. Man kan ju städa upp sen. Så på sätt och vis har vetskapen om honom gett mig mer frid.

Hoppas du vågar prova!