Söker du efter lugn och trygghet? Att äntligen få slappna av? Du hoppas att träning och bättre kost ska garantera att sjukdomar ska hålla sig borta. Och du klamrar som alla andra fast dig vid föreskrifter, policies, riktlinjer, lagar och regler för att försöka hålla olyckorna och otryggheten borta. Men om du inte erövrat tryggheten inom dig i vuxenblivandet kommer du aldrig att få ro!
Trygghet är ett slukhål. Vi får aldrig nog. Det finns alltid mer vi kan göra. Hur materiellt bra vi än har försöker människor på olika sätt säkerställa, försäkra oss, värja oss och skydda oss från olika tänkta hot. Vi samlar pengar och saker för att hålla otryggheten på håll. Vi samlar kunskap för att förebygga att något ont kan hända oss.
Men vi söker också garantier för att inte bli ensamma. Vi vrider och vänder på oss själva för att passa in i flocken. Vi söker en partner som vi hoppas ska skydda oss från ensamhet och känslomässig olycka. Vi strävar efter anseende som ska garantera den trygghet som inflytande kan ge. Allt detta är en överlevnadsmekanism och på så vis helt i sin ordning. Men det finns inga garantier för att något ändå kommer att hända. Och innerst inne vet vi det.
Allt detta skulle inte oroa oss så mycket om vi i vårt vuxenblivande fått lära oss att ha tillit till vår förmåga att lösa problem som uppstår i svåra situationer, och att ta hand om känslorna som följer på det. Har vi inte det går vi ofta till överdrift i vårt kontrollbeteende. Det som börjar som rimliga åtgärder slår lätt över och det blir både hängslen och livrem.
Vi kan också reagera åt andra hållet. En uppväxt under extremt otrygga förhållanden kan göra att vi som skyddsmekanism blåser upp vår tro på att vi klarar oss. Vi får svårt att ta emot hjälp och vi har en hybris som ständigt gör att vi utsätter oss för stora risker. Vi går ut på isar som är osäkra; dricker för mycket; kör för fort eller är vårdslösa med pengar. Men här är den inre grundtrygghet så låg att vi i panik blåser upp tron på vår överlevnadsförmåga.
I båda fallen saknar vi ett balanserat självförtroende när det kommer till att klara av vår omvärld. Men framför allt saknar vi också en förmåga att lyssna till och hantera och tolka våra känslor. Det är bara då vi kan skapa ett rum där vi kan bearbeta all nödvändig information och fatta ansvarsfulla och avgörande beslut. Det är då vi kan visa sund ilska som hjälper oss att kunna sätta gränser och träda fram som en individ med egen vilja. Och med tillförsikt till oss själva kan vi också kosta på oss att prova på nya saker.
Den typen av inre trygghet är ett viktigt mål i vuxenblivandet. Men för att vi ska ha fått det som barn, måste våra föräldrar själva ha haft koll på sin egen inre trygghet.
Tyvärr lever vi i en kultur idag där föräldrar i allt mindre utsträckning släpper ut barnen på egna äventyr. Barn får sällan ha tråkigt, eller med andra ord hamna i det tillstånd där fantasin och kreativiteten föds. Vi kliver dessutom snabbt in för att lösa deras konflikter och tröstar med godis eller något roligt och underhållande. Utöver det gör också många vuxna allt för att deras barn aldrig ska få uppleva minsta jobbiga känsla. Exempelvis att förlora men ändå få känna att deras värde inte var beroende av det. Allt detta är viktigt för att grundlägga ett inre lugn och trygghet.
Om vi inser som vuxna att vi saknar förmågan till inre lugn behöver vi våga utsätta oss. När vi gör sådant som gör oss osäkra kommer våra strategier bli synliga och våra inre varningssignaler kommer att börja tjuta. Och det är där i larmet du möter det som Carl Jung kallade egot – den konstruerade personligheten som består av både personan och skuggan (läs mer om det här).
Att synliggöra vad som styr oss är att ta de första stegen mot att hitta tillbaka till det Jung kallade vårt själv; den fria, otvungna, passionerade, engagerade och spontana helhet vi en gång var som små, innan vi styckade upp vårt psyke och skapade egot.
Vi behöver överlämna oss lite mer till den inre tillförsikt vi en gång hade inom oss. Med självet vid ratten, och egot som den ödmjuke tjänaren kan vi som vuxna åtnjuta det lugn som känslan av att vara hel kan ge. Självet kan lugna egot, och vi kan tillåta oss att känna den oförställda glädjen och äventyrligheten vi gjorde som små. Och egot kan serva självet med alla praktikaliteter och skydd som den sidan faktiskt är bra på.
Många av världens religioner handlar om just detta. Allt från det antika Grekland med inskriptionen ovanför ingången till Oraklet i Delfi som sa: ”Känn dig själv” till vår egen kristendom som sa att ”guds rike finns inom oss”.
Men det kan lika gärna uttryckas sekulärt. Vi kan säga att lugnet vilar i insikten att vi alla bär på mänsklighetens eller moder naturs fantastiska förmåga att anpassa oss och överleva. Det vittnar alla fantastiska historier om, där människor klarat sig igenom de mest extrema olyckor och äventyr.
Så vägen ur ett ändlöst sökande efter en yttre garanti mot osäkerhet går genom att lära känna sig själv på riktigt. Och det gör vi om vi nyfiket vågar ifrågasätta våra starkaste övertygelser om världen och oss själva.
Vill du läsa alla delar i serien om vuxenblivandet hittar du del 1 som sammanfattar alla nycklar här, och del 2 om syndabocksspelet och magiska räddare här, liksom del 3 om ett sunt förhållande till auktoriteter här.
Foto: Kasya Kashovskaya/Unsplash