I Argentina och New York är det inte skamligt att gå i terapi. Tvärtom anses du ta dig själv på allvar på riktigt om du gör det. I Sverige upplever jag en ovana att betala för det som rör ens inre, men inte för det yttre. Varför är det så?
Varför ska jag betala för att prata med någon? Varför inte prata med en vän eller partner? Det här är en fråga som dyker upp emellanåt i kommentarer till mina annonser om existentiell vägledning och i samtal.
I de bästa av världar har vi öppna, ärliga, undersökande samtal med vänner och familj. Förhoppningsvis kan vi oftast lösa vårt behov av att prata på det viset. Men ibland dyker det upp situationer och känslor i livet som behöver en mer neutral samtalspartner.
Jag är medveten om att alla inte har råd att betala någon. Här är vården en viktig resurs som har både kuratorer och psykologer. De kan ge dig en rad samtal för samma summa som patientavgiften. Och kanske är vi så vana med detta att det inte känns rätt att betala någon privat. Men kanske bör vården reserveras för de som har svåra symptom av sin psykiska ohälsa, som svår sömnlöshet, ångest eller depression. Många problem vi möter är av annan sort och gör oss inte sjuka, skilsmässa, nedstämdhet, förändringar.
Men jag ser också ett annat hinder. Det finns en vana att betala för det yttre, och ganska stora summor (naglar, hår, massage o s v), men inte för det inre. Kanske för att skönhetsvård och andra kroppsliga behandlingar ”går att ta på” eller handlar om ”att ta på”. Att bara prata och lyssna räknas inte till hantverk. Det som händer är luddigt och osynligt. Ofta går det inte heller efteråt att riktigt peka på exakt vad som ledde till lättnad eller förändring.
Terapi eller vägledning skapar kanske inte heller komplimanger på samma sätt som skönhetsvård. Och vi gillar komplimanger och likes, det vet vi. Det kan fortfarande vara svårt att berätta att du har går och pratar med någon. Då behöver du kanske berätta varför och är rädda att de ser dig som svag på något vis.
Och ja, jag är såklart jävig eftersom jag själv erbjuder vägledning. Men jag har också god erfarenhet av att prata med både kuratorer, psykologer och existentiella psykoterapeuter. Jag vet att de samtalen har gett mig nya riktningar i livet och förändrat något till det bättre. I alla fall de samtal då jag själv varit mogen att vara uppriktig och öppen och då jag klickat med personen.
Men vad går vi miste om när vi tvekar att betala någon för ett samtal? Vad kan terapi, vägledning eller coachning ge?
En enkätundersökning bland personer som gick i vägledning eller terapi (källa Svenska Sällskapet för Existentiell Psykoterapi, SEPT) ringar in fem områden där samtalen och relationen med terapeuten eller coachen har gett klienterna något. Frågan i enkäten var hur samtalen har hjälpt de tillfrågade personerna.
- Insikter leder till förändringar i beteenden. Att lära sig mer om sig själv, andra och varför du gör sådant som inte är bra för en kan hjälpa en att göra mer medvetna val i framtiden.
- Att lätta sitt hjärta ger lättnad. Genom att prata igenom dilemman med någon som lyssnar fokuserat och som vill att du ska utvecklas kan ge en känsla av lättnad; du behöver inte bära tunga saker helt själv inombords.
- Lära sig hantera svåra situationer och känslor. Stöd och vägledning från en terapeut eller coach kan hjälpa dig att hitta bättre sätt att hantera svåra situationer, beteenden och känslor.
- Utveckla förmåga till goda relationer. Att anförtro sig och att lära sig lita på terapeuten kan hjälpa en person att utveckla förmågan att kommunicera bättre med andra personer i sitt liv.
- Ökad självacceptans (kärlek). Att berätta om ens verkliga upplevelser, och inte de tillrättalagda, till någon som tar emot dig som du är, kan leda till att du ser mer positivt på dig själv.
Och de avgörande skillnaderna mellan att prata med någon professionell och inte med en vän eller partner, tror jag är de här:
- Neutralitet. Om allt fungerar som det ska har inte terapeuten en särskild agenda för dig annat än att du ska må bra och uppnå det du vill. Däremot kan någon du känner önska, och till och med kräva, ett särskilt beteende från dig, kanske främst för att de själva ska må bra eller för att de inte vill ha förändring. De kan också känna de personer du pratar om och känna lojalitet gentemot dem som gör att deras svar färgas av detta. För att få en så neutral blick som möjligt kan det vara bra att gå till någon du inte känner. Det kan också vara svårt att berätta känsliga saker för någon som känner dig. Du är kanske rädd för att deras bild av dig ska förstöras och vet att ni kommer att träffas igen.
- Andra perspektiv. Personer i din omgivning lever ofta i samma förutsättningar och normvärld som du, vilket gör att de kan se på samma sätt på saker. Men ibland behövs andra perspektiv, och då kan det vara bra med synpunkter från någon som ser saken från ett annat håll. Kanske kan en coach eller terapeut ställa oväntade frågor som gör att du ser på dig själv och din fråga på ett annat sätt.
- 100% fokus på dig. Lyssnande är en konst. Oftast lyssnar vi och hör det vi vill höra, eller väntar på en lucka så att kan få säga något. De flesta av oss är konversationsnarcissister (läs mer under länken längst ner på sidan) och gör allt för att kapa samtalen. En terapeut eller coach är där enbart för dig. Det är du som ska prata och det är dina angelägenheter och din berättelse som samtalet ska handla om.
- Motstånd och utmaning. Vänner och familj kan tveka att utmana det du säger. Men en terapeut eller coach ska ställa frågor som ger dig lite motstånd. Ofta har vi redan pratat om vårt problem många gånger förut. Vi har skapat berättelsen-om-vårt-liv och har upprepat den så att vi tror att allt i den är sant. Men ibland behöver vi någon som hejdar oss och ställer frågor som visar om problemet egentligen handlar om något annat.
Vän, familj eller professionell. Det viktigaste är trots allt att prata med någon. Att hålla något inombords kan skapa en inre stress som är skadlig främst för dig själv, men den kan också gå ut över partners, barn eller andra områden i livet. Livet är kort, så varför vänta? Hör av dig till en vän, en hjälplinje, en terapeut eller själavårdare. Förhoppningsvis får du uppleva lättnaden i att lätta ditt hjärta.