Etik för coronatider

Hur ska jag agera? Vad ska jag utgå ifrån när jag ska välja mina handlingar – särskilt i extraordinära tider? Kanske är vi mogna för filosofen Emmanuel Levinas tankar om ansvaret för Den Andre?

All rättvisa börjar med Den Andre, sa filosofen Emmanuel Levinas och vände ut och in på ett etiktänkande som utgick från individen själv. Levinas menade att vi alltid, i alla lägen ska utgå från Den Andre när vi handlar. Annars, om vi inte alltid har vår medmänniska i åtanke, riskerar vi att begå övergrepp i kritiska situationer.

Han varnade för människans tendens att alltid göra Den Andres värld till sin, alltså att alltid tolka Den Andre utifrån sitt eget tänkande och sina egna behov. Han kallade det att vi kolonialiserar Den Andre. Att vi alltid gör vår egen norm till det allenarådande och försöker pressa in Den Andre i något av de fack vår egen norm tillåter.

För att vi ska kunna ”öppna upp” vår egen slutna normvärld och möta Den Andre på riktigt behövs samtalet. Där kan min jaghet, det vill säga mitt självmedvetande (identitet/norm) lämna sig själv för en stund.

Nyckeln för att öppna upp är att möta Den Andres ansikte. Där kan vi, om vi inte försöker göra Den Andre till Det Samma (till vår norm), se det som är större än oss själva. Levinas kallade det oändligheten. Alltså den större princip/livgivande väv som håller planeten, livet igång. Troende kan kalla det här Gud/Allah/Tao/Brahman och ateister kan kalla det ekosystem/livsuppehållande system. Oavsett hur du väljer att tolka oändligheten är den vad Levinas menade vi kan få möta genom Den Andres ansikte. Oändligheten är det fält där vi inte längre är ensamma avskiljda individer.

Vad säger det här om etik i coronatider?

I sociala medier hörs många upprörda röster och åsikter om vad andra gör. Utifrån Levinas tankesätt genomför den som är upprörd just då den kolonialisering av Den Andre som han varnade för: hen placerar in Den Andre i sin normvärld. Anledningen till att Levinas varnade för det här beteende är för att det kan i slutändan locka fram de totalitära tendenserna i människan, den som vill utöva makt, låsa in och påtvinga andra sitt synsätt.

Ett exempel där den typen av kritiska röster hörs just nu är kring de som väljer att åka till Åre på skidsemester trots Åre kommuns vädjan om att de ska låta bli. För att förstå Levinas tankesätt och hur det skulle kunna hjälpa oss bör vi börja med att vaska ut någon av alla relationer som finns i exemplet.

Där finns relationen mellan den som är rädd för smitta och den som åker till Åre på skidresa. Men här finns också relationen mellan Åre kommuns vädjan och den som åkt till Åre på skidresa.

I det första fallet skulle Levinas säga att den som är rädd för smitta och upprörd just då utövar den kolonialisering av Den Andre som han varnade för: hen placerar in Den Andre i sin normvärld. Anledningen till att Levinas varnade för det här beteende är för att det kan i slutändan locka fram de totalitära tendenserna i människan, den som vill utöva makt, låsa in och påtvinga andra sitt synsätt.

Å andra sidan har du den som åker till Åre på skidresa och struntar i Åre kommuns vädjan. Den gör samma sak. Den kolonialiserar Åre kommun med sin normvärld och gör sitt eget behov att åka skidor till det behov som är viktigast och ska styra. Levinas skulle säga att den som åker till Åre inte har mött Åre kommuns ansikte. Den har inte öppnat upp sin egen normvärld för att möta Åres och därmed gått miste om en chans att göra sin jaghet större och till en del av det oändliga. Med andra ord hade hänsyn till Åre kommun kunnat skapa en känsla hos skidresenären av att vara en del av en större helhet. En känsla som hade kunnat minska den existentiella ensamheten.

Inget av det här hade uppstått (de totalitära tendenserna eller egots själviskhet och kolonialisering) om Levinas etik fått råda från början. Om alla hade tagit det fulla ansvaret för Den Andre och det som är större än oss.

Såhär drastiskt uttrycker Levinas det hela:

”…relationen är alltid en icke-symmetrisk relation. I den bemärkelsen är jag ansvarig för Den Andre utan att förvänta mig ömsesidighet, om det så skulle kosta mig livet. Ömsesidighet är hans sak. … jag är ansvarig i enlighet med ett totalt ansvar, som ansvarar för alla de andra och för allt hos de andra, till och med för deras ansvar. Jag har alltid ett större ansvar än alla andra.”

Emmanuel Levinas

Ansvaret Levinas pekar på känns till en början tungt och ovant. Protesterna ligger på tungspetsen: ”men jag då?” ”vad händer med mig om bara jag tar ansvar och ingen annan?”. Levinas etik tydliggör hur självcentrerat och individualistiskt vårt samhälle blivit. Vi har svårt att tänka utifrån ett annat perspektiv än oss själva.

Kanske är vi mogna för Levinas etik nu, när samhället prövas av ett virus som inte gör någon urskillnad. Där alla värdar är bra värdar. Där ingen kommer undan. Där hotet i sig är ansiktslöst.

Men Levinas etik ställer krav på oss att resonera med oss själva innan vi agerar. Levinas säger skoningslöst att vi aldrig kan veta vad som är bäst för Den Andre. Sociologen Zygmunt Baumann kallar dilemmat för ansvarets oändliga ensamhet. För att det är ett navigerande vi måste göra på egen hand.

Ansiktet, säger Levinas, är också en ”befallning att befalla”, det vill säga en uppmaning till oss att handla för Den Andres bästa, även i situationer där Den Andre inte själv vet vad som är bäst. En omöjlig situation alltså. Men där det minsta vi kan göra är att åtminstone ta oss tid att tänka en stund.

Den viktigaste kompassen i det hela är nog vårt samvete och vår egen osjälviskhet. Men det ställer stora krav på oss att vara uppriktiga. Vems intresse är det vi har i åtanke? Gör min handling mig själv till normcentrum eller inte? Våga väga din känsla på våg!

Väljer vi Levinas etik bör vi göra det, inte för att vi söker visshet, utan för att vi söker gemenskap med något större. Belöningen kan vara friheten i att veta att du undvikit ett omänskligt ögonblick och att du i omtanken och bemötande fick uppgå i det han kallade oändligheten. För en stund knöt du banden som gjorde dig till en del av helheten.