Mer eller mindre medvetet formas våra liv av grundföreställningar vi tagit över av andra. De styr hur vi ser på världen och hur vi tar oss fram i den. Och de avgör, inte bara vilka val vi vågar göra, de avgör vilka val vi ser att vi har.
Filosofen Maurice Merleau-Ponty myntade begreppet sedimenterade strukturer för att beskriva de här föreställningarna och hur vi bokstavligen förkroppsligar och lever information från omvärlden.
Han liknade strukturerna som styr oss med avlagringarna i en flod, där informationen vi tar till oss är jordpartiklarna som sakta singlar ner mot botten och där de, utan att vi märker det, börjar styra oss liksom de avlagrade partiklarna styr var floden kan flyta fram och hur snabbt.
De flesta grundföreställningar ärvs från tidigare generationer i familjen. Men vi bygger också grundföreställningar utifrån kulturen och samhället vi växer upp i. De kan komma ifrån böcker, film, reklam och från kommentarer och ”sanningar” i samtal vi hör och i tidningar vi läser.
Många gånger är avlagringarna rena stereotyper som vi inte reflekterat särskilt mycket över. De har helt enkelt långsamt avlagrats inom oss som sanningar.
Bland de här strukturerna finns även positiva föreställningar som hjälper oss. De kan handla om sådant som driver vår motivation, exempelvis mål och ideal och tankar om vilken mat som är bra för oss. Men många gånger är avlagringarna rena stereotyper som vi inte reflekterat särskilt mycket över. De har helt enkelt långsamt avlagrats inom oss som sanningar.
De sedimenterade strukturerna uppmärksammades också av existentialisten Simone de Beauvoir som i boken Det andra könet synliggjorde hur skillnader i pojkars och flickors uppfostran styr beteenden och synen på möjligheter i livet. Det var de Beauvoir som sa: ”Man föds inte till kvinna, man blir det.”
Samma sak gäller etniska identiteter. Franz Fanon, en student till Merleau-Ponty, uppmärksammade på 50-talet hur inte bara franska barn, utan även barn i franska kolonier uppfostrades att betrakta sig först och främst som franska oavsett bakgrund och hudfärg genom att de uppmuntrades att odla typiskt franska värderingar och mål. På det här viset fastslogs en undermedveten föreställning om att allt franskt var överlägset, vilket styrde bort de här barnen från värderingar sprungna ur den egna kulturen.
Som vuxen har jag börjat uppmärksamma sådana här strukturer i mitt eget medvetande. Och de är många! De flesta jag upptäckt hittills tror jag följt med i släkten sedan långt tillbaka. Och många är ett slags avlagring från jantelagen. Här är en ”best of”. Vilka avlagringar har du?
- Vad ska grannarna säga?
- Man ska inte vara till last.
- Man ska inte vara till besvär.
- Man gör aldrig någon besviken.
- Alla andras känslor kommer i första rummet.
- Man är aldrig sjuk.
- Man är aldrig svag.
- Du ska aldrig vara beroende av någon.
- Du får inte tro att du är bra på något.
- Ta inte emot hjälp men ge gärna.
- Jag kan inte sjunga.
- Jag har stora fötter.
- Det mesta jag säger är ointressant.
- Det är fult att ta plats.
- Vad jag vill är ointressant.
- Jo, du tror det är bra nu, men vänta bara…